Stopp för oetiska indrivningsbolag

Den senaste tiden har oseriösa indrivningsföretag specialiserat sig på att kräva näringsidkare på gamla konkursskulder. Regeringen avser nu att sätta stopp för oetisk indrivning genom förändringar i reglerna om personligt betalningsansvar.

Ett politiskt åtagande om att verka för fler företag och en ökad entreprenörsanda ställer krav på tydliga och ändamålsenliga regelverk, som tillåter misslyckanden och skapar förutsättningar för företagare att gå vidare efter en konkurs. I bästa fall för att satsa andra affärsmodeller, med utsikter att leda till nya jobb och nya tjänster.

På senare år har det dykt upp företag som specialiserat sig på att driva in gamla konkursfordringar. Indrivningsbolagen har ibland, till synes systematiskt, inriktat sig på avskrivna, ibland 8-9 år gamla, fordringar och vänder sig mot entreprenörer och styrelseledamöter i tidigare konkursbolag. Genom att åberopa styrelseledamöternas personliga betalningsansvar och utnyttja motpartens ofta svaga bevisställning, har dessa indrivningsföretag hittat ett lukrativt sätt att utnyttja aktiebolagslagen på ett sätt som aldrig varit lagstiftarens intentioner.

När frågan prövas i domstol sker prövningen i två led. Först ankommer det på den som driver in fordringen att bevisa att det funnits en kapitalbrist i bolaget. Om fordringsägaren lyckas med detta ankommer det på styrelseledamoten att bevisa att han eller hon inte varit försumlig. När nästan tio år gått sedan fordringen uppkom har ibland bokföringsmaterial förstörs eller försvunnit, varför det kan vara svårt för styrelseledamoten att föra sådan bevisning.

Det förekommer dessutom att indrivningsföretagen i sin försäljningsstrategi aktivt söker upp gamla konkursborgenärer med erbjudande om hjälp med indrivning i utbyte mot en tilltagen provision, trots att borgenärerna för egen del ofta sedan länge skrivit av och glömt bort fordringarna.

För de f.d. företagare som drabbas kommer kraven ofta som en chock. Inte sällan berättar drabbade om hur konkursen varit en personlig kris som tagit lång tid att komma ur. Ibland har företagaren efter konkursen genomgått skuldsanering och först efter flera år kunnat se ljust på framtiden och vågat satsa på nya projekt. När gamla konkursfordringar då dyker upp och riktas mot företagaren personligen, sker det som en blixt från klar himmel. Åtskilliga drabbade beskriver den uppgivenhet och vanmakt som infinner sig och somliga berättar att de i det sammanhanget också kastar in handduken som entreprenörer.

Den verksamhet som indrivningsbolagen ägnar sig åt faller i en etisk gråzon och har lett till stor oro bland företagare. Kritiken har huvudsakligen riktats mot det sätt på vilket indrivningsbolagen bedriver sin verksamhet.

Möjligheten för oseriösa indrivningsbolag att utnyttja aktiebolagslagens regler om personligt betalningsansvar rimmar illa med regeringens uppfattning att det ska vara möjligt för näringsidkare att starta en ny verksamhet även om den tidigare gått i konkurs. Jag har därför tagit initiativ till en översyn av det regelverk som reglerar styrelseledamöters personliga ansvar. Ett förslag som syftar till att stoppa den oetiska indrivningen har nyligen remitterats av regeringen i en departementspromemoria.

Förslaget innebär att en talefristregel införs av innebörden att talan om personligt betalningsansvar måste väckas i allmän domstol inom fem år från det att fordran kom till. Väcks inte talan bortfaller det personliga ansvaret. Med förslaget kommer styrelseledamoten inom en rimlig tid få reda på vilka krav som eventuellt riktas mot honom eller henne och kan därefter lägga en konkurs bakom sig. Min ambition är att riksdagen ska kunna fatta beslut om lagändringarna redan under detta år och att regler därefter ska komma på plats som skapar en större trygghet för dagens och framtidens entreprenörer.

Beatrice Ask
Justitieminister