Debattartikel
Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, Kulturministern talar till punkt, arr: Svensk Biblioteksförening 27 september 2007
Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturminister

Kulturministern talar till punkt

Hej, Tack för att jag fått komma hit.

Att jag talar till punkt är ämnet för dagen - det betyder inte att det inte kommer att finnas tid för frågor efter att jag satt punkt.

I dagarna har jag varit kulturminister i snart 1 år - det känns roligt, om än inte alltid så enkelt. Uppdraget ÄR svårt!
I dagarna har jag också presenterat en budgetproposition, där regeringen tydligt presenterar årets prioriteringar för kulturområdet.
Och nu, de närmaste dagarna, kommer jag att vara på den 23:e årgången av Bok- och biblioteksmässan här i Göteborg. Det är med andra ord roligt, men också intensivt. Första gången var jag faktiskt här som författare till en barnbok!

Det har funnits en otålighet i kulturvärlden, över förväntade och efterlängtade beslut. Det förstår jag - och delar till viss del! Efter tolv år i opposition har regeringen bråttom med att göra avtryck och styra politiken mot det vi tycker är viktigast. Därför är det också extra roligt att stå bakom en budget med tydliga prioriteringar: barns och ungas rätt till kultur, värnandet av kulturarvet, kulturskaparnas villkor och, inte minst, internationaliseringen av kulturlivet.

Ni vet kanske att jag valde Fisksätra bibliotek i Nacka kommun för att presentera budgeten - och det var ingen slump. Biblioteken fyller en otroligt viktig funktion i samhället som jag vill lyfta fram.

Det går bra för svensk ekonomi. En stark ekonomi är också viktigt för att landet både ska ha sunda offentliga finanser och regeringen satsa på prioriterade områden.

En siffra tycker jag är talande för att illustrera läget - idag är det ca 500 människor som varje dag går från arbetslöshet till arbete, till kollegor, gemenskap och egen försörjning!
Det är också vad regeringen gått till val på: jobben, jobben, jobben!

Men ansvarsfull politik handlar också om att - i tider när det faktiskt går bra - samla i ladorna. Sverige är en del av den globala ekonomin och förr eller senare kommer en lågkonjunktur. Detta är inte en helt enkel pedagogisk uppgift, att förklara för människor vad som kan bli följden om vi "brassar på", dvs får en överhettad ekonomi. Höjda räntor, stigande priser - och därmed uppätna löneökningar och skattesänkningar! Utrymmet för reformer är därför även i tider som dessa, begränsat.

Men med de förslag som presenteras i budgeten visar ändå att kulturen är prioriterad. Det är många besked som nu ges till just kulturlivet. Från och med 2008 kommer kulturbudgeten att öka med över 200 miljoner kronor.

Vid det här laget bör det vara känt att jag tyckeratt barns och ungas rätt till kultur är en huvudfråga för kulturpolitiken. Jag vet att kultur är viktigt för barns och ungas utveckling.
Barn som får utveckla sin kreativitet och som känner sig hemma i sin historia och kultur, lär sig också förstå och leva sig in i andras villkor. I grunden är detta en demokratifråga.

Skapande Skola är en långsiktig satsning på kultur - och eget skapande för elever i årskurs 7, 8 och 9 - som också är en åldersgrupp där många själva vill ha mer kultur än vad som erbjuds idag. Det är viktigt att understryka att satsningen på 55 miljoner kronor - detta är inget tillfälligt bidrag utan finns med även följande år - är ett incitaments bidrag. Satsningen får inte ersätta arbete som redan påbörjats. Skapande skola är ett led i att faktiskt göra något konkret åt de stora skillnader som finns inom landet, när det gäller barns och ungas rätt till kultur och eget skapande.

Jag har fått många vittnesmål om svårigheter som många ambitiösa kulturskapare anser sig ha. De har mycket att erbjuda skolorna, men kan ha svårt att komma in, inte minst därför att skolorna ibland inte anser sig ha råd att engagera dem. Därför är det viktigt att vi tar ett långsiktigt och nationellt ansvar.
Skapande skola är en rejäl stimulans och en tydlig signal till landets skolor om att kultur är en integrerad del av undervisningen.

Som ni säkert vet kommer också de läsfrämjande insatserna att förstärkas från nuvarande 8 till 11 miljoner kronor.
För att stimulera barns och ungas läsning är tillgången till bra bibliotek viktigt, kanske framför allt bra skolbibliotek.

För att vi ska kunna förstå och orientera oss i vår omvärld måste vi också kunna bevara och förmedla vårt kulturarv; och därför är det glädjande att intresset ökar, för hembygden, för släktforskning, för historiska böcker, för att leta upp nycklarna till vårt kollektiva minne.
Kulturarvet är också ett prioriterat område för allianspartierna. Det är bl.a. också därför som vi förlänger den tvååriga Access-satsningen. Tanken är att under 2008 och 2009 kommer de institutioner, som nu arbetar med att bevara våra kulturskatter, får rimlig tid på sig för att avsluta angelägna projekt.

I budgeten finns också medel för att fortsätta satsningen på att stärka de statliga institutionernas kärnverksamhet. Det handlar om Flygvapenmuseum i Linköping, nätverket Försvar i förvar, Operan, Statens museer för världskultur och Prins Eugens Waldemarsudde - institutioner som alla, på olika sätt, ska förvalta vårt gemensamma kulturarv.
Budgeten innehåller också ett stort antal miljoner som ska underlätta RAÄ:s och Riksutställningars besvärliga omställning, i. o. m. flytten till Gotland.

Ytterligare en viktig politisk fråga för regeringen är arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har gått till val på att fler ska komma in i arbetslivet, att det löna sig bättre att arbeta och bli lättare att komma tillbaka för de många som hamnat utanför arbetslivet. Men också att det ska bli mer pengar i plånboken - efter skatt - för egna prioriteringar. Det gäller självklart för alla sektorer -kulturen är inte undantagen. Mer pengar kvar i plånboken för att kunna köpa fler böcker, gå oftare på bio eller teater, på konstutställningar eller själv gå en efterlängtad kurs.

Samtidigt är det ju så att kulturens arbetsmarknad - främst kanske scenkonsten - är speciell. Den domineras av frilansande kulturskapare, och representanter för de konstnärliga yrkesutövarna har fört fram sin oro för de följder man menar att arbetsmarknadspolitiken kommer att få, särskilt för grupperna inom scenkonsten.

Mitt svar är att det inte är s.k. arbetsmarknadspolitiska instrument, som ska stilla oron.

Från och med årsskiftet byggs den s.k. alliansmodellen ut och förstärks med från nuvarande 20 till 50 miljoner kronor.

Den här utbyggnaden innebär att den s.k. tredje anställningsformen, som betyder mycket för att upprätthålla den konstnärliga kvalitén på våra institutioner, också kommer att inkludera musiker.
Även Skapande skola, som kan ses som ett arrangörsstöd, kommer självklart ha positiva effekter för kultursektorn.

Kulturskaparnas villkor är även centrala i arbetet för regelförenklingar, ett arbete som framför allt drivs av Näringsdepartementet.

Regeringen har redan gjort en hel del när det gäller skatter och regelförenklingar. En strategi för entreprenörskap - inom hela utbildningsområdet, även de konstnärliga högskolorna - kommer att presenteras under denna höst.

Jag tycker också att ett fördjupat och bättre samarbete mellan kultursektorn och näringslivet är viktigt.
Och jag vill bidra till att gjuta mod i en sektor, som har mycket att bidra med. Det handlar inte bara, som det ibland framstår, om att se näringslivet som en finansiär, utan också om att en kreativ kultursektor har mycket att erbjuda näringslivet.

Så till ytterligare ett prioriterat område.
Jag vill att det tydligt, precis som här på mässan, ska synas i kulturlivet att vi tänker och lever internationellt, i ett globalt samhälle. Men internationellt tänkande behöver inte alltid betyda andra sidan av jordklotet. Ibland finns världen - och mångfalden - på mycket närmare håll än så. Mångfald betyder också valmöjligheter. Det är viktigt att vi har en bredd att kunna välja från när det gäller utbudet av kultur - Alla gillar inte samma saker.

Jag vill lägga ribban högre för vad vi kan uppnå - för bredd och mångfald - inom kulturlivet.
Med de 10 miljoner kronor som nu finns avsatta, årligen, för detta tror jag att vi kommer en bra bit på väg för att stärka den etniska och kulturella mångfalden.

Utöver detta satsar regeringen i årets budget ytterligare 14 miljoner på kulturlivets internationalisering, med ett översättarstöd värt namnet, och möjlighet för Kulturrådet att faktiskt vara en aktör inom området, samt ökat konstnärsutbyte inom ramen för det s.k. Iaspis.

Så finns det då skäl för otålighet? Visst - men det ska sättas i ett rimligt perspektiv! Vi har gjort rejäla satsningar under vårt första år.

Lika viktiga, som de satsningar som nu sker,är att kulturpolitiken blickar framåt. Vi är alla bekanta med den kulturpolitiska översyn, som Eva Swartz nu arbetar med, och jag hoppas på en livlig kulturdebatt även framöver.

När jag presenterade budgeten gjorde jag det i ett bibliotek - ett rätt givet val för mig. Biblioteket har en unik funktion i samhället men också inom kulturpolitiken, med sin förmåga att faktiskt nå människor.

Biblioteksdebatten har den senaste tiden mest handlat om frågan om avgiftsfrihet för boklån - här vill jag upprepa mitt och regeringens tidigare besked; det är inte aktuellt att öppna för avgifter på boklån. Denna debatt har varit olycklig av flera skäl. Inte minst har den varit olycklig, därför att den skymt andra - och mycket viktigare - frågor om bibliotekens framtid.
Vad betyder det att utlåningen av AV-medier fortsätter att öka, medan bokutlåningen minskar?
Vad betyder det att bokutlåningen minskar, men besöken ökar?
Det är den debatten - eller snarare samtalet - som vi måste föra.

Lika mycket som kulturpolitiken ska vara i fas med sin tid, ska biblioteken vara det.
Hur arbetar vi med läsfrämjande?
Hur arbetar vi för att nå nya grupper?
Hur säkerställer vi att våra upparbetade kunskaper sprids?
Det tycker jag är intressanta frågor som vi har framför oss - och då menar jag inte bara på statlig nivå, utan också aktörer emellan. För det finns naturligtvis mängder av goda exempel. På de lokala biblioteken, skolbiblioteken och stadsbiblioteken.

Det handlar förmodligen mer om att utveckla verksamheterna, än att bygga nya, fina hus. London Idea Stores är ett exempel. Det finns flera andra, vissa närmare oss, än det jag nyss nämnde.

Jag är inte främmande för att biblioteken kan rymma mer än traditionell utlåning - men måste det för den skull betyda att vi går från bibliotek till idébutik?
Jag tror att det handlar om att hitta den rätta balansen mellan den traditionella bokutlåningen och multi-media samhället. Men också naturligtvis hänsyn till den private näringsidkaren, videouthyraren, dataspelbutiken och andra engagerade aktörer.

Det pågår, som jag ser det, flera debatter med bäring för biblioteken just nu.
En är naturligtvis den fråga som sysselsätter bokbranschen - frågan om moms på ljud och talböcker.
Att jag tar upp frågan här och nu är inte för att lyfta fram regeringens oförändrade ståndpunkt i frågan, utan snarare för att den handlar om relationen mellan format och innehåll - och den frågan tror jag är strategiskt viktig för biblioteken. Innehållet kan vara så mycket mer än boken - och det tror jag är en utmaning vi måste arbeta med.

Bibliotekens roll i det svenska kulturlivet är en viktig fråga för mig. Men jag är däremot inte lika säker på att en nationell bibliotekspolitik, formulerad av staten, är det givna svaret på bibliotekens behov av utveckling.
Jag vet att frågan diskuterats länge och väl. Biblioteken är, trots allt, en av de mest decentraliserade samhällstjänsterna som finns och utvecklingskraften måste därför komma underifrån - och inte uppifrån.

Jag tror att det finns olika vägar att gå när nu biblioteken ska möta framtiden. Viktigast är nog att man inte ska vara främmande för att tänka i nya banor.
Att stimulera alternativa driftsformer kanske är ett sätt att möta framtidens utmaningar, att utvärdera bibliotekslagen ett annat.

En utvärdering av bibliotekslagen står nu på min dagordning - det framgår av budgetpropositionen.
Tankar som jag bär med mig, är till exempel hur bibliotekslagen rimmar med det kommunala självstyret - och i vilken mån bibliotekslagen också inneburit - eller inte inneburit - en utveckling av verksamheterna?
Tänk om lagen inneburit ett minimum, men bromsat utveckling, samverkan, verksamhetsformer.
Viktiga frågor att ställa - i en öppen process.

Jag tror, att genom att titta på vad lagen betyder, också kan få möjlighet att just på ett nationellt plan, initiera en diskussion om biblioteken - bibliotekskramare emellan och då räknar jag definitivt in mig i skaran!

Tack!