Skärpt lag ska inte hastas fram

Vi utesluter inte anmälningsplikt för huliganer, men lagstiftning som innebär tvång mot enskilda måste föregås av seriös analys. Per Unckels uppdrag är att nå resultat här och nu, skriver justitieminister Beatrice Ask och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Våldet och ordningsstörningarna i samband med idrottsarrangemang är något som upprör oss alla. Att en mindre grupp människor utövar hot och våld, utsätter andra för fara och förstör den folkfest som ett idrottsarrangemang skulle kunna vara för det stora antalet idrottsintresserade och aktiva utövare är oacceptabelt.

Vi är fast beslutna att vända på alla stenar i syfte att bekämpa denna typ av brottslighet.

Sedan år 2005 finns lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang (tillträdesförbudslagen). Den tillkom för att förstärka skyddet mot läktarvåld, skadegörelse och annan brottslighet inne på och utanför idrottsarenor. Enligt tillträdesförbudslagen kan en person förbjudas att besöka ett idrottsarrangemang som anordnas på en idrottsanläggning, om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att han eller hon kommer att begå brott under idrottsarrangemanget. Den 1 april 2009 skärptes lagen i flera avseenden för att öka skyddet mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang och samtidigt infördes i ordningslagen förbud mot att beträda planen, inneha eller använda pyrotekniska varor på läktaren samt att kasta in föremål på spelplan. Senare samma år utökades, genom en ändring av polislagen, polisens möjlighet att avlägsna deltagare i en ordningsstörande folksamling längre sträckor och under en längre tid än vad som dittills varit möjligt.

När ny lagstiftning införs är det naturligt att det tar viss tid innan den ger full effekt. Rättsvårdande myndigheter behöver utveckla sin handläggning av ärendena och praxis behöver också utvecklas så att tillämpningen sker på ett likartat sätt över hela landet.

Även andra aktörer som berörs av lagändringarna behöver anpassa sitt arbetssätt. När det gäller tillträdesförbudslagen har polisen och Åklagarmyndigheten de senaste åren vässat sina arbetsmetoder. Ett problem vad avser arrangörernas möjlighet att tillämpa tillträdesförbuden har emellertid sagts vara de begränsningar som personuppgiftslagen ställer upp vad gäller möjligheten att föra register över personer med tillträdesförbud.

Djurgårdens IF har begärt en dispens från Datainspektionen för att kunna föra sådana register och en sådan dispens beviljades den 30 maj 2011. Därmed torde det hindret för tillfället vara undanröjt. Regeringen överväger nu vilka åtgärder som behöver vidtas för att finna en långsiktig lösning.

Vidare ser vi med stort intresse på det arbete som bedrivs av Hockeyligan med sikte på att införa personliga biljetter, som ytterligare skulle underlätta att förhindra att oönskade personer tar sig in på arenorna.

Det finns även andra åtgärder som kan komma att behöva prövas. Kvaliteten på bilderna från övervakningskamerorna på läktarna är en sådan, där arenaägarna har en viktig roll. Ståplatsernas framtid, när på dagen matcherna spelas, alkoholservering med mera är exempel på andra frågor som måste beaktas.

Det är många aktörer som är berörda, från klubbar och förbund till arenaägare, polisen, kommuner, kollektivtrafiken och självfallet även lagstiftaren. Alla har olika verktyg att bidra med och detta behöver fogas samman till en helhet, där var och en gör sitt yttersta och där samverkan mellan alla aktörer fungerar väl.

Av det skälet har regeringen gett en särskild utredare, landshövdingen i Stockholm Per Unckel, i uppdrag att fungera som nationell samordnare för att motverka brottslighet i samband med idrottsarrangemang. Per Unckels uppdrag är att med utgångspunkt i dagens lagstiftning pröva alla tänkbara åtgärder, förbättra samverkan och säkerställa att alla berörda aktörer tar sitt ansvar för att nå framgång. Samtidigt ingår i hans uppdrag att identifiera eventuella hinder och problem.

En fråga som väckts i detta sammanhang är den om så kallad anmälningsplikt. Det innebär att personer med tillträdesförbud skulle åläggas att anmäla sig på en polisstation när en match spelas. För att en anmälningsplikt ska bli verkningsfull kan det komma att krävas att den anmälningspliktige inte bara anmäler sig utan också under relativt lång tid - matchtiden men också viss tid före och efter matchen - stannar kvar på polisstationen. Det krävs då att polisen också har möjlighet att frihetsberöva enskilda som inte stannar kvar frivilligt, och handlar inte längre om att stänga ute personer. Det har därför bedömts vara mycket svårt att förena en sådan anmälningsplikt med bland annat grundlagsfästa rättigheter om rörelsefrihet, Europakonventionen, och kravet på att åtgärder av detta slag ska vara proportionerliga.

Vi utesluter inte en skärpt lagstiftning i form av anmälningsplikt, men inte minst mot bakgrund av att det väcker principiellt viktiga frågor om förenlighet med grundlagen, så vill vi försäkra oss om att det i så fall är just en typ av lagstiftning som den nationelle samordnaren anser är helt nödvändig. Lagstiftning som innebär tvång mot enskilda eller inskränkningar av grundlagsskyddade rättigheter får inte hastas fram utan måste föregås av seriösa behovsanalyser och noggranna avvägningar.

Huvudfokus i Per Unckels uppdrag är att nå resultat här och nu. Vad gäller vilka åtgärder som ytterligare kan behöva vidtas, oavsett om det avser lagändringar eller något annat, så står det den nationelle samordnaren fritt att antingen inkomma med en delredovisning, eller ta upp det i sin slutrapport. Det viktiga är att det är genomförbart och att det ger resultat.

BEATRICE ASK (M)
justitieminister

LENA ADELSOHN LILJEROTH (M)
idrottsminister