Tal
SABO:s kunskapsdag, Stockholm 3 oktober 2008
Tobias Billström, Migrationsminister
Tal vid SABO:s kunskapsdag Bostadsbolagen och de nyanlända
De teman som angivits för mitt anförande (Om svensk migrationspolitik, mottagandet av asylsökande samt deras boende)ger mig utrymme att ta tillfället i akt att inleda med en mer övergripande beskrivning av migrationspolitiken, för att sedan fokusera på det som jag av lättförklarliga skäl är säker på intresserar er mest, asylmottagandet och särskilt boendet.
Det är ofta som asylpolitiken hamnar i fokus när migrationspolitik diskuteras. Men den här regeringens migrationspolitik har inneburit en breddning. Man kan säga att vi har gått från en endimensionell till en mångdimensionell migrationspolitik.
Exempelvis har regeringen som nya mål för migrationspolitiken bland annat att vi ska underlätta rörligheten över gränserna, att vi ska främja en behovsstyrd arbetskraftsinvandring och tillvarata migrationens utvecklingseffekter.
Det nuvarande och framtida behovet av arbetskraftsinvandring är en central del av migrationspolitiken. Det finns en stor utvecklingspotential hos det ökande antalet människor som väljer att migrera för bättre försörjningsmöjligheter i andra länder som vi måste bli bättre på att ta till vara.
I våras överlämnade regeringen därför förslag till nya regler för arbetskraftsinvandring till riksdagen. Det här är en av de största invandringsreformerna på årtionden.
Reformen innebär att det ska bli lättare för människor att komma till Sverige för att arbeta och för arbetsgivare att rekrytera arbetskraft från länder utanför Europa. Förslagen behandlas nu av riksdagen och de nya reglerna föreslås träda i kraft den 15 december 2008. Vi får då ett av världens öppnaste regelverk för arbetskraftsinvandring. Det behöver vi i den globala konkurrensen om arbetskraft.
Vi ser att det med den ökade globala rörligheten följer ett behov av ökad mångdimensionalitet även inom EU och internationellt. Det finns ett behov av att utveckla även den EU-gemensamma migrationspolitiken för att öka möjligheterna till laglig invandring till Europa.
Regeringen vill också främja cirkulär migration, dvs. rörligheten mellan ursprungs- och mottagarländer och tillvarata globaliseringens positiva effekter för såväl den enskilde migranten som för ursprungs- och mottagarlandet.
Mot bakgrund av detta är sambandet mellan utveckling och migration ett område som prioriteras. Exempelvis är en positiv effekt de pengar som migranter skickar tillbaka till sina hemländer. Beräkningar visar att de uppgår till dubbelt, eller till och med tre gånger, så mycket som västvärldens samlade bistånd.
Även asylpolitiken har en viktig europeisk dimension.
Sverige ska förstås ta sin del av ansvaret för det internationella skyddet av flyktingar men om Sverige får ta en oproportionerligt stor del av konsekvenserna för flyktingsituationer i vår omvärld i förhållande till jämförbara länder så kan det i förlängningen leda till att hållbarheten i vårt asylsystem ifrågasätts. En fortsatt harmonisering av även asyl- och migrationspolitiken inom EU är därför viktig.
Det har vi inte minst lärt oss under de senaste åren då antalet asylsökande i Sverige varit mycket högt. 2007 sökte mer än 36 000 personer asyl i Sverige, hälften av dessa kom från Irak. Det innebar att Sverige under 2007 tog emot mer än 60 procent av alla asylsökande irakier i Europa. I år har antalet asylsökande åter minskat.
Prognosen är att runt 25 000 personer kommer att söka asyl under 2008, för att sedan under 2009 minska ytterligare något.
Allt beror förstås på förändringar i vår omvärld. Det svenska asyl och mottagandesystemet måste därför vara väl rustat för dessa stora variationer i antalet asylsökande. På asylprövningssidan har betydande framsteg redan gjorts med den nya instans- och processordningen.
Det är dags för asylmottagningssidan härnäst.
Den nuvarande ordningen för mottagande av asylsökande infördes 1994 genom lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA). När det gällde de asylsökandes boende hade Migrationsverket fram till dess ordnat boenden i exempelvis f.d. sjukhus, militärförläggningar och liknande institutioner eller i lägenheter inom ett geografiskt avgränsat område, s.k. förläggningsboende.
Enligt de nya bestämmelserna som infördes blev det möjligt för de asylsökande att själva välja var de ville bo under den tid deras asylansökan prövades. Åt dem som inte kunde ordna boende på egen hand skulle Migrationsverket eftersträva att skapa ett mer "normalt" boende och hyra lägenheter i vanliga bostadsområden.
Ambitionen med de nya bestämmelserna var att få så många asylsökande som möjligt att ordna sitt boende på egen hand. Reformen genomfördes av flera skäl, bl.a. för att det egna boende skulle vara mindre passiviserande än förläggningsboende.
Det egna boendet motiverades även med att det kunde motverka främlingsfientlighet eftersom kontakter mellan asylsökande och svenskar skulle uppstå och att det kunde vara lättare för asylsökande att hitta ett arbete.
Inför reformen uppskattades att ca 10 procent av de asylsökande skulle ordna ett eget boende. Det visade sig dock snart att mer än hälften av de asylsökande utnyttjade den möjligheten. Andelen har därefter varit relativt konstant. De allra flesta väljer att bosätta sig i storstadsområdena och företrädesvis i de redan invandrartäta områdena.
Erfarenheterna av det egna boendet har för många asylsökande varit positiva och bidragit till en större möjlighet att leva ett normalt liv. De asylsökande kan bo tillsammans med släkt och vänner, rå sig själva och leva i en normal omgivning. Det finns goda exempel på när det egna boendet har fungerat bra. Som de bosnier som under 90-talet utnyttjade möjligheten att flytta till Småland för att de ville skapa sig goda chanser inför framtiden. De har idag en förvärvsfrekvens på över 80 procent, jämfört med de som stannade kvar i min hemstad Malmö där bara runt en tredjedel har arbete.
Men det egna boendet har tyvärr också medfört vissa sociala problem, såsom trångboddhet och utsatthet på bostadsmarknaden. Berörda storstadskommunerna har under åren påtalat de olika problem som anses förknippat med det egna boendet.
Asylsökandes boende, och framförallt det s.k. egna boendet, är nog den fråga inom mottagandet av asylsökande som har blivit mest uppmärksammad. Det finns dock inga enkla svar eller lösningar kring det egna boendet, även om det hade varit bekvämt.
Från vår sida är vi förstås fullt medvetna om de bekymmer som vissa hårt ansatta kommuner har. Regeringen tillsatte därför förra året en länge efterlängtad utredning, Asylmottagningsutredningen, som ska se över mottagandet av asylsökande. Asylsökandes boenden är en viktigt del av den utredningen. Utredarens uppdrag är att se över boendefrågan ur ett brett perspektiv i syfte att öka de asylsökandes möjligheter till sysselsättning och så småningom egenförsörjning, både under tiden asylansökan prövas och om personen eventuellt kommer att stanna kvar i Sverige.
Det kan även finnas behov av att se över vilka incitament som kan användas för att påverka de asylsökandes val av boendeort. Om man kan påverka de asylsökandes val av boende kan det leda till en minskad koncentration av asylsökande i landets storstäder och storstads¬kommuner och att den enskilde istället väljer att bosätta sig i regioner med goda förutsättningar för bostäder, arbete och utbildning.
Att avskaffa det egna boendet, som vissa har föreslagit, skulle kräva omfattande tvångsregleringar i form av kommunarrest eller motsvarande och ett stort intrång i dessa personers liv. Vi tror inte att hindra människor från att röra sig fritt kan vara en lyckad lösning på integrationsproblem.
För att ta ett samlat grepp om hela mottagandet, både under tiden asylansökan prövas och efter ett eventuellt beslut om uppehållstillstånd, har regeringen även låtit se över mottagandet av nyanlända. Betänkandet Egenansvar - med professionellt stöd överlämnandes till regeringen innan sommaren och är nu på remiss fram till slutet av oktober. Därefter kommer regeringen ta ställning till utredarens förslag till hur mottagandet av nyanlända kan förbättras i syfte att bl.a. öka deras möjligheter till inträde på den svenska arbetsmarknaden och därmed en snabbare introduktion i det svenska samhället.
Det pågår även andra reformer inom mottagandet med sikte på att förbättra situationen för de personer som ska bosätta sig i Sverige.
Regeringen har till exempel fattat beslut om att underlätta för nyanlända att i organiserad form flytta från kommuner med ett högt mottagande till kommuner med god arbetsmarknad inom pendlingsavstånd.
Utgångspunkten är att individen har frihet att välja sin bostadsort, men ska ges mer valmöjligheter och bra förutsättningar att få tillgång till introduktionsinsatser som kan leda till arbete, egen försörjning och bra livskvalitet. Genomförandet ska bygga på samarbete mellan utflyttnings och inflyttningskommunen.
Därutöver har regeringen också tillsatt en utredning som ska lämna förslag till hur ett försörjningskrav vid anhöriginvandring kan införas. Ett försörjningskrav vid anhöriginvandring införs för att främja arbetslinjen och öka förutsättningarna för integration. Det är rimligt att kräva att den som vill ta hit sina anhöriga först ordnar arbete och bostad.
Försörjningskravet innebär att en person som fått uppehållstillstånd i Sverige måste kunna visa att han/hon kan försörja sig samt har en lämplig bostad innan de anhöriga kan få uppehållstillstånd.
Med ett försörjningskrav tas ytterligare ett steg för att stärka drivkrafterna för arbete och därmed minska risken för att nyanlända fastnar i utanförskap. Det skapar incitament för den enskilde att bosätta sig i regioner där det finns förutsättningar för arbete och bostäder.
