Tal
Rival, Stockholm 3 februari 2011
Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister
Tal av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på Spelplanen
Det talade ordet gäller.
Tack för möjligheten att komma hit och prata om det som engagerar de flesta av oss, nämligen radio och tv i allmänhetens tjänst.
En viktig fråga för mig är hur vi ska bevara och stärka bolagens oberoende. Jag är övertygad om att en av Sveriges Televisions och de andra bolagens största styrkor, nämligen publikens förtroende, bäst vårdas om programverksamheten i alla aspekter kännetecknas av oberoende.
Idag vill jag gärna bidra till en diskussion om varför vi ska ha tv- och radioprogram som finansieras med offentliga medel, hur uppdraget ska se ut, hur mycket det ska få kosta, hur det ska organiseras och styras, och liknande frågeställningar.
I det sammanhanget måste man ta avstamp i hur mediemarknaden ser ut och förändringarna i omvärlden. Vi får inte bara utgå från dagens situation och de villkor som nu gäller för radio och tv i allmänhetens tjänst, det blockerar nytänkande. Det är så lätt att säga, vi fortsätter som tidigare, och bara göra smärre justeringar i marginalen, utan hänsyn till förändringar i omvärlden.
Vi arbetar nu med direktiv till en utredning om de villkor för radio och tv i allmänhetens tjänst som ska gälla från 2014. Detta är frågor som vi i alliansen ska diskutera framöver, men jag har varit tydlig med mina mål och min reformagenda inför valet.
***
Låt mig först klargöra min grundsyn.
Jag försvarar mer än gärna SR, SVT och UR. De är viktiga bolag med centrala uppgifter, de har ett uppdrag för och av hela svenska folket - de står kort och gott i allmänhetens tjänst.
I tillståndet anges att SVT:s verksamhet ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Det finns även krav på opartiskhet, saklighet och beaktande av mediets särskilda genomslagskraft.
Detta är principer jag vill hålla fast vid!
Jag är en stark anhängare av att staten ska fortsätta att ta ett ansvar för denna verksamhet. Mitt huvudargument är inte att vi skulle har ett särskilt ansvar att driva medieföretag, utan att radio och tv i allmänhetens tjänst är en viktig del av mediepolitiken och den bredare kulturpolitiken. De kulturpolitiska argumenten är inte minst viktiga i sammanhanget, på samma sätt som vi inom kulturpolitiken talar om uppdraget om att stödja och erbjuda viktig verksamhet, som annars skulle ha svårt att hävda sig utan offentligt stöd.
Först något om mediepolitiken generellt. Målet för statens insatser är att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas oberoende och tillgänglighet samt motverka skadliga inslag i massmedierna. Vi har stärkt yttrandefriheten, bland annat genom den nya radio- och tv-lag riksdagen tog i fjol och som innebär bättre förutsättningar för medieaktörer. Ett annat, och kanske ännu tydligare exempel, är avskaffandet av vuxencensuren. Det tog nästan 40 år av utredningar och debatter.
Vårt tydliga mål är att ge medieföretagen bästa möjliga villkor att driva sin verksamhet. I den nya radio- och tv-lagen har vi t ex haft ambitionen att ha så liberala och moderna regler som möjligt när det gäller annonsmängd och annonsutformning, liksom för produktplacering och sponsring. Just nu pågår ett uppföljningsarbete där vi har ambitionen att genomföra ytterligare justeringar, t ex genom att ta bort regeln att annonsavbrott måste vara minst en minut långt. Vi kommer fortsätta att justera där det behövs.
Och jag tror att ansvaret för mediepolitiken - och därmed för Radio och tv i allmänhetens tjänst - bäst hanteras av Kulturdepartementet. Yttrandefriheten och mediernas frihet kräver en särskild ordning och ett extra värn - medierna är inte en bransch vilken som helst. Och återigen, det finns tydliga kopplingar och beröringspunkter mellan mediepolitiken och kulturpolitiken.
***
Min vision är att kulturens frihet, egenvärde och oberoende alltid ska vara ledstjärnan, för kulturpolitiken och för politiken i stort. Och här ingår att värna kvaliteten.
Med den utgångspunkten vill jag stärka kulturens betydelse i hela samhället och se till att den kommer fler människor till del, oavsett deras bakgrund och förutsättningar.
Ett ökat utrymme för kulturen förutsätter också tillgång till kultur, lägre trösklar, att kulturen förs närmare medborgarna och att det finns kunskap om kulturarvet - våra gemensamma minnesnycklar. Bara genom ett större engagemang kan vi ge kulturen det ökade utrymme ett gott samhälle kräver.
För detta och mycket annat krävs att vi tar ett gemensamt ansvar. I denna strävan har radio och tv i allmänhetens tjänst en nyckelroll.
***
Vi går nu på departementet in i ett intensivt skede där vi funderar över hur direktiven till utredningen ska se ut. Nuvarande tillståndsperiod löper ut den 31 december 2013. För att ge företagen en möjlighet att påtala behov av förändringar i villkoren - och regeringen en möjlighet till fördjupad uppföljning - har vi nu i mars en avstämning, en så kallad kontrollstation.
Det kan ska några mindre förändringar i samband med budgetpropositionen för 2012. Men i huvudsak är kontrollstationen ett led i arbetet inför nästa tillståndsperiod. Frågor som vi har särskilt koll på är:
- Den tekniska utvecklingen, bl.a. på radioområdet
- Medelstilldelningen och bolagens ekonomiska situation
- Nivån på radio- och tv-avgiften
- Uppdraget att spegla hela landet
- Kulturuppdraget
- Granskningsnämndens påpekanden
- Momsfrågan
Kontrollstationen bidrar alltså med underlag till våra direktiv.
Under våren ska direktiven till utredningen bli klara och vi kommer från departementets sida under hela processen ha omfattande diskussioner med de andra allianspartierna, men också kontakter med oppositionen.
För min del har jag markerat att vi ska ha tydliga uppdrag till bolagen, som klargör vilka de viktigaste uppgifterna är, vilka programområden som behöver stärkas och vikten av att bolagens verksamhet är icke-kommersiell. I nuvarande tillstånd har vi tydligt betonat kulturuppdraget, och det hoppas jag vi ska kunna stärka ytterligare.
Det finns en hel del att fundera över inför de nya tillstånden från 2014. Det handlar om behovet och omfattningen av SR, SVT och UR i det nya medielandskapet, om finansieringen och huruvida radio- och tv-avgiften ska ersättas med en mer renodlad skattefinansiering. Det handlar om att eventuellt ta bort de kommersiella intäkterna, som sponsring och produktplacering, det handlar om bolagens organisation och styrning, till exempel om den nuvarande ordningen med en Förvaltningsstiftelse där ledamöterna nomineras av partierna i riksdagen är hållbar och ger bolagen det stöd som behövs. Det kan handla om diverse tekniska frågor och hur t ex SRs och SVTs arkiv ska kunna öppnas än mer, så att dessa gemensamma kulturskatter kan göras tillgängliga för såväl allmänheten som för andra radio och tv-bolag.
***
När det gäller finansieringen är ju en fråga hur mycket det ska få kosta och vad vi får för pengarna. Bara som en jämförelse, och för att få ett helikopterperspektiv, så kan vi ta den samlade kulturbudgeten på sex och en halv miljarder kronor. Budgeten för SR, SVT och UR är på drygt sju miljarder kronor.
En av de vanligaste synpunkterna vi får in till departementet gäller radio- och tv-avgiften; antingen att den borde avskaffas eller att den är för hög.
En fråga som många ställer sig är alltså om sju miljarder kronor är rimligt, inte minst med tanke på att publiken idag har många andra avgifter för sitt tv-tittande, i form av olika abonnemang, och att utbudet har ökat väldigt mycket. Radio- och tv i allmänhetens tjänst är inte längre det enda alternativet och behöver inte längre vara -- och göra - allt för lyssnare och tittare.
Radio- och tv-avgiften är inte bara ifrågasatt av många tittare. Den tekniska utvecklingen innebär utmaningar när en tv-apparat kan se ut på så många olika sätt. Det kan finnas skäl att hitta en annan modell, som med bevarat oberoende och förutsägbarhet, ger en trygg och stabil finansiering.
***
Finansieringen är förstås nära kopplad till uppdraget - till hur ska pengarna användas. Också här finns skäl att ta sig en funderare.
För mig är kärnan nyheter (inte minst utrikesbevakningen), granskande journalistik, svenskproducerad drama (inklusive film), kultur (gärna mer film från övriga europeiska länder, Asien och Afrika), samt - inte minst viktigt - barnprogram. Sportbevakningen är också betydelsefull, särskilt att skildra den idrott som inte så ofta bevakas av de kommersiella kanalerna.
Radio- och tv i allmänhetens tjänst har också förmågan att se till hela publikens behov och intressen, och inte bara den kommersiellt intressanta (dvs den publik som annonsörerna vill nå). Tillgänglighet - att kunna se och höra programmen - för människor med funktionshinder hör självfallet också dit. Allt detta behöver diskuteras - ordentligt!
***
En principiellt viktig fråga, som jag nämnde inledningsvis, är hur vi ska bevara och stärka bolagens oberoende. Jag är övertygad om att en av Sveriges Televisions största styrkor, nämligen publikens förtroende, bäst vårdas om programverksamheten i alla aspekter kännetecknas av oberoende. Därför har jag svårt att förstå den stora oviljan att se problemet med kommersialiseringen. Och då vill jag ändå påpeka att jag är en vän av kapitalism! En av de största poängerna med gemensam finansiering av radio och tv, är att företaget kan stå fritt från kommersiella sidoblickar.
Det handlar om två delar, dels den öppna sponsringen av SVTs program. Där är det enkelt, det handlar bara om att ta bort reklamskyltarna.
Ibland framförs argumentet, eller snarare frågan, hur ska SVT kunna stå sig i konkurrensen med kommersiella kanaler, om man inte får använda sig av sponsorskyltar? För mig finns det två svar på det. För det första står sponsringen för 30-40 miljoner kronor, vilket är en knapp procent av SVTs budget. För det andra är det inte SVTs uppgift att konkurrera med kommersiella kanaler. Jag anser att just denna konkurrensmentalitet är ett av problemen idag. Allt för många sidoblickar mot de andra tv-bolagen, gör att fokus flyttas från att fullgöra uppdraget som SVT fått av medborgarna.
Den andra frågan är mer komplicerad, den som handlar om produktplacering och andra kommersiella samarbeten - här behövs mer fakta. Redovisningen av de olika kommersiella intäkterna är bristfällig och finns egentligen endast för sponsringsintäkterna, men inte för den indirekta finansiering som program får via produktionsbolag.
SVT har själva tydligt avvisat alla tankar på produktplacering och klargjort att företaget ska förbli kommersiellt oberoende, fritt från reklam och dolda köpbudskap. Det tycker jag är bra. Såväl öppen som dold sponsring och produktplacering snedvrider de journalistiska principerna. Att SVT delvis är beroende av strikt kommersiella intäkter inverkar menligt på allmänhetens förtroende för programmen och företaget, eftersom självständigheten och oberoendet naggas i kanten.
Här kan det behövas ett striktare regelverk och t ex ett förbud mot produktplacering i SVTs sändningstillstånd.
***
Jag vill också passa på att kort kommentera den uppblåsta diskussionen om regeringens beslut om förhandsprövning av nya tjänster hos SR, SVT och UR. När man hör diskussionerna kan man tro att det här är något nytt. Men även under den föregående tillståndsperioden för SR, SVT och UR gällde att företagen inte fick starta permanenta nya programkanaler eller liknande tjänster utan regeringens medgivande.
Frågan om förhandsprövning har sin grund i ett meddelande från EU-kommissionen om statsstödsreglernas tillämpning på radio och tv i allmänhetens tjänst. Anmälningskravet skrevs in i anslagsvillkoren för SR, SVT och UR för 2010, efter riksdagens beslut. Och det handlar självklart inte om någon censur av innehållet i sändningarna.
Det är viktigt att komma ihåg att SR, SVT och UR och de kommersiella företagen verkar under helt olika villkor. SR, SVT och UR har tillgång till en stabil och säker finansiering genom radio- och tv-avgiftspengarna, medan de övriga aktörerna måste klara sig på kommersiella intäkter.
***
Avslutningsvis vill jag upprepa och markera min uppfattning att SR, SVT och UR ska ha ett starkt och tydligt uppdrag. De ska vara oberoende. De ska utan kommersiella sidoblickar göra bra program som inte andra kan göra eller gör. Därför är jag övertygad om att det är rätt och riktigt att frigöra SVT från den reklamkoppling som sponsringen innebär. Jag står upp för radio och tv i allmänhetens tjänst, och jag vill stärka dess roll för att nå de gemensamma kulturpolitiska målen.
Tack så mycket!
/Lena Adelsohn Liljeroth
