Debattartikel
Europaportalen 17 november 2008
Cecilia Malmström, EU-minister

Lissabonfördraget ger en solidarisk säkerhet

I Lissabonfördraget finns det en solidaritetsklausul som säger att om något medlemsland drabbas av en terrorattack eller katastrof kan det begära hjälp från övriga medlemsländer. Den ger Sverige möjligheten att både ge och få stöd om vi skulle vilja. Lissabonfördraget innebär väsentligt bättre förutsättningar för en verkligt gemensam europeisk utrikespolitik som världen så väl behöver idag.

Under hösten har EU:s utrikes och säkerhetspolitik hamnat i centrum på ett dramatiskt sätt. När de ryska stridsvagnarna rullade in i Georgien gick Ryssland inte bara fysiskt över en nationsgräns, utan även en gräns som reglerar samarbete mellan stater. Den aktör som starkast markerade att detta var oacceptabelt var EU. Det var viktigt att EU kunde axla detta ledarskap och det hade knappast varit möjligt för några år sedan.
 
EU:s gemensamma utrikes och säkerhetspolitik har utvecklats snabbt. Under krigen i Jugoslavien stod EU handfallet, oförmöget att stoppa dödandet och lidandet på vår egen kontinent. Idag är staterna i det forna Jugoslavien på väg in eller, som Slovenien, redan medlem i det europeiska samarbetet.

EU hjälper i kriser

Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken fyller tio år i år. Idag har EU möjlighet att agera i alla stadier av en konfliktcykel med både civila och militära medel: med förebyggande verksamhet, krishantering under en konflikt och bidrag i en post-konfliktsituation. EU har hittills genomfört 18 krishanteringsinsatser, både civila och militära, i till exempel Rafah på Västbanken, Aceh i Indonesien och Tchad. I januari tar EU över en stor del av administrationen av Kosovo från FN. EUlex är en insats med 3500 jurister, kriminalvårdare, tullare, administratörer mm som skall hjälpa till att bygga upp den demokartiska och rättsliga infrastrukturen i Kosovo. Det är EU:s största civila insats någonsin. I Georgien inleder EU en civil insats för att övervaka utvecklingen i landet.

Sverige är ett av få länder som har deltagit i samtliga insatser, något vi kan vara stolta över. Vi driver också hårt att EU:s krishanteringsförmåga ska utvecklas. Till exempel måste krishanteringen bli mer integrerad för att kunna hantera olika slags kriser, från militära kriser till skogsbränder och pandemier, både inom och utanför EU.

EU har en enorm potential att låta alla sina instrument samverka på ett bättre sätt än idag - den mjuka påverkan - ofta kallad soft power, handelspolitiken, utvecklingssamarbetet, utvidgningsprocessen och den mer traditionella säkerhetspolitiken. Att få alla dessa verktyg att agera mer samspelt är en stor utmaning. Lissabonfördraget kan bli till stor hjälp här.

Samordnad utrikespolitik

Genom det nya fördraget får EU en särskild utrikespolitisk representant, en slags utrikesminister som skall samordna unionens externa insatser. Han eller hon kommer att vara ordförande i utrikesministrarnas råd, men också vice ordförande i kommissionen, något som gör att onödigt dubbelarbete undviks samtidigt som unionens resurser samordnas bättre. En gemensam utrikestjänst kommer att byggas upp. Det blir ett slags utrikesdepartement på EU-nivå som ger EU förutsättningar till ett mer enat agerande. En allt mer gemensam samsyn med europeiska tecken kommer att växa fram, liksom en gemensam analyskapacitet.

En europeisk utrikesförvaltning gynnar inte minst ett litet medlemsland som Sverige genom att den europeiska handlingskraften ökar. I länder utanför unionen kan EU-tjänstemän och nationellt utsända diplomater samlokaliseras i EU-kontor. Den konsulära krisberedskapen kan då förbättras. Antalet länder som vi har närvaro i kan öka samtidigt som den samlade kapaciteten på plats blir förbättrad när vi kan bistå varandra.

Solidaritetsklausul

I Lissabonfördraget finns det även en solidaritetsklausul som säger att om något medlemsland drabbas av en terrorattack eller katastrof kan det begära hjälp från övriga medlemsländer. Vidare sägs i artikel 42 att om något medlemsland utsätts för ett väpnat angrepp är övriga skyldiga att ge stöd. Samtidigt sägs att detta inte ska påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik, det vill säga att de länder som är alliansfria eller neutrala kan även fortsättningsvis vara det.

Ambitionen ligger i linje med de slutsatser som en enig försvarsberedning presenterade för ett år sedan. Beredningen konstaterade att:  "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas."

Solidarisk säkerhet

Detta är solidarisk säkerhet. En säkerhet som gör att vi tillsammans kan hantera kriser och katastrofer i fredstid, men som också innebär att vi i Sverige inte kan stå oberörda om något annat medlemsland skulle angripas. Precis som vi i Sverige kan få hjälp av andra. Vi har gemensamt ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet.

Lissabonfördraget är ingen garant för att EU alltid kommer att agera klokt, strategiskt och konsekvent. Utrikes- och säkerhetspolitiken är fortfarande mellanstatlig och endast om den politiska viljan finns i 27 huvudstäder kan EU tala trovärdigt med en röst.

Men den senaste tidens utveckling, trycket från medborgarna och de verktyg som Lissabonfördraget ger oss kan skapa väsentligt bättre förutsättningar för en verkligt gemensam europeisk utrikespolitik som världen så väl behöver idag. 

Cecilia Malmström (fp)
EU-minister