Frågor och svar om fiske
- Vem övervakar yrkesfisket?
- Hur arbetar EU för att bekämpa det illegala fisket?
- Vad görs för att förhindra utfiskning?
- Hur fastställs TAC och kvoter?
Vem övervakar yrkesfisket?
EU:s medlemsstater har ansvaret för att ett fiskefartyg som seglar under deras flagg följer fiskerilagstiftningen både inom och utanför EU:s vatten. I Sverige är det Havs- och vattenmyndigheten (HaV) som har det övergripande ansvaret för fiskerikontrollen i Sverige. Det innebär dels strategiskt ansvar för inriktning och utveckling av fiskerikontrollen, dels operativ tillsyn över att de regler som beslutas för EU:s gemensamma fiskeripolitik efterlevs. HaV ansvarar för att den fångst som landas kontrolleras. Detta innebär bland annat administrativ kontroll av fiskets fångster och landningar, kvotuppföljning och beslut om fiskestopp samt genomförande av landningskontroll som också innefattar kvalitetskontroll och kontroll av handeln med fisk. Kustbevakningen utför dock den fysiska kontrollen av fisket till sjöss, vilket till exempel innebär att man kontrollerar att fiskefartygen använder godkända redskap och att inte fredad fisk finns i fångsten.
Europeiska kommissionen övervakar fiskerikontrollen i medlemsstaterna för att den ska ske på ett rättvist och enhetligt sätt inom hela EU. EU har även startat en kontrollmyndighet som ska samordna kontrollen i olika fiskevatten. Myndigheter startade sin verksamhet 2007 och är placerad i Spanien.
Hur arbetar EU för att bekämpa det illegala fisket?
FN:s fackorgan FAO antog år 2001 en internationell handlingsplan mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU). År 2002 antog EU en motsvarande handlingsplan. Handlingsplanen syftar till att stärka och komplettera det internationella regelverket för att stoppa landning i hamnar utan ordentlig kontroll och bruket av så kallad bekvämlighetsflagg för fiskefartyg. Bekvämlighetsflagg innebär att fartyget registrerar sig i ett land som inte till fullo uppfyller de krav som ställs i internationell havsrätt. I EU:s handlingsplanen föreslås också åtgärder för att reformera gemenskapens regelverk för kontroll av fiskeverksamhet utanför EU:s vatten och i EU:s hamnar.
Under det svenska ordförandeskapet 2009 antogs en ny skärpt kontrollförordning. Samma år antogs även en internationell handlingsplan för att förbättra kontrollen av olagligt fiske i hamnar.
Vad görs för att förhindra utfiskning?
Inom den gemensamma fiskeripolitiken används olika metoder för att förvalta fiskebestånden och förhindra utfiskning. Varje år fastställer EU så kallade TAC:er (Total Allowable Catches), det vill säga en högsta tillåten fångstmängd för de viktigaste fiskebestånden. Fisket regleras också genom begränsningar i flottans kapacitet och begränsningar av den tid fiskefartyg tillbringar till havs. Andra exempel på åtgärder för att förhindra utfiskning är redskapsbegränsningar, stängda eller fredade områden och marina reservat. För att se till att reglerna följs och för att stoppa olagligt fiske utför både medlemsstaterna själva och EU:s fiskerikontroller.
UppHur fastställs TAC och kvoter?
Varje år fastställer EU så kallade TAC:er, det vill säga en högsta tillåten fångstmängd för de viktigaste fiskebestånden. Denna högsta tillåtna fångstmängd fördelas sedan på medlemsstaterna enligt ett utarbetat system med nationella kvoter. Beslutet om de totala tillåtna fångstmängderna föregås av en lång process där även förhandlingar inom internationella organisationer och med andra länder ingår. Internationella havsforskningsrådet (ICES) lämnar inledningsvis rekommendationer till Europeiska kommissionen för hur mycket fisk som kan tas upp. Kommissionen överlägger sedan med sin egen vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskenäringen (STECF) och lägger därefter fram ett förslag på TAC:er och de olika ländernas kvoter för det kommande året. Det slutgiltiga beslutet fattas av ministerrådet.
Upp