Debattartikel
Sydsvenskan 6 oktober 2007
Tobias Billström, Migrationsminister
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister
"Ingen tvingas till trångboddhet"
Ebo-lagen fungerar inte som det var tänkt. Men ingen behöver bo med tio personer i en enrumslägenhet. Den som söker asyl kan när som helst få hjälp till ett boende, skriver migrationsminister Tobias Billström (m) och integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) i ett svar på Ilmar Reepalus artikel den 2 oktober.
Situationen för de asylsökande i Malmö är långt ifrån idyllisk. Många områden präglas av djupt utanförskap med låg sysselsättning och undermåliga skolresultat. Malmö tar ett stort ansvar för flyktingmottagandet och situationen som kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu (s) beskriver i sin artikel den 2 oktober har inte uppstått över en natt.
Därför är den kritik Reepalu riktar mot regeringen svår att förstå. Inte minst mot bakgrund av att Reepalu representerar ledningen i det parti som under 12 år inte gjort någonting för att förbättra Malmös situation.
Lagen som möjliggör för den asylsökande att välja ett eget boende med bibehållet ekonomiskt bistånd, ebo, kritiseras hårt och beskrivs som inhuman. Något trovärdigt alternativ presenterar Reepalu emellertid inte. Är det kommunarrest han vill ha? Bortser han från det faktum att den person som beviljats uppehållstillstånd kan flytta till Malmö oavsett var han eller hon har bott innan?
Vid ett möte tidigare i höstas diskuterade vi situationen i Malmö med representanter från Malmö stad, Reepalu var en av dem. Att ebo inte fungerar som det var tänkt står klart. Därför kommer regeringen att se över hela den lagstiftning som reglerar mottagandet av asylsökande. Vi har även tillsatt en utredning som ser över vilka incitament som behövs för stat, kommun och individ för att skynda på den nyanländes etablering på arbetsmarknaden.
Att trångboddhet är ett problem må vara sant men faktum är att ingen behöver bo med tio personer i en enrumslägenhet. Den som söker asyl kan när som helst få hjälp till ett boende hänvisat av Migrationsverket och det görs då omedelbart.
Familjer med barn får i regel en egen bostad, ensamstående får dela boende med några andra av samma kön. Den som beviljats uppehållstillstånd erbjuds en bostad, men då måste personen vara beredd att placeras i en kommun som hon eller han anvisas till. Det är viktigt att återigen poängtera - ingen asylsökande eller den som precis beviljats uppehållstillstånd behöver eller tvingas bo under sådana förhållanden som Reepalu beskriver.
Att Reepalu har varit flitig och engagerad i debatten om flyktingmottagandet under lång tid är väl känt. Hans argument att människor måste bo där arbeten finns ligger helt i linje med regeringens politik. Att arbetslinjen gäller hela vägen, för nyanlända som för andra, kan inte ha undgått någon. Att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och se till att fler klarar sin egen försörjning genomsyrar de strukturella förändringar som gjorts inom arbetsmarknadspolitiken. Arbete är den enskilt viktigaste nyckeln till integration. Det är ingen tvistefråga.
Utöver de generella satsningar regeringen gör för att stärka tillväxten av fler jobb har även extra ersättningar till kommuner som tecknar avtal om flyktingmottagning införts där såväl det faktiska mottagandet som framgångsrik introduktion premieras.
Vi vet att situationen i Malmö inte är enkel. Därför har regeringen från första dagen i Rosenbad givit kampen mot utanförskapet högsta prioritet. Utan arbete finns det ingen väg ut ur utanförskapet. Vi fortsätter gärna en konstruktiv dialog med Ilmar Reepalu och andra kommunala företrädare kring hur asyltiden och introduktionstiden skall bli så god och effektiv som möjligt. Det vinner alla på.
TOBIAS BILLSTRÖM
NYAMKO SABUNI
