Tal
Dansens Hus, Stockholm 29 maj 2009
Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister

Lena Adelsohn Liljeroth talar vid möte med Konstnärsnämnden & Riksteatern, Dansens Hus, Stockholm

Det talade ordet gäller.

Kära vänner!

Dansen sägs vara ett av del äldsta kulturformerna. Ett sätt att leva ut den rytm som finns inom oss. Därmed kan man säga att dans berör oss alla - gamla som unga - oavsett tycke och smak. Allt från dans kring granen eller midsommarstången, första discodansen (man minns upphetsningen, spänningen) till att försöka sig på mer klassisk dans som tango eller cha-cha till att bli publik - i alla fall jag - till professionell dans, när dansen blir konst.

När mina barn fortfarande gick på dagis tog jag med dem till Operan. De skulle få se Svansjön. Egentligen var det Trollflöjten de hade tjatat om, efter ha sett Ingmar Bergmans videofilm. Men Trollflöjten stod inte på repertoaren detta år, så det fick bli Svansjön. Skulle de orka? Fem och Sex år. Fyra akter. Färdigt någon gång efter 23... Jag skaffade bra biljetter - dyrt var det - men på andra raden med god utsikt över orkesterdiket. Vi hade grundat på Mc Donalds. Gått igenom handlingen. Laddat med godis och läsk i pauserna.

Jag var beredd på att gå hem, trots kostnaden, efter första akten om det skulle visa sig nödvändigt... Man vill ju inte skämma ut sig. Farhågorna visade sig vara obefogade. Redan när ouvertyren spelades upp var de fast. Och dansade hela vägen hem. Det var en magisk kväll!

Jag kan inte påstå att de blev opera- eller balettfreak efter detta. I alla fall inte sonen. Men dottern, idag 25 år, går mer än gärna. Och nu bokar hon sina biljetter själv.

Här på Dansens Hus arbetar ni aktivt med att nå publik, grupper som kanske inte vanligtvis känner sig hemma på scenkonstinstitutioner - och ni lyckas också med det!

Och som kulturminister vill jag trycka på att ett kulturpolitiskt ansvar innefattar både bredd - och djup. Därför är det glädjande att se de höga publiksiffrorna de senaste åren, här på Dansens Hus, med den repertoar ni har med allt från Bounce och Circus Cirkör - till Cullberg och Virpi Pakhinen - för att bara nämna några.

Först några utgångspunkter:

- Såväl den moderna som klassiska dansen ska ha goda förutsättningar för sin fortsatta utveckling.
-Det är också viktigt att det finns ett kulturutbud med bredd och kvalitet i hela landet - att den professionella kulturen ska vara tillgänglig, helst för alla.

Ett av denna regerings prioriterade områden handlar om goda villkor för den nyskapande kulturen. Inte alltid så lätt, för vi vet ju att ny kultur har en förmåga att uppröra och skaka om. Och debatten kring vad som är kvalitet - vem som ska avgöra vad som är kvalitet - är ännu ett exempel på det svåra att stödja även den nyskapande kulturen. Men en förutsättning är att konstnärers, kulturskapares och kulturentreprenörers villkor uppmärksammas och förbättras. En del i detta är regeringens utbyggnad av Dansalliansen, som ger frilansande dansare, verksamma inom den offentligt stödda dansen, en social och ekonomisk trygghet genom anställning vid alliansen.

Dansalliansen skapar stabilitet och ger konstnärlig kontinuitet och möjlighet till utveckling, inom ett område som annars präglas av korta och tidsbegränsade anställningar med osäkra mellantider av väntan på nästa jobb.

Inom ramen för regeringens satsning Skapande skola har dansen fått en självklar plats. Syftet med Skapande skola är att ge fler barn och unga möjlighet att uppleva professionell kultur men också själva vara delaktiga och skapande.

Förhållandena ser väldigt olika ut i landet, ingen nyhet. Kan bero på var man växer upp - i glesbygd eller storstad, vilken stadsdel man bor i, vilken skola man hör till eller vilket kulturintresse ens egen familj har. Men skolan är den arena som både har förmåga - och skyldighet - att nå alla unga.

Dans nämns allt oftare, av allt fler unga, som en spännande kulturform. Det nämnde även Kerstin Brunnberg efter att ha pratat med sin man som är lärare i en av Stockholms förortsskolor.

Många kommuner lyfter också fram behovet av att satsa mer på dans i sina ansökningar till Skapande skola- programmet. Jag besökte, tillsammans med statsministern, i höstas en skola i Bromma som valt att arbeta med dans, kopplat till sin anti-mobbningsarbete.

Jag vill också passa på att berätta att det nationella programmet Dans i skolan, som Kulturrådet har koordinerat, har vuxit ur kostymen. I mars i år bildades nämligen det Nationella Institutet - Dans i skolan - vid Luleå tekniska universitet. Därmed har en betydelsefull länk vuxit fram mellan forskning och kulturarbete i skolan, som borde kunna ge förutsättningar för ny kunskap på det här området.

Forskningen visar också att deltagande i kulturlivet och god hälsa följs åt. Här har man sett kopplingarna mellan dansen och inlärning i andra mer traditionella kärnämnen såsom till exempel språk och historia. Men också att dans kan kombineras med matematik eller med dyslexi. Jag h ar inte sett det själv, men skulle gärna vilja. Däremot har jag själv, med egna ögon, sett hur dansen kunnat användas som läkning för unga flickor som drabbats av anorexia. Ätstörningar är oerhört vanliga, det handlar om en kidnappad hjärna och förvridna kroppsuppfattningar. Då kan dansen vara en väg tillbaka till en sund kroppsuppfattning.

Det har hänt mycket sedan den förra regeringen gav Kulturrådet i uppdrag att ta fram ett handlingsprogram för att stärka den professionella dansen.

Några av de viktigaste målsättningarna var att se över dansarnas anställningsvillkor, spridningen av danskonsten i olika delar av landet och samverkan mellan institutionerna och det fria danslivet. Om vi tittar i backspegeln så kan vi se att områdets egen utveckling - och publikens intresse - också matchats av insatser från staten och institutionerna.

Ni är många som arbetar aktivt för att göra dans tillgänglig i hela landet. Och jag fascineras av allt det nya jag fått uppleva i mitt uppdrag; som uppvisning av Unga Danskompaniet i Malmö eller den starka föreställningen Kamuyot av Batseba Dance Co i en skola i Enköping - i just samverkan mellan Riksteatern och Dansens Hus. En föreställning som förde ut dansen i skolorna och visade hur viktig - och kommunikativ - dans kan vara när den berör som allra mest. Det händer mycket inom dansen men förmodligen har vi ännu bara sett början.

Det är många efterlängtade och viktiga utredningar som ska presenteras här idag - sammantaget är utredningarna ett bevis på vilken vikt regeringen lägger på denna konstform. Några av utvärderingarna har jag hunnit ta del av - andra ser jag fram emot att få läsa mer av.

- Scenkonstpensionsutredningen i min hand, vars målsättning har varit att se över pensionssystemets utformning inom scenkonstområdet. Finansdepartementets uppdrag.
- Kulturrådet har utrett Cullbergbalettens fortsatta framtid; och försökt täcka in alla aspekter. Rapporten kommer att vara ett värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen om danskonstens utveckling i allmänhet och om Cullbergbaletten i synnerhet.
- Ett tredje exempel är Utbildningsdepartementets Yrkesdansarutredningen - Ta klass. Även här lyfts anställningsbarheten upp som en viktig frågeställning och liksom i Cullberg-utredningen betonar man vikten av att det finns en nära samverkan mellan yrkesutbildningarna, det fria danslivet och institutioner.

Och så avslutningsvis:
Ni kommer förstås att tala om Kulturutredningen. Jag vet inte om kulturpolitiken diskuterats hetare och intensivare någon gång tidigare - det märks inte minst genom de många remissvar som kommit in till Kulturdepartementet. Det bevisar i alla fall för mig att kulturen berör många - för att inte säga alla. Även om inte alla förstått det, ännu!

/Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth