Inledningsanförande på Världshungerdagen av Magnus Kindbom

Ärade mötesdeltagare,
Mina damer och herrar,

Det är en stor glädje för mig att vara här idag och delta i detta intressanta seminarium på ett så angeläget och aktuellt tema. Det är många - och ofta komplicerade frågor - som vi brottas med när vi diskuterar global livsmedelsförsörjning. Just höga och överdrivet rörliga livsmedelspriser är en viktig del av dem. På Landsbygdsdepartementet följer vi aktivt prisutvecklingen. Vi är också ansvariga för ett av de mest centrala organen för dessa frågor, nämligen FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.

På kort tid har vi upplevt två perioder av extremt höga livsmedelspriser - 2007-2008 och sen igen under förra året. Den dyrare maten gjorde att världens svältande blev flera och frågan om global livsmedelsförsörjning har satts högt på den globala politiska dagordningen.
Det är åter fokus på vikten av en hållbar och produktiv jordbrukssektor som ska föda världens växande befolkning. Debatten visar på ett stort behov av ökade och ansvarsfulla investeringar i jordbruket, framför allt i utvecklingsländerna. I det perspektivet välkomnar vi de förhandlingar som pågår just nu inom FAO om Frivilliga riktlinjer för en ansvarsfull förvaltning av jordbruk, skogsbruk och fiske.

En miljard människor hungrar. Det motsvarar en sjättedel av världens befolkning - detta sker i en värld där resurser och möjligheter aldrig har varit större. Vi kan åka till månen, bota cancer och skapa energi från vinden. Men vi kan inte se till att alla människor får mat i magen. Det är djupt omoraliskt och ett globalt fattigdomsbevis som borde beröra oss alla.

Den som inte har mat i magen orkar inte arbeta, om arbete finns. Den som inte har mat i magen orkar inte gå till skolan, om en sådan finns. Den som inte har mat i magen gör inte en långsiktig framtidsplanering. Det samhälle där mat för dagen är drivkraften kommer aldrig att bli långsiktigt hållbart. Hunger är både ett akut och ett långsiktigt problem som kräver både akuta och långsiktiga lösningar.

Enligt min mening har jordbrukets, skogsbrukets och fiskets viktiga roll för minskad hunger och fattigdom, liksom för att möta klimatförändringarna, negligerats alltför mycket under de senaste årtiondena - såväl av utvecklingsländerna själva som av det internationella samfundet i stort. Sedan några år tillbaka har det vänt. Nu råder alltså stor samstämmighet om att en globalt tryggad livsmedelsförsörjning kräver att investeringar kommer till stånd i utvecklingsländernas jordbrukssektorer. Produktionen måste hålla jämna steg med en ökande efterfrågan på livsmedel.

OECD och FAO bedömer i sin senaste prognos att tidigare nedåtgående realprisutveckling har vänt. Prisrörligheten på jordbruksprodukter kommer att fortsätta. Ökade priser är i grunden bra för jordbrukarna och för en positiv utveckling i sektorn. Men det gäller att mildra effekterna på de allra fattigaste.

FAO-kommittén har valt att ägna höstens debattskrift åt just överdrivet höga och rörliga livsmedelpriser med fokus på exportrestriktioner. Exportrestriktioners skadliga verkan konstateras också i rapporten State of Food Insecurity in the World, som presenterades för några dagar sedan av de tre Rombaserade FN-organisationerna. Exportrestriktioner skapar en stor osäkerhet på marknaden och världens fattiga länder kan inte längre lita på att de har råd att köpa den mat de behöver. G20:s jordbruksministrar uppmanar till ett förbud mot exportrestriktioner när World Food Programme köper in mat för humanitärt bistånd. Sverige välkomnar detta första steg.

Vi har förmånen att här idag få lyssna på en rad intressanta talare som belyser dessa högaktuella frågor från olika aspekter.

Det har konstaterats gång på gång att det internationella samfundet är långt ifrån att klara målet att halvera världens svältande till 2015. Förhoppningsvis leder de senaste årens kriser till något gott - att världens förnyade fokus på vikten av ansvarsfulla investeringar i en hållbar jordbrukssektor ökar möjligheterna att målet kan nås. Jag hoppas att världens försörjningssituation kan gå från kris till stabilitet och med de orden lämnar jag över till Jakob Lundberg på FAO Norden.