Tjänster - GATS

GATS - WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (General Agreement on Trade in Services) för handel med tjänster tillkom under Uruguayrundan och trädde i kraft 1995.

Läget i förhandlingarna

I november 2006 togs ett informellt beslut om att återuppta tjänsteförhandlingarna. I januari 2007 ägde ett antal bilaterala möten rum i Genève i syfte att få igång en snabbare förhandlingsprocess beträffande de reviderade buden, som presenteras våren/sommaren 2007.

Ministerdeklarationen från WTO-mötet i Hongkong 2005 fastställde att WTO:s medlemsländer skulle fortsätta att arbeta mot en allt öppnare global tjänstehandel. I syfte att snabbare kunna nå resultat enades man om att pröva att även låta länder förhandla gruppvis, utöver de bilaterala förhandlingarna. På så vis kan grupper av intresserade länder gå vidare i de tjänstesektorer som de är speciellt intresserade av.

Tidsfristen för att inkomma med krav gick ut den 28 februari 2006. Sammanlagt beräknas krav i 20 olika sektorer presenteras. EU deltar i cirka 12 av dessa. De berör ett stort antal områden, såsom affärstjänster, kommunikation, byggverksamhet och ingenjörstjänster, distribution, utbildning, miljö, finansiella tjänster, telekom, turism och sport.

På grund av sammanbrottet i Doha-rundan sommaren 2006 låg tjänsteförhandlingarna nere under hösten 2006.

Ett flexibelt avtal

GATS-avtalet är det mest flexibla avtalet inom WTO eftersom varje medlemsland avgör när och i vilka sektorer som man vill öppna för utländsk konkurrens och göra bindande åtaganden. Man avgör även själv hur omfattande dessa åtaganden skall vara.

GATS tillåter även avvikelse från principen om icke-diskriminering (dvs principen om att alla WTO-medlemmar måste behandlas lika). Det krävs dock att en sådan åtgärd måste anges på förhand. Medlemsstaterna kan även välja att inte göra några åtaganden alls i en sektor.

Genom den så kallade mest-gynnad-nationsprincipen gäller de åtaganden som en medlem gör gentemot en annan medlem också generellt i förhållande till alla övriga WTO-medlemmar. Gynnar man en, så måste man gynna alla.

Marknadstillträde

Mandatet inför Doharundan fastslog att WTO:s medlemmar skulle överlämna förhandlingskrav år 2002 och presentera bud år 2003. Förhandlingarna inom GATS har hittills huvudsakligen skett bilateralt genom att ett av WTO:s medlemsländer utbyter listor med ett annat där man anger vilka sektorer och för vilka leveranssätt det finns önskemål om att motparten gör ett åtagande (bindning) samt vilka åtaganden respektive WTO-medlem själv är beredd att genomföra.

Genom ett åtagande i GATS förbinder sig en medlem att inte införa nya diskriminerande eller handelsbegränsande regler inom en viss sektor.

Inför ministermötet i Hongkong var ambitionen att alla WTO-medlemmar skulle ha presenterat krav och bud. Framstegen i tjänstehandelsförhandlingarna har emellertid varit begränsade. Därför har en diskussion inletts om att införa kompletterande förhandlingsmetoder. Förutom att många WTO-medlemmar ännu inte har presenterat något bud är kvalitén generellt låg på de bud som lagts. Vissa länder vill inte gå framåt beträffande tjänster förrän de har sett mer resultat i jordbruksförhandlingarna.

Många utvecklingsländer vill att industriländerna skall göra mer omfattande åtaganden för tillfällig rörlighet för personer (vid tidsbegränsade arbetskontrakt m.m., se vidare under "utvecklingsländernas frågor" nedan). För flertalet industriländer är detta krav svårt att möta.

Svenska målsättningar

Den övergripande svenska målsättningen har hittills varit att WTO:s medlemmar i så stor utsträckning som möjligt skall göra bindande åtaganden utifrån rådande nationell lagstiftning.

Sverige är en av världens tjugo största tjänsteexportörer och växer idag tredje snabbast i världen på detta område. Starka svenska företag inom bl.a. telekommunikationer, byggnads- och finanssektorerna är världsledande på sina respektive områden.

Prioriterade marknader för svensk del är USA, Japan, Kina, Sydostasien, östra Europa och enskilda sydamerikanska länder.

Från svensk sida prioriteras följande sektorer: distribution, byggsektorn, inhemska regleringar, sjöfart och tjänster på miljöområdet, t ex vattenrening och dylikt. Sverige prioriterar även frågan om utökade åtaganden av i-länderna vad gäller s k tillfällig rörlighet för personer (se vidare under "utvecklingsländernas frågor").

Regelfrågor

Utöver förhandlingarna om marknadstillträde förhandlas även fyra så kallade regelfrågor. Dessa rör inhemska regleringar, en eventuell skyddsmekanism, subventioner och offentlig upphandling.

Svensk tjänstehandelsindustri ser inhemska regleringar som ett hinder för tjänsteexport, t.ex. att krångliga och tidskrävande licenskrav ofta skapar problem. Därför verkar Sverige för att inhemska regleringar skall utformas så att de inte i onödan försvårar tjänstehandel. Det innebär exempelvis att WTO-länderna bör förmås att tillhandahålla information till utländska företag och följa grundläggande principer om transparens.

Förhandlingarna om regelfrågorna går dessvärre långsamt.

Utvecklingsländernas frågor

Utvecklingsländernas andel av den internationella handeln med tjänster ökar. Även handeln med tjänster mellan utvecklingsländer ökar. Tjänstekategorin eller "leveranssätt" tillfällig rörlighet för personer (se förklaring i grå ruta nedan), är av särskilt intresse för många utvecklingsländer. Det handlar om att göra det möjligt även för nya kategorier av arbetstagare att arbeta i andra länder.

Det har funnits ett extra starkt tryck från utvecklingsländerna på EU och andra avancerade ekonomier att göra åtaganden inom detta område. EU har hittills erbjudit marknadstillträde för kvalificerad personal, exempelvis affärsmän och personal som är föremål för förflyttning inom företagskoncerner. Många utvecklingsländer, och särskilt MUL-gruppen (de minst utvecklade länderna), efterfrågar även marknadstillträde för personer med lägre utbildning.

Det finns ett allt starkare intresse för gränsöverskridande handel. Utvecklingsländernas intresse beror på möjligheten att de mest utvecklade länderna kan gör ett åtagande om att inte begränsa handel genom outsourcing. Outsourcing av verksamhet från i-länder till u-länder skapar arbetstillfällen. Sektorer som utvecklingsländerna särskilt brukar lyfta fram är medicinska tjänster, telekom, finansiella tjänster, kommunikations- och affärstjänster.

Detta är GATS-avtalet

Allmänna Tjänstehandelsavtalet GATS, General Agreement on Trade in Services, tillkom under Uruguayrundan och antogs år 1995.

Inom GATS-avtalet kategoriseras tjänster dels utifrån det sätt som tjänsten tillhandahålls (s k leveranssätt), dels utifrån olika näringar (sektorer).

De fyra "levereranssätten" eller tillhandahållandena är: 1) gränsöverskridande handel; 2) konsumtion utomlands; 3) lokal etablering; samt 4) tillfällig personrörlighet. Medlemsländernas nationella åtaganden listas i bindningslistor så att man kan se vad varje land har åtagit sig att göra.

I avtalet finns 12 huvudsektorer som i sin tur är indelade i 160 undersektorer.

De 12 huvudsektorerna är affärstjänster, kommunikation, byggverksamhet och ingenjörstjänster, distribution, utbildning, miljö, finansiella tjänster, hälso- och sociala tjänster, turism, sport och underhållningstjänster, transport samt övriga tjänster.