Debattartikel
Svenska Dagbladet 6 februari 2010
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister

Myndigheter brister i etikarbete

UPPFÖRANDEKODER SAKNAS. En majoritet av 105 kartlagda svenska myndigheter saknar etiska riktlinjer kring sexköp, porrsurfning och porrfria hotell vid utlandstjänstgöring. Resultatet bör ses som en maning till handling, skriver jämställdhetsminister Nyamko sabuni.

Sverige har en lång historia av solidaritet med länder som drabbas av krig och katastrofer. Svensk FN-personal är nu i Kongo-Kinshasa, vars inbördeskrig inneburit massvåldtäkter och brott mot kvinnor på en skala som inte går att föreställa sig.

I Afghanistan gör svenska trupper en stor insats för befolkningens säkerhet. Det gäller inte minst att trygga kvinnors och flickors säkerhet och möjlighet att delta i samhället och gå i skolan.

Således gör FN-trupperna på många håll i världen en viktig insats för att bidra till fred och trygghet. Men förtroendet sätts på spel när internationell personal drar nytta av lokalbefolkningens fattigdom och inte minst kvinnornas sårbarhet. Rapporteringen om att FN-soldater har sexuella relationer med lokalbefolkningen måste fördömas.

Att personal från internationella organisationer och utsända på utlandsuppdrag köper sex är också mycket allvarligt. Det går helt på tvärs mot den internationella kampen mot prostitution.

För regeringen är dessa frågor högt prioriterade. Oavsett om man arbetar under en längre period i ett krisdrabbat land långt bort, eller om man är på en kortare tjänsteresa inom EU, företräder svensk myndighetspersonal Sverige. Regler, uppförandekoder och etiska riktlinjer säkerställer inte att människor alltid uppträder korrekt. Men det är ett viktigt verktyg för hur myndigheter ska förebygga och beivra handlingar som kan strida mot svensk lag, och som kan försvåra myndighetens uppgift.

Därför var en av åtgärderna i regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål att kartlägga de etiska riktlinjer som finns inom statsförvaltningen om sexköp i samband med utlandsresor eller utlandstjänstgöring, porrsurfning på nätet, och porrfria hotell vid inrikes tjänsteresa.

Syftet var att få en samlad bild av myndigheternas arbete med dessa frågor och undersöka behovet av att utveckla arbetet där det brister samt att sprida kunskapen kring dessa frågor.

Denna genomgång är nu klar och har redovisats till mig av generaldirektör Marianne Samuelsson som haft i uppdrag att göra kartläggningen. Resultatet får ses som en maning till handling.

• En majoritet av Sveriges myndigheter saknar etiska riktlinjer på detta område.
• Bara en femtedel av myndigheterna har någon form av etiska riktlinjer i samband med tjänstgöring utomlands.
• Endast ett fåtal myndigheter har riktlinjer som specifikt tar upp frågor kring sexköp eller liknande. Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Skatteverket lyfts fram som goda exempel på myndigheter som kommit långt.
• Det är bara ett fåtal myndigheter som angivit vilka konsekvenserna blir av att inte följa riktlinjerna.
• Det är inte vanligt att myndigheterna gör en systematisk uppföljning av riktlinjerna.
• Åtta av tio myndigheter uppger att de har riktlinjer när det gäller porrsurfning. Men även i dessa fall är riktlinjerna inte alltid konkreta och konsekvenserna av att bryta mot reglerna är oklara. Däremot är det relativt enkelt att följa upp och kontrollera hur riktlinjerna följs och att rent tekniskt förhindra porrsurfande.

En återkommande fråga i rapporten är vilka möjligheter en arbetsgivare har att reglera medarbetares handlingar utanför arbetstiden. De myndigheter som skickar ut personal på fredsuppdrag ska vara tydliga med att personalen alltid representerar myndigheten och Sverige. Någon fritid då man kan bortse från gällande regler finns inte.

Det faktum att de tjänstgör i länder där befolkningen lever i svår fattigdom och otrygghet skapar ett ojämnt maktförhållande mellan å ena sidan västerländska tjänstemän eller soldater och en beroende lokalbefolkning. Att belysa detta och understryka att det inte får utnyttjas torde vara självklart. Samma resonemang bör föras när det gäller myndighetspersonal på kortare tjänsteresor.

För personal som befinner sig på en konferens eller tjänsteresa utomlands är många myndigheter osäkra på vad som faktiskt gäller, vilket antagligen förklaras av att man inte har några riktlinjer och att man inte har klart för sig vilka möjligheter arbetsgivaren har att reglera vad som sker utanför den egentliga arbetstiden.

Några myndigheter är dock tydliga med att man också vid sådana tillfällen alltid representerar myndigheten. Detta visar på behovet av att arbeta med tydliga etiska riktlinjer samtidigt som det behövs en levande diskussion och värdegrundsarbete kring dessa frågor.

Målet bör vara att alla myndigheter har riktlinjer i syfte att vägleda chefer och medarbetare i dessa frågor. Regeringen kommer också att avsätta medel för att öka kunskapen om uppförandekoderna hos berörda myndigheter. Inom kort kommer jag också att bjuda in de 105 myndigheter som omfattades av kartläggningen för att de ska få möjlighet att reflektera över kartläggningens resultat.

NYAMKO SABUNI
jämställdhetsminister