Tal
Grand Hotel, Stockholm 4 februari 2010
Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister

Tal vid konferensen Umeå 2014, Grand Hotel, Stockholm

Det talade ordet gäller.

Jag vill först ännu en gång gratulera Umeå till ett bra förarbete och till att ha utnämnts till Europas kulturhuvudstad 2014.

"Nyfikenhet och passion" fångar väl de känslor vi vill att kulturen ska väcka. I detta ligger också att väcka kritik och ifrågasättande. För även om vi ofta njuter av vacker musik, skön konst eller god litteratur - så är kulturens uppgift också att ifrågasätta och visa upp samhällets mörkare baksidor. Detta sagt därför att det ibland finns oro för att kulturen ska bli "nyttig" och "kommersiell". Det kan den vara - också! Men kulturens styrka är, för mig, att den ger "föda och språngbräda för själen!"

Tid för kultur är titeln på regeringens kulturproposition, som togs så sent som i december i fjol. Och denna titel handlar inte bara om att vi nu går in i ett valår - utan för att vi idag spenderar mer tid och pengar på kultur och upplevelser, än vi gjorde för 10-20 år sedan. Betydligt mer än på mat, till exempel.

Även i många kommuner, landsting och regioner - sveper, om nu inte en kulturvåg, så i alla fall en växande insikt om att kulturen bidrar till att skapa attraktion och tillväxt. Så även om offentliga satsningar på kultur och idrott ifrågasätts med jämna mellanrum, är jag rätt säker på att ingen vill bo på en ort som inte investerar i kultur och fritid.

Att kulturen också är viktig för den ekonomiska tillväxten, för regional och lokal utveckling, bevisas bland annat att det är rätt betydande antal kulturprojekt, som får stöd genom EU:s strukturfondsprogram. Men vi behöver förmodligen bli bättre på att ta del i olika samarbeten och söka de stöd som faktiskt finns. Och jag har därför givit Henrik Selin, vårt kulturråd i Bryssel, i uppgift att göra en kartläggning över hur vi ligger till och hur vi kan bli bättre. Han återkommer om detta inom kort.

Tillsammans med näringsminister Maud Olofsson har jag arbetat för att stärka samverkan mellan kultur- och näringslivsfrågorna och gynna entreprenörskap inom kultursektorn. Jag ska här försöka undvika att dra siffror och statistik, ni tillhör inte den grupp som behöver övertygas om kulturens betydelse. Ni vet att ett museum, en stor festival eller ett hantverk kan lyfta en trakt eller stad lika mycket som traditionell industri eller ett universitet.

Det är nu 25 år sedan den första europeiska kulturhuvudstaden, Athen, utsågs. Tanken då var att ge kulturen större uppmärksamhet, vid sidan av EG:s dåvarande huvudinriktning på handel och ekonomi. När så Glasgow fick denna titel, 1990, hände något. Dels visade det sig för första gången vilken stor betydelse ett kulturprogram kan ha i utvecklingen och förnyelsen av en stad, med negativ självbild. Dels bildades också ett informellt nätverk av kulturhuvudstäder som träffas regelbundet.

Umeå dras inte med någon negativ självbild, det kan man knappast säga. Men även Umeå har säkerligen glädje av detta informella nätverk av kulturhuvudstäder. Och betydelsen av uppdraget har ökat under åren. Många städer ser utnämningen till kulturhuvudstad som en oerhörd chans, inte bara för stadens eget kulturliv, utan också för näringsliv och turistsektor i hela regionen.

Jag lovade att jag inte skulle dra en massa siffror, men inom EU har man statistik på det mesta. Då kan vi i Sverige bland annat glädja oss åt att vi är bland de mest kulturaktiva i Europa. Vi toppar i de flesta grenar, teaterbesök, museibesök, biblioteksbesök och läsande (bara slagna av Finland), film - att själva sjunga, skriva, måla. Och dubbelt så många går på teater, musik- och dansföreställningar - som på professionell fotboll! Då är det ett klart underbetyg åt oss att kunskapen utomlands om svensk kultur är usel - för att inte säga bottendålig. Det här visar Svenska institutets mätningar. Men lika självklart är att vi behöver öppna spjällen åt båda håll, ha fler och djupare utbyten och samarbeten. Globalisering får inte bara vara ett tomt ord.

I början av veckan deltog jag i Besöksnäringens stora konferens i Kolmården. Det var nog första gången kulturen överhuvudtaget fanns med på deras agenda. Skälet var bland annat det jag upptäckte vid ett besök förra sommaren hos Visit Sweden - ett företag som till lika delar ägs av staten och den svenska besöksnäringen - och som ska marknadsföra Sverige som resmål i utlandet.

Vid det här besöket, som var mycket bra på många olika sätt, visade det sig till min oerhörda förvåning att det inte fanns några kontakter att tala om mellan Visit Sweden och till exempel Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet eller Svenska Filminstitutet. Nu är de kontakterna på gång. Det visar hur fast i stuprörstänkandet vi fortfarande är i detta "genomorganiserade" land.

Och vad jag noterat under mina dryga 3 år som kulturminister är en komplicerad attityd till ordet kultur! Och det har hittills inte hänt att kultur hamnat på väljarnas tio-i-topp-lista. Betyder det då att det flesta tycker att det är en icke-fråga? Neej! För nästan alla tycker att det är viktigt att det finns bra bibliotek, som gärna är öppna på kvällar och helger och där man gratis kan låna böcker. Nästan alla vill ha offentliga konstverk ute på gator och torg. Nästan alla vill att museerna ska ha intressanta och tankeväckande utställningar, att det ska finnas en musikskola i den kommun de bor, att det kommer nya filmer till biografen på orten. Nästan alla tycker om att ha konst på väggarna, att lyssna på musik, att dansa, forska i släktarkiven eller gå en kurs som utvecklar och involverar flera sinnen. Fast de kallar det inte alltid för kultur! Kultur är nämligen svårt och tungt. Det finns också en rädsla för kulturfolket. Tror ni mig inte, så gå ut och fråga.

Därför är en av min regeringens främst prioriteringar att satsa på just kultur för barn och unga. Varför? Jo, för att kulturen ger oss tillgång till flera språk och blir därigenom avgörande för att vi bättre ska kunna tolka vår omvärld, försöka förstå vem man själv är och vilka möjligheter som livet bjuder.

"Fantasi är viktigare än kunskap", lär Albert Einstein ha sagt. Kreativitet håller på att bli en av de viktigaste kompetenser en människa kan ha. Och det är ett argument som kan bita även på tillväxtekonomerna, för tillväxt är något man - med rätta - diskuterar mycket inom EU.

Betoningen på barns och ungas rätt till kultur återfinns nu också som nytt kulturpolitiskt mål och självfallet också i regleringsbreven till våra kulturinstitutioner och myndigheter.

Och då kan Umeå visa upp mycket. Jag säger bara Kulturverket och arbetet med "bloggopera" där utgångspunkten är att barnen säger till proffsen vad de ska göra.

Jag ser att det på allt fler håll finns ett starkt engagemang för att utveckla kulturlivet. Det är viktigt att ta vara på - och volontärskap tillhör en sektor jag vill utveckla. För att flytta kulturen närmare medborgarna - och öka det lokala och regionala inflytandet - kommer vi också införa en ny modell för fördelning av statens stöd till kulturen. Jag är övertygad om att detta kommer leda till att fler blir delaktiga och vill ta ansvar. Utredare är ingen mindre än Västerbottens länshövding Chris Heister.

Och med detta vill jag önska Umeå lycka till. I första hand är det kulturhuvudstaden själv som har glädje och nytta av utnämningen och som har det primära ansvaret för genomförande och finansiering. Men givetvis ger detta positiva effekter både regionalt och för hela Sverige. Det blir därför anledning för både stat och region att fundera över möjligheterna att stödja projektet.

Tack!

/Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth