Tal
Demokratidagen i Stockholm 18 januari 2007
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister

Tal av demokratiminister Nyamko Sabuni vid Demokratidagen i Stockholm, 18 januari 2007

Ärade åhörare,

Som uppvuxen i en diktatur är det oerhört spännande att vara statsråd med ansvar för demokratifrågor. Jag vill illustrera regeringens demokratipolitik med att tre personberättelser.

Den ena handlar om mig.

När jag växte upp så verkade politik vara något oerhört hotfullt.
Den som inte höll med det statsbärande partiet sattes helt sonika i fängelse.
Min far sattes i fängelse för sina politiska aktiviteter.

Det var inte förrän i gymnasiet som jag började våga närma mig politiken.
En del var nog det vanliga - inte bli som pappa.
Men till stor del berodde det på att jag först sent förstod skillnaden i det politiska systemet mellan Kongo och Sverige.

Här var man fri att tycka och engagera sig.
Vad skulle jag rösta på? Året var 1991!
Om jag kan välja vad jag ska rösta på? Då borde jag väl kunna engagera mig?

För mig var det rösträtten som var väckarklockan.

Jag växte upp i en väldigt skyddad tillvaro i Kungsängen. Skrevs in i en den svenska skolan. Den enda synliga invandraren, förutom mina syskon.
Jag utsattes aldrig för mobbing som ny i Sverige.
En sådan förhållandevis liten sak. Hur många förmågor går vi inte miste om genom mobbing.

Mina föräldrar fick jobb direkt.
Har aldrig hört eller upplevt att de/vi, dvs familjen, utsattes för diskriminering under uppväxttiden.

Min slutsats är att: man måste känna sig trygg för att ha förmågan eller viljan att vara delaktig i de demokratiska processerna.

* * *

Jag är också statsråd med ansvar för Sveriges nationella minoriteter.
Dvs Judar, Samer, Tornedalingar, Romer och Finlandssvenskar.

Igår hade jag ett möte med representanter för samtliga minoriteter.

I gruppen satt en romsk kvinna som inledde med att berätta om sitt livsöde för att illustrera de problem som romer har i vårt samhälle.
Dvs avsaknaden av studietraditioner,
Eftersom hon tillhör den delen av romer som kallas för resandefolk,
så finns det inte heller en tradition av fastboende.

Det visar sig att den här kvinnan var analfabet tills hon var 18 år gammal.
Hade aldrig ägt eller hyrt ett hem. Cirkusen var hennes hem.

Vid 18 bestämmer hon sig för att börja studera. Hon klarar sin grundskola och tar så småningom sin gymnasieexamen.
Hon arbetar som modersmållärare idag, där hon främst hjälper barnen med kärnämnerna på sitt modersmål.Hon äger idag en fastighet och har en dotter som snart börjar på handels.

Nu satt hon i möte med mig som statsråd. För att påverka romers situation. För att påverka politiken.

Min slutsats är att människor måste känna tillit till samhället.
Att samhället är organiserat och anpassat efter människors behov, för att man ska känna att man vill vara med och bidra.
För att man ska känna att man har nåt att bidra med.

* * *


Jag hörde om en åttaåring som hängt med sin pappa på ett politisk möte.
De skulle fundera ut hur man skulle planera en park.
Hela gruppen gick runt och funderade. När pojken utbrister!
"Tänkt, pappa, om det fanns en gungställning här, vad kul vi skulle ha."
"Ja, men då föreslår vi det," sa pappan.

Sagt och gjort, förslaget skickades in, förbereddes av förvaltningen, och klubbades i nämnden.
Två år senare kunde grabben och hans kompisar gunga på gungställningen.

Det här skulle kunna vara en historia om hur viktigt det är att känna en politiker.
Men det är framför allt en historia om hur den här grabben för alltid kommer att känna att det lönar sig att vara med i demokratiska sammanhang.
Och en historia om hur viktigt det är att lyssna på sina medborgare.

Det blev inte dyrare att sätta gungställningen där han hade föreslagit än någon annanstans.
Det blev inte heller sämre för att någon som faktiskt skulle använda den hade varit med om att föreslå.

Men däremot så gjorde det en oändlig skillnad för den som varit med och påverkat.

Därför tror jag viktigare än mycket annat i demokratins förnyelse och vitalisering är
medborgarkonsultationer - och då i de fora som rör medborgarna allra tydligast, det vill säga de frågor som beslutas i kommuner och landsting.

* * *

Det finns många sätt att organisera demokrati.
Just nu sitter en författningsutredning under ledning av Per Unckel och ska presentera ett samlat förslag 2008.
Ansvarig minister för författningsfrågorna i regeringen är Mats Odell.

Man skulle kunna säga att:
Om demokratin hade varit ett äktenskap, hade jag varit ansvarig för kärleken, och Mats Odell för äktenskapsförordet.

Jag följer med spänning alla förslag och idéer om hur vi kan göra formerna för vår demokrati mer vitala. Några sådana finns i Brytpunkten som ska presenteras senare.

Men jag tror att alla som suttit på ett politiskt möte,
i en kommunal nämnd,
i ett riksdagsutskott,
vet att oavsett vilka exakta former man väljer
- så måste individens behov alltid vara utgångspunkten.
Det är den enskilda människan och hennes tilltro till hennes förmåga att påverka och förändra som är den yttersta byggstenen i demokratin.

Det är det självförtroende och den integritet som varje enskild människa har som avgör vår demokratis styrka och styrsel.

* * *

Regeringens politik för att utveckla demokratin kan sammanfattas i ett ord: egenmakt.

Egenmakten grundläggs i de medborgarnära verksamheterna i kommuner och landsting.
Det är när varje enskild medborgare märker att det lönar sig som det gemensamma självförtroendet växer.
Det är i skolans styrning som ungdomar kan få sin första känsla av att det man vill betyder något.
Det är i äldreomsorgen som en äldre kan märka att hennes val påverkar.
Det är i vården som patienten kan uppleva rättigheter och de egna valens betydelse.
Det är i det lokala som individer kan känna sig som mest påtagligt delaktiga.

* * *

På nationell nivå arbetar vi nu febrilt med delaktighetens förutsättningar - arbete, utbildning och trygghet.
Det är genom att bryta utanförskapets förlamande passivitet som vi vill få fler att känna sig som starka, självständiga och delaktiga medborgare.

Jag arbetar med att ingen ska dömas eller döma sig själv ut på förhand på grund av sitt kön, sin etnicitet, sexuella läggning, sitt funktionshinder eller sin religion.

Det finns en del som säger att Integrations- och jämställdhetsdepartementet är ett diversedepartement. Att departementet hanterar vitt skilda frågor utan inbördes samband. Att departementet saknar politisk tyngd eftersom det inte förfogar över tillräckligt kraftfulla styrmedel i form av lagstiftning, ekonomiska anslag och tunga centrala myndigheter.

Detta resonemang, menar jag, bygger på en felsyn. De frågor som Integrations- och jämställdhetsdepartementet ansvarar för har ett inbördes samband och de har alla en direkt koppling till det svenska samhällets fundament: demokratin och marknadsekonomin.

* * *

Demokratifrågor, Folkrörelsefrågor och Mänskliga rättigheter
Dessa tre områden knyter direkt an till demokratin.

Att Sverige sedan nästan hundra år har ett demokratiskt statsskick innebär inte att demokratifrågorna mist sin politiska betydelse. Demokratin utmanas ständigt. Olika samhällsförändringar gör att även demokratins former måste utvecklas. Demokratin utmanas också genom människor och grupper som ifrågasätter viktiga demokratiska värden. Det måste vara en central politisk uppgift att ständigt bilda opinion för demokratin och att ständigt vara beredd att ta debatten med dem som hotar eller ifrågasätter demokratin.

* * *
Integration, Jämställdhet och Minoriteter

Dessa tre områden knyter direkt an till medborgartankens idéer om att alla individer - oavsett bakgrund - har samma rätt att förverkliga sin personlighet och sina livschanser.

Regeringens ambition att lägga samman de olika diskrimineringslagstiftningarna och ombudsmännen är ett uttryck för tanken att all form av diskriminering är lika förkastlig och ska bedömas på samma grunder.

Diskriminering innebär inte bara en kränkning av enskilda individer. Den innebär också ett resursslöseri genom att alla människors kompetens inte får möjlighet att utvecklas eller tillvaratas. Det innebär också en begränsning för enskilda människors delaktighet.

* * *

Storstadspolitik, ungdomspolitik och konsumentpolitik

Om storstadspolitikens uppgift är att försöka hävda medborgartanken i de regioner där utmaningarna är som störst, så är ungdomspolitikens uppgift att hävda och stärka dess ideal under den period i livet där utmaningarna är störst.

Det är i övergången mellan barndom och vuxentillvaro som mycket av en individs personlighet formas och avgörande livsval görs. En viktig politisk uppgift är att bidra till samhällsstrukturer som stärker ungdomars demokratiska värderingar, som motverkar fördomar, som ger individen redskap och goda förutsättningar att verka som samhällsmedborgare och konsument.

Sammanfattningsvis
Demokratin är inte starkare än sin svagaste länk.
Arbete, utbildning och trygghet stärker individen.
Medborgarinflytande ger konkret och påtaglig erfarenhet av att räknas.
Rätten att vara människa i olika kön, former, färger, läggningar, bakgrunder, inriktningar är nödvändig.

Formerna behöver ständigt utvecklas. Under våren 2002 la den förra regeringen för riksdagen fram propositionen "Demokrati för det nya seklet". I den fastslogs det bl a:

Att valdeltagandet skall öka väsentligt.
Att en ökad andel av medborgarna skall inneha någon form av politiskt förtroendeuppdrag.
Att medborgarna ska ha bättre möjligheter än idag att delta i och påverka den politiska processen.
Att medborgarnas möjligheter att påverka den politiska processen skall bli mer jämlika.

jag menar att det är i den andra vi måste fortsätta vårt arbete med demokratifrågor.

Min och regeringens övertygelse i demokratiarbetet kan sammanfattas som makt över den egna tillvaron - egenmakt.

Tack!