Matlandet

Mina vänner,
Tack för att jag har fått möjligheten att komma hit och träffa er idag.

Idag har jag blivit ombedd att prata om ett av mina favoritämnen, nämligen mat! Och inte bara om mat, utan om min och regeringens vision: Sverige - det nya Matlandet.

Men låt mig börja från början, med en lite filosofisk ingång.

Vad vi äter för något och varför vi äter vad vi äter handlar om så oerhört mycket mer än att bara bli mätt och få i sig tillräckliga mängder med näringsämnen för att överleva. Mat är för många svenskar idag ett fritidsintresse och en del i en kulturell upplevelse.

Det är inte dåligt marscherat för ett land där pris alltför länge varit den helt dominerande frågan när vi har pratar mat!

Jag brukar ofta berätta om den matupplevelse som är viktigast för mig. Den infaller en gång om året, under älgjaktens första dag. Då äter jag en helt vanlig leverpastejsmörgås med gurka och dricker en helt vanlig kopp kaffe. Men för mig är det den godaste måltid som jag har på hela året.

Varför? Jo, därför att den är en del av den större upplevelsen. Frihetskänslan av att sitta i en tyst skog. Spänningen och det ödesmättade i att bara vänta på att skogens konung ska uppenbara sig. Tryggheten i att detta är något som återkommer år efter år som en viktig del i mitt liv och i den svenska kulturen.

Jag tror att när de allra flesta svenskar börjar fundera på vilket som är deras bästa matminne så kommer det att visa sig att det i många fall inte är maten i sig som är central, utan att maten är en viktig del av ett sammanhang.

Jag är helt övertygad om att vi kan använda människors längtan efter helhetsupplevelser för att skapa jobb och tillväxt på svensk landsbygd. Vår landsbygd är inte bara oerhört vacker och unik, utan den kan också erbjuda en helhetsupplevelser när det gäller mat.

Och det gäller inte minst Småland! Här har vi de djupa skogarna som älgsteken, lingonen och kantarellerna kommer ifrån. Vi har de vackra beteshagarna där mjölkkorna, köttdjuren och lammen betar. Vi har insjöar fulla med fisk och kräftor där man också kan bada om sommaren eller paddla kanot om hösten.

Därtill har vi ett unikt matarv som är speciellt just för Småland. Vi har ostkakan. Vi har lingonsylten. Vi har isterbanden.

Och ingen har väl som Astrid Lindgren beskrivit och snarast kultförklarat den småländska maten! Vem minns inte Emils julkalas för fattighjona där syltor, pastejer och korvar beskrevs med en innerlig matglädje?

Allt detta som är Småland tror jag är något som alldeles för många av oss som bor här tar för givet. Inklusive jag själv. Det gäller att vi varje dag påminner oss om vilka unika möjligheter vi har.

Jag vet att jag har pratat om detta många gånger tidigare, men det var verkligen en aha-upplevelse för mig att bjuda hit mina kollegor från de andra EU-länderna när Sverige var ordförande i EU.

Jag var orolig över att vi inte hade några slott och herresäten att visa upp. Vinodlingar fanns det ju inte heller. Så jag visade det som var Småland. Jag visade skogen, de småflikiga åkrarna och mjölkbonden. Jag bjöd på ostkaka och isterband.

Och ni anar inte vad imponerade de blev! För dem var detta något oerhört exotiskt. De imponerades av alla våra sjöar. Av hur grönt det var och av vilka otroligt djupa skogar som vi hade.

Det som är vardagsmat för oss är en exotisk upplevelse för någon som bor och lever i Centraleuropa. Det, mina vänner, är något som jag tror att vi alla måste hjälpas åt att komma ihåg! Det kan vi använda oss av för att skapa jobb och tillväxt här i Småland.

På svensk landsbygd produceras mat som håller hög kvalitet, tack vare vårt kyliga klimat och våra många soltimmar under sommarhalvåret. Men också på grund av ett hårt och medvetet arbete för en bättre miljö, hög djurhälsa och ett gott djurskydd som gör att maten är fri från salmonella eller rester av antibiotika.

Jag menar att vi ska ta tillvara alla dessa fördelar som finns på svensk landsbygd för att skapa jobb och tillväxt i hela vårt land och det är därför jag har skapat visionen om "Sverige - det nya Matlandet".

Målet med Matlandet är att skapa 20 000 nya jobb runt mat fram till 2020.

Till visionen har vi knutit en handlingsplan med fem fokusområden. Dessa är:

  • mat i offentlig sektor
  • primärproduktionen
  • förädlad mat
  • restaurang
  • matupplevelser

Jag är väldigt medveten om att dessa områden spänner över ett stort område. Men jag är också övertygad om att vi måste jobba strategiskt och målmedvetet med alla dessa fem områden för att vi ska kunna nå framgång med Sverige - det nya Matlandet.

Vi klarar aldrig att nå visionen om inte alla områden finns med. Tyvärr har många tidigare satsningar handlat om insatser för än det ena än det andra. Lite till eko här och lite till skolmaten där och tillsist något till en bransch där det är kris just nu.

Jag menar att vi måste ta ett helhetsgrepp och se att hela matproduktionen i Sverige hänger ihop. Det är också därför som jag har startat arbetet med Matlandet.

Alla områden är viktiga för att nå målet, men det finns ett område som är en förutsättning för hela Matlandet och det är primärproduktionen. För utan bonden, fiskaren och renskötaren så finns det ingen mat att förädla eller att göra upplevelser kring.

När jag, sommaren 2008, lanserade idén om att Sverige skulle bli bäst på mat i Europa så var det faktiskt en och annan som drog på munnen. Det fanns till och med de som skrattade.

Nu skrattas det inte längre. Tvärt om!

Förra sommaren gjorde Visit Sweden en undersökning i samarbete med United Minds. Den visade att 72 procent av svenska folket tror att Sverige har goda förutsättningar att bli det nya matlandet i Europa. Så vi är verkligen på god väg!

Det jag själv är gladast över är att den här visionen har fått så många människor att engagera sig!

Redan när vi startade fanns ett begynnande intresse för det närodlade och det genuina och det svenska. Men jag vågar faktiskt säga att Matlandet har hjälpt till att lyfta detta intresse.

Det är fler idag än för två år sedan som frågar varifrån äggen i butiken kommer. Det är fler som väljer att åka någonstans där man också får det goda eftermiddagskaffet. Det är fler som väljer en omväg för att komma till en gårdsbutik.

Men det finns en sak som är viktigare, och det är att företagare, eldsjälar och matmänniskor vill vara en del av visionen och är beredda att jobba mot samma mål. Om jag ensam ska jobba för målen kommer vi aldrig att nå framgång. Därför är jag också oerhört glad över det enorma gensvar som många från branschen har gett. Den absoluta majoriteten av Matsverige välkomnar visionen och ställer sig bakom den. Många pekar också på vikten av att ha en strategi och en tydlig politisk vision för vart vi ska.

I det fortsatta arbetet med Matlandet är jag därför noga med att se till att Matsverige också finns med på tåget hela vägen. Och jag vill också vara noga med att poängtera att det handlar om hela Matsverige.

Alla livsmedelsföretag är viktiga för jobben på landsbygden och bidrar till att bygga min vision. Alla har de en given plats i Matlandet Sverige. Oavsett om man stoppar korv som säljs i en gårdsbutik eller om man tillverkar färdigrätter som ska säljas på ICA.

För att vi ska få 20 000 nya jobb behövs både bonden som producerar spannmålen i Kungsörnens pasta och den som är liten och specialiserad. Det är inget konstigt med det.

Jag är dessutom övertygad om att alla matlandet delar kan dra nytta av varandra.

Tyvärr är det väldigt många som vill få det att framstå som att det finns en konflikt mellan stora och små. Mellan stora och små bönder, mellan stora och små livsmedelsföretag.

Jag tror att det finns en missuppfattning om att Matlandet bara skulle handla om småskaligt. Delvis är det en missuppfattning som jag själv har bidragit till att sprida. Just därför att småskaligt och hantverksmässigt producerad mat länge har levt på undantag här i Sverige.

När industrialiseringen av livsmedelssektorn tog fart på 50-talet så sveptes allt med. Det hantverksmässiga och småskaliga försvann helt. Det skulle vara storskaligt, hygieniskt och rent. Vilket troligen var bra och bidrog till att människor kunde äta sig mätta och inte blev sjuka av maten.

Men idag har det småskaliga och hantverksmässiga fått en renässans. Jag tror personligen att det beror till viss del på att allt fler har varit utomlands och upplevt det otroligt genuina som finns kvar i Spanien, Italien, Frankrike och Tyskland. Länder som visserligen industrialiserade en stor del av sin livsmedelsproduktion men som lät det lokala finnas kvar vid sidan om.

Människor är nyfikna på det svenska matarvet. Och det gäller både oss svenskar och utländska turister som kommer hit.

Därför är det dags att ge det småskaliga och hantverksmässiga en chans. Och därför har också mycket av Matlandet kommit att handla om den del av Matsverige som fört en tynande tillvara och som behöver stöttning för att komma igång.

Om du har en vara som tillverkas i liten kvantitet så är det ju bara att höja priset! Det finns gott om "matnördar", eller "foodies" som det kallas med internationella termer, som kan betala i princip vad som helst för hög kvalitet.

Och låt oss vara ärliga! Inte är det väl den där hårda, tråkiga brien som säljs på konsum för 49 kronor osten till midsommar som har gjort Frankrike känt som matland? Nej, det är helt andra ostar, av en helt annan kvalité! Men den där brieosten som säljs på konsum, det är den som står för volymen. Och den säljer tack vare deras mer förnäma ostar.

Så kan vi också jobba. Visa upp det som ligger i framkant och låt det dra tåget för dem som sedan säljer sådant som är lite mer inriktat på bulkproduktion.

Jag är övertygad om att vi på ett ännu bättre sätt kan låta små och stora företag komplettera varandra. För båda är viktiga för Sverige som Matland! Var och en på sitt sätt.

Jag ska också kort nämna vad som kommer att hända framöver med Matlandet. Matlandet är ju en resa som jag startade 2008. Det är så fantastiskt roligt att så många har velat följa med på resan! Gensvaret har varit enormt. Mycket större än vad jag hade kunnat hoppas och tro.

År 2020 ska vi vara framme vid målet och under nästa år kommer vi att göra en djupare utvärdering av det arbete som hittills har gjorts. Gör vi rätt saker? Ger det vi gör effekt? Matlandet är inte på något vis "färdigt". Vi jobbar hela tiden för att göra det bättre.

En viktig sak som vi aldrig får glömma är att Matlandet är något som vi gör tillsammans. Vi kan aldrig bli ett Matland av rang om det bara är regeringen som satsar. Därför är det så otroligt roligt med det enorma gensvar som har varit och det ansvar så många i branschen har tagit. Om vi klarar av att jobba tillsammans är jag helt övertygad om att vi når målet!