Arkiv: Mandatperioden 6 oktober 2006–4 oktober 2010

Debattartikel
Landstingshuset, Stockholm 14 mars 2008
Maria Larsson, Barn- och äldreminister

Tal av Maria Larsson vid SMART:s Nordiska förebyggarkonferens

Tack för att jag har fått komma hit. Jag har haft förmånen att stöta på några av er som finns i ledningen för SMART och stifta bekantskap med ert arbete. Det är en väldigt angelägen konferens i ett mycket angeläget ämne. Ni som finns i det här rummet kan göra skillnad om ni lyckas i det drogpreventiva arbetet såväl i Sverige, som i Norden som i de övriga länder ni är aktiva i.

Vi vet ju:
- att alkoholen är vårt största sociala problem och en av de största sjukdoms- och olycksfallsorsakerna.
- att narkotika ödelägger tusentals människors liv och är en orsak till utbredd brottslighet.
- att tobak är främsta orsaken till lungcancer och den kraftiga ökningen av sjukdomen KOL
- att dopning finns i bakgrunden till några av de mest ohyggliga våldsbrott vi sett de senaste åren.

Och att massor av barn och ungdomar tidigt kommer i kontakt med både alkohol, narkotika, tobak och dopning.
Att arbeta med positiva förebilder, och att arbeta med löften och med kontrakt är en framgångsrik väg. Jag vill verkligen uppmuntra till fortsatt arbete.

Jag har träffat Verner i Ryd som tillsammans med sin hustru Berit bildat stiftelsen VEBERYD. Alla elever som börjar årskurs sju i Anderstorp där Verner och Berit bor, får skriva på om de vill avhålla sig från droger - alkohol, tobak och narkotika. Alla som fortsatt är drogfria när de är 18 år - får dela på utdelningen från fonderade medel som använts för aktieköp. Det kan bli rejäla tusenlappar till var och en - lämpligt för körkortsinvestering kanske.

Jodå, Verner och Berit har egna barn, men vill med eget kapital också stödja andras barn till en drogfri ungdomstid. Verner är inte bara ostkakans vän - han har bildat en sådan förening också. Han är också ungdomarnas vän, föräldrarnas vän. Eldsjälar har betydelse.

Jag vet att SMART länge förespråkat att även tobak och dopning ska ingå i det förebyggande arbetet. Och så blir det nu. Som ni vet har Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika arbetat under några år. Men de har varit tillfälliga projektorganisationer. Redan när de inrättades slog den dåvarande regeringen fast att det förebyggande arbetet bör övergå i en fast form och inordnas i de vanliga myndigheternas arbete. Därför har vi nu from årsskiftet övergått i en mer varaktig struktur. Dels har vi gett olika uppdrag till våra myndigheter. Dels har vi bildat en samordningsfunktion på socialdepartementet - ett ANTD-sekretariat.

Den här förändringen innebär också att tobaksfrågorna och dopningsfrågorna nu ingår på ett tydligt sätt. Vi ser att det finns många gemensamma nämnare. Ett framgångsrikt arbete för att förebygga det ena, kan nyttjas också för det andra. Det finns självklart viktiga skillnader. Men vi tror att arbetet för att motverka tobak och dopning tjänar på samordningen med alkohol- och narkotikaarbetet. Jag tror att det också varit SMART:s argument för att slå ihop det här arbetet.

Så början av 2008 är en nystart för det förebyggande arbetet. Vi är alla nyckelaktörer. Organisationen och strukturerna är bestämda och resurserna budgeterade. Nu gäller det att nyttja de ramar som är satta och att vi är överens om ansvarsfördelningen. När det gäller resurser så avsätter vi 260 miljoner kronor varje år de kommande tre åren. Det är en tydlig inriktning att det här är ett prioriterat arbete. Så mycket pengar under så lång tid har det inte funnits tidigare.

Det finns och har funnits en stor samstämmighet i Sverige omkring alkohol- och narkotikapolitiken. Den enigheten ska vi slå vakt om även fortsättningsvis. Alkohol- och narkotikahandlingsplanerna antogs 2005 och sträcker sig fram till 2010. De är fortfarande våra måldokument. Tobaksmålen står också kvar. Därutöver kommer regeringen att årligen lägga fram skrivelser till riksdagen med de årliga prioriteringarna.

Det offentliga Sverige och frivilligsverige behöver varandra i det förebyggande arbetet. Ni är viktiga samarbetspartners för oss. Folkrörelserna har en väldigt stor betydelse. Det har ibland funnits en tendens i vårt land att trycka ner det frivilliga arbetet. Jag vill istället lyfta fram det.

Samhället är större än staten. Därför att samhället är större än den offentliga sektorn. Det är varken önskvärt eller effektivt att stat eller kommun skulle ta över allt socialt arbete. Vår erfarenhet är att de frivilliga organisationerna har örat mot marken, når människor tidigare, identifierar sociala problem mycket snabbare och kan förändra förhållanden genom uthållighet i de personliga relationerna.

Man kan arbeta på ett annat sätt än kommuner, landsting och statliga myndigheter. Därför är det också viktigt att se de frivilliga organisationerna som samarbetspartners och att förbättra deras ekonomiska möjligheter. En arbetsgrupp ska också tillsammans med frivilligsektorn titta på hur och i vilka former samarbete och samverkan kan ske. Uppgiften är helt enkelt att träffa en överenskommelse om spelreglerna.

Ett viktigt initiativ som regeringen tagit är det som kallas "Dialog med den ideella sektorn". Nästan 90 olika ideella aktörer, verksamma inom det sociala området, har deltagit i möten och konferenser inom den här dialogen. Den här dialogen är ett led i det jag sade nyss, om att staten bör erkänna, tillvarata och utveckla utrymmet för ideellt arbete. Förutsättningen för ett gott samarbete är att man är överens om spelreglerna. Och att man känner till vilka olika roller och uppgifter man har.

Jag vill gärna deklarera att de ideella organisationerna måste fortsätta att vara självständiga. Det kan självklart innebära att politiska beslut kritiseras. Säkert finns det politiker som ser någon ideell organisation som obekväm. Men låt mig säga att det är varje enskild organisation som ska definiera sin roll och sin uppgift. Det kan inte och ska inte staten eller kommunen göra. Och är man oense så är det utmärkt att ha en arena eller en mötesplats att föra den diskussionen på. Avsikten är att dialogen ska fortsätta. Och viktigast är att den också inleds på lokal nivå. Med era erfarenheter av lokalt, hälsofrämjande arbete är jag övertygad om att ni snabbt kan utveckla arbetet tillsammans med ideella aktörer.

Regeringen vill sätta ett särskilt fokus på barns och ungdomars hälsa. Vi kan konstatera att barns hälsa har förbättrats avsevärt de senaste decennierna. Ungefär 80 procent av barnen har en bra hälsa. Det bekräftas till exempel i en rapport från Ungdomsstyrelsen strax före årsskiftet.

Däremot ser vi i samma rapport och i många andra att den psykiska hälsan försämras dramatiskt. Inte minst hos unga tjejer. Enligt Socialstyrelsen lider ca 100 000 tonårsflickor i Sverige av ätstörningar och debutåldern sjunker: 9 och 10-åringar kommer idag till ätstörningskliniker med fullt utvecklad anorexi. Antalet flickor som skär sig eller är självdestruktiva har ökat med 40 procent säger Bris. Och nyligen rapporterade Socialstyrelsen att alltfler unga kvinnor försöker ta sitt liv.

En väldigt stor andel av barn i nionde klass kommer lätt åt alkohol. Folköl är många barns och ungdomars första bekantskap med alkohol. Antingen genom att man köpt den själv, om man är 18 år, eller genom langning. Men vi ser också att allt fler unga i gymnasiet väljer en helnykter livsstil. 29 procent av killarna i årskurs 9 väljer en drogfri livsstil vilket är glädjande. Men bland de barn som tidigt börjar dricka eller röka och vid studentkårerna runt om i landet finns stora utmaningar för oss alla.

Många av er var säkert inblandade i det nationella arrangemang som vi kallade De Glömda Barnen den 10 september förra året. Jag blir fortfarande varm av det engagemang och det enormt positiva gensvar som det fick. Över 7 000 deltagare samlades på 21 orter. Jag hoppas ni har sett den DVD som Alkoholkommittén tog fram efteråt?

Regeringen har bett länsstyrelserna rapportera hur kommunerna arbetar vidare med konkreta stödformer för de här barnen. Om de här barnen upptäcks i tid och får stöd i grupp, så kan det påtagligt minska risken för att de själva hamnar i missbruk eller i brottslighet.

Det finns också 50 miljoner kronor i år hos länsstyrelserna för kommunerna att ansöka om för att starta gruppverksamhet för missbrukarbarn. Det krävs medfinansiering eftersom kommunerna har ansvaret för att se till att barn med behov får stöd och hjälp. Men arbetet behöver naturligtvis inte utföras av kommunen själv, utan kan naturligtvis göras av frivilligorganisationer eller studieförbund. Sedan är det bara att arbeta vidare för att höja nivån så vi kan säkerställa att de barn som behöver också får hjälp oavsett var de bor i landet.

Man berättade för mig häromdagen hur länssamordnaren i Uppsala suttit ner med några företrädare för några frivilligorganisationer. Man hade bestämt sig för att besöka alla kommuner i länet tillsammans. Målsättningen var att ge tips och råd om hur det förebyggande arbetet skulle kunna organiseras. Det är verkligen ett arbetssätt jag skulle vilja rekommendera - vi behöver alla goda krafter som finns i det här arbetet - och hitta bra samverkansformer från idé till genomförande av verksamheter.

Alla kommuner har inte lokala samordnare, ibland inte ens en kontaktperson för de här frågorna. Även om jag hörde att lilla Orsa, med 7 000 invånare, nu skaffat sig en lokal samordnare. För de kommuner som inte har ett bra lokalt arbete är det en bra början att utse någon som kan dra igång det. Ni kommer att ha som en viktig uppgift att hjälpa kommuner som behöver stöd att organisera sitt arbete.

Min vision är att alla svenska kommuner ska ha ett effektivt förebyggande arbete, grundat på kunskap och fungerande metoder. Att det blir en lika naturlig del av en kommuns åtaganden, som äldreomsorg eller vatten och avlopp. Därför har jag skrivit till alla landets kommuner, till kommunstyrelserna, och tagit upp vikten av att det ska finnas en kommunal kontaktperson.

Det är lokalt de allra viktigaste insatserna kan genomföras. Och det är där som vi kan avläsa effekterna av vad som är framgångsrikt. De ungdomar som börjar röka får tobak nånstans i närheten - såld till dem av lokala tobakshandlare. Tonåringar som skaffar sig den första och den andra och den tredje fyllan har fått alkohol av någon vuxen. Och det är närpolisen som troligen noterar när någon ny narkotikamissbrukare gör entré i köpcentrumet. Det här är företeelser som kommunernas socialtjänst eller den lokala närpolisen upptäcker. Eller den frivilligorganisation eller föräldraförening som nattvandrar på fredagarna. Eller de fältassistenter som ser grupper av ungdomar i klungor utanför fritidsgården. Den här utvecklingen måste mötas på många områden.

Regeringen har bett en särskild utredare, att se över alkohollagen. Översynen är i grunden till för att lagen ska kunna tillämpas så att man kommer tillrätta med brott och våld och överservering. Utgångspunkten för översynen av lagen är därför en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Syftet med lagen ska även fortsättningsvis vara att skydda folkhälsan och att skydda barn och ungdomar.

Jag vill nämna ett vitigt problemområde. Jag har varit flitigt uppvaktad angående försäljningen av folköl, såväl från bryggerinäringens sida som av nykterhetsorganisationerna. Det är väldigt oroande att berusningsdrickandet är så stort bland ungdomar. När det gäller ålderskontrollen för folkölsförsäljning så fungerar den inte alls. Därför ska utredningen också titta på den här frågan. Ett sätt att skärpa efterlevnaden av ålderskontrollen vore att införas en tillståndsplikt för sån försäljning. Med sanktionsmöjligheter.

Också när det gäller tobakslagen planerar vi för en utredning. De risker som hänger ihop med tobak oroar mig mycket. Även om tobaksbruket minskar i vårt land och vi ligger i botten, glädjande nog i Europaligan, finns skäl till oro. Inte minst därför att så många barn börjar röka och har så lätt att få tag på tobak. Vi vet att de som börjar röka ofta gör det innan de har fyllt tjugo år, och att det ofta är mycket svårt att sluta. Andelen ungdomar uner 18 år som prvar att röka har inte förändrats. En av de skador och sjukdomar som fljer av rökning är lungcancer. Bland kvinnorna ökar fortfarande insjuknandet i lungcancer. Det är en sjukdom som ofta drabbar människor mitt i livet - människor med hemmavarande barn. Ett av tobakslagens viktigaste syften är därför att förhindra minderåriga från att börja använda tobak.

För tio år sedan infördes ett förbud mot att sälja tobak till minderåriga - med straffansvar. För fem år sedan infördes en anmälningsskyldighet för den som säljer. Och för två års sedan skärptes kraven på information om förbudet på varje försäljningsställe. Trots detta - så visar Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning att mer än hälften av niondeklassarna kan köpa cigaretter eller snus.

Det finns stora svårigheter att reglera en situation där oftast ingen fler än säljaren och köparen är inblandad. men jag vill betona det än en gång att arbetet med en förbättrad legitimationskontroll är viktigt. Om det nu är så att de som handlar med tobak inte vill medverka till en ansvarsfull tobaksförsäljning så krävs nya åtgärder Vi behöver till exempel en aktivare tillsyn och ett väl utformat sanktionssystem. Annars kommer vi inte att nå de mål som satts upp på tobaksområdet. De målen är att inom sju år - till 2014 - nå en halvering av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa.

Att alla barn som föds ska få en tobaksfri livsstart. Och att de grupper som röker mest - ska vi få en halvering av andelen rökare. Ett mål för tobakspolitiken är också att ingen frivilligt ska utsättas för rök i sin omgivning. Här kan jag passa på att ge en eloge till min företrädare. Ett år efter att rökförbudet på krogar och restauranger genomfördes, var situationen den att 150 000 färre människor var rökare i vårt land. Rökförbudet på krogen blev ett skäl att sluta röka för många.

Som jag sa så är ett mål att de grupper som röker mest - ska vi få se en halvering av andelen rökare. Det är därför angeläget att det finns tillgång till rökavvänjning. Här anser jag att alla sjukvårdsområden och vårdcentraler borde kunna erbjuda sådan. Eftersom det är lätt att börja - ska det också vara lätt att sluta. Därför bör det följaktligen inte heller finnas något monopol på nikotintuggummi och andra nikotinläkemedel. Här har Göran Hägglund lagt fram en lagrådsremiss om att öppna upp denna handel för detaljhandeln. Så länge som nära en miljon människor röker, och så länge som hälften av niondeklassarna lätt kan få tag på cigaretter och snus. Så länge som barn och ungdomar växer upp i hem där rökning är vanligt så måste arbetet fortsätta. Varje generation måste vinnas.

Jag vill avsluta med de tre viktiga prioriteringar jag har i det drogförebyggande arbetet. de har säkert framskymtat under talet.

- Prioritera barn och unga.
- Aktivt arbete på det lokala och regionala planet.
- Samarbete med frivilligorganisationerna.

Jag har också en förväntan på att vi ska kunna utveckla det förebyggande arbetet. Den här förväntan kommer sig främst av att många unga tidigt kommer i kontakt med alkohol eller prövar narkotika eller tobak för första gången. Det finns barn och ungdomar som riskerar börja livslång rökning eller tränar i sammanhang där dopning förekommer. Det är ytterst för deras skull som vi arbetar. SMART och andra frivilliga organisationer är viktiga i opinionsbildning men också i praktisk vardag. Ni är viktiga för barns möjlighet till en trygg uppväxt. Ni är viktiga för landets fortsatta välstånd och välfärd. Ni är viktiga för Sverige och för barn och ungdomar som växer upp. Vi kan göra ett gott arbete tillsammans.

Tack för ordet.