Debattartikel
Sundsvalls Tidning 27 januari 2010
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister

Nya svenskar måste få bidra till samhället

I dag besöker jag Sundvall för att delta i konferensen Inspiration för integration som arrangeras av Länsstyrelsen i Västernorrland. Det är en viktig konferens, integrationsfrågorna är mer aktuella än någonsin och stora förändringar inom integrationspolitiken står att vänta under året. Under förra året tog Sundsvall emot nästan 200 nyanlända invandrare i kommunen. Människor som sökt sig till Sverige för att skapa en bättre framtid för sig och sin familj. Dessa människor stod för mer än hälften av befolkningsökningen i Sundsvall under 2009. I Sollefteå däremot sjönk den totala befolkningsandelen under förra året med 140 personer, detta trots att man i Sollefteå tog emot 100 flyktingar under året. Dessa personer bidrar till kommunens och länets tillväxt vilket är viktigt för framtiden.

Många kommuner i Västernorrland tar emot kvotflyktingar. Andra blir placerade i länet efter uppehållstillstånd. Få söker sig självmant till landets norra kommuner under tiden de väntar på asyl. Samtidigt kommer länet att vara i behov av demografisk tillväxt för att säkra framtida välfärd. Här kommer nyanlända invandrare och deras barn att ha en nyckelroll såväl i Sundsvall och Sollefteå som i Sverige i övrigt.

Trots behovet av invandring för att möta den demografiska utvecklingen i landet har integrationspolitiken och nyanländas möjligheter att arbeta och etablera sig i samhället misslyckats under lång tid. I genomsnitt har knappt 30 procent av flyktingar, andra skyddsbehövande och deras anhöriga ett arbete efter tre år i landet. Detta är oacceptabelt och visar också på stora strukturella problem i organiseringen av den första tiden i Sverige.

Det behövs en övergripande reform av integrationen av nyanlända invandrare. I november förra året lämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag om hur nyanländas etablering på arbetsmarknaden kan förbättras. Syftet med reformen är stärka incitamenten både för individen och för de aktörer som ansvarar för etableringsinsatserna.

Några av de viktigaste förslagen är:

• Arbetsförmedlingen får ett samordnande ansvar för etableringsinsatserna i stället för kommunerna,
• ett nytt ersättningssystem införs där ersättningen är generell och lika för alla oberoende av var i landet man bor. Ersättningen är individuell för att främja jämställdheten,
• ersättning till nyanlända utgår vid aktivt deltagande i etableringsinsatserna,
• en ny aktör - etableringslots - införs för att stödja den nyanlände under etableringsperioden,
• nyanlända som har en etableringsplan ska delta i samhällsorientering.

Kommunerna kommer även fortsättningsvis ha en viktig roll vad gäller flyktingmottagande. Nyanlända invandrare kommer fortfarande att leva och bo i kommuner, det är där man har sin vardag. Kommunerna kommer således ha ett fortsatt ansvar för viktiga delar som bostadsförsörjning, undervisning i svenska för invandrare, annan vuxenutbildning och insatser för barn och ungdomar. Utan kommunernas medverkan kommer inte denna reform att fungera.

Frågan som i dag ställs till den nyanlända är - hur kan vi hjälpa? Med ett perspektivskifte bör frågan vara - hur vill du bidra? Därför utgår reformen från individens vilja, delaktighet och ansvar för sin framtid. Det är dags att gå från omhändertagande till delaktighet. Genom detta perspektivskifte lägger vi grunden för en fungerande integrationspolitik där alla aktörer, individen, civila samhället och myndigheter känner till sitt ansvar och gör rätt från början.

Nyamko Sabuni (FP)

Integrationsminister