Tal
Nationell koferens om urban utveckling, Göteborg 12 november 2007
Nyamko Sabuni, Jämställdhets- och bitr. utbildningsminister

Tal vid Nationell konferens om urban utveckling

Välkomna till denna konferens om urban utveckling. Jag har förstått att vi konkurrerar med SKL om konferenstid då de har sitt årsmöte imorgon. Det är glädjande att det trots allt blivit en god representation av kommunpolitiker här idag. Regeringens arbete med att bryta utanförskap sker genom den generella politiken. För att den politiken ska komma de som behöver det som mest till del är kommunernas insatser avgörande. Därför är denna konferens er konferens mer än någon annans.

Under det senaste decenniet har ett nytt socialt landskap vuxit fram i Sverige. Ett landskap präglat av långtidsarbetslöshet och bidragsberoende. Ett landskap präglat av en cementerad bostadssegregation. Ett landskap präglat av växande klyftor som gjort Sverige till ett tudelat land.

Vi ser stadsdelar där barn som växer upp aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet. Stadsdelar där upp till hälften av barnen som lämnar grundskolan, gör det utan godkända betyg - utan att nå kunskapsmålen. Stadsdelar med unga som redan i tonåren tappat tron på framtiden. Ungdomar som tidigt riskerar att hamna i missbruk eller kriminalitet. Ungdomar vars föräldrar passiviserats till den grad att de inte längre är delaktiga i sina barns liv.

Integrationsfrågorna står i centrum i nästan hela Europa. Vi kommer alla ihåg upproren och bränderna i Paris förorter. Vi minns Rosengård - en stadsdel som i våras drabbades av bränder och vandalism. I Storbritannien kan man peka på bostadsområden där man nu går över till en tredje generationen arbetslösa. Ett utanförskap som leder till en tydlig radikalisering av unga muslimer. Undersökningar visar att dessa unga muslimer har mindre gemensamt - när det gäller värderingar och kontakter - med det brittiska samhället än deras föräldrar har.

Integration var en av de viktigaste frågorna i det franska valet. Och integrationen är en av de viktigaste frågorna i det förestående danska valet. Knappt 800 irakiska asylsökande, som i åratal suttit på flyktingförläggningar, utan vare sig rätt till att arbeta eller gå i skolan verkar komma att avgöra det danska valet. Vinnare? - det eller de partier som vill vara restriktiva och inte godkänner att dessa människor ska få uppehållstillstånd. Inte godkänner att dessa människor ges chans att skapa sig värdigt liv i Danmark. Våra problem har inte hunnit bli så djupa. Men vi har ett betydande utanförskap som vi måste lösa. Och vi har ett parti som påminner oss om vad som väntar om vi inte lyckas lösa dessa problem.

Allians för Sverige gick till val på att bryta utanförskapet. För att lyckas krävs en rad insatser på många olika områden. Det handlar om en omläggning av politiken - fokus på utanförskap snarare än invandrarskap. Arbetslinjen som röd tråd för att ge individer bästa möjliga förutsättningar för egen försörjning och individuell utveckling. Det är på jobbet som den bästa introduktionen sker. Det är genom egen försörjning man får självkänsla, självförtroende och känner värdighet. En känsla av tillhörighet och medborgarskap till det nya landet. Det är genom arbete och språket som människor får tillgång till det aktiva livets arenor.

Utanförskapets utbredning är komplex. Länge var utanförskapet ett storstadsfenomen koncentrerat i vissa stadsdelar. Nu är segregation och utanförskap ett problem också i mellanstora som mindre städer runtom i landet.

Den tidigare storstadspolitiken fördes till stor del genom riktade satsningar. Satsningar som gav delvis positiva resultat i de stadsdelar som fick ta del av pengarna, men som bidrog till få varaktiga lösningar. Regeringens uppfattning är att problem i dessa områden inte kan avhjälpas med enskilda projekt på lång sikt. Det är genom förbättrad ordinarie verksamhet i skolan, arbetsförmedling, försäkringskassa, polis osv. som varaktig förändring kan uppstå. De boendes syn på sitt bostadsområde och sin egen situation måste uppmärksammas och tillvaratas i utvecklingen av den ordinarie verksamheten. Utan delaktighet och motivation från de boende nås inga framgångar på sikt. Det är först när de berörda själva engageras och får möjlighet att ta ansvar som en bestående förändring kan ske. Utanförskapet måste brytas inifrån.

I Sverige bor närmare 80 procent av befolkningen i stadsområden. De senaste årens tilltagande inflyttning till städerna avspeglar en global urbaniseringstrend.
Detta är positivt. För det är en utveckling som drivs av ökad ekonomisk tillväxt, teknisk framsteg och människors ökade rörlighet. Samtidigt som städer är sjudande centra, mångkulturella mötesplatser och motorer för kreativitet, innovationer och konkurrenskraft så är det också i städer man i regel finner de områden som präglas av socialt och ekonomiskt utanförskap. Områden som är fysiskt eftersatta. Områden där ohälsa och otrygghet är stor.

Urbaniseringen identifieras globalt som den faktor av enskilt störst betydelse för utvecklingen under 2000-talet. Ekonomisk tillväxt genereras främst i stadsområdena. De faktorer som är drivkrafter i den moderna ekonomin koncentreras till städerna, och dess påverkan på sociala förhållanden och miljön blir också störst i städerna. Det krävs därför medvetna strategier för att dra nytta av möjligheterna som urbaniseringen medför men också för att undvika dess skadliga effekter.

Med städernas och utanförskapets utmaningar för ögonen ändrar regeringen inriktningen och målen för en urban utvecklingspolitik. Utgångspunkten är att förbättra förutsättningarna för städer att bidra till landets konkurrenskraft. Att stadsdelar och städer präglas av ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling för att öka konkurrenskraften. Och målet är att minska antalet individer i utanförskap samt antalet stadsdelar som präglas av utanförskap.

Viktiga skillnader mellan den tidigare förda storstadspolitiken och den nya urbana utvecklingspolitiken är att inga nya storstadssatsningar eller projektmedel tillförs politikområdet. Urban utvecklingspolitik omfattar fler kommuner och stadsdelar. Och därmed fler människor.
Den urbana utvecklingspolitiken vilar på lokalt samarbete mellan olika aktörer för ett långsiktigt arbete med att bryta utanförskapet. Arbetet sker i bred samverkan med aktörer på lokal nivå.

Medlen för att bryta utanförskap finns främst inom andra politikområden. Bland annat genomförs ett flertal strukturreformer som ökar deltagandet på arbetsmarknaden.
Det gäller nystartsjobb, jobb- och utvecklingsgarantin samt instegsjobb. Trösklarna in till arbetsmarknaden sänks, det blir lönsammare att arbeta och enklare att anställa. Åtgärder för en kunskapsskola för alla införs. Det kommer krävas ytterliggare åtgärder särskilt avseende de elever som från början har sämre förutsättningar. Elever som inte har svenskan som sitt första språk.

Verktyget för att säkra att dessa insatser når önskad effekt där utmaningarna är som störst är utvecklingsavtalen. Det behövs stärkt samverkan och samordning. Uppföljning och utvärdering samt dialog och erfarenhetsutbyte.

Lokala utvecklingsavtal kommer att utgöra grunden för en mer strategisk samverkan än den tidigare projektbaserade samverkan mellan i huvudsak offentliga aktörer. Avtalen ska möjliggöra lokala partnerskap mellan statliga myndigheter, kommuner, privata aktörer och det civila samhället. Vidare ska myndigheter som verkar inom områdena arbete, utbildning, trygghet och tillväxt få möjligheter till lokal flexibilitet i sin verksamhet för att aktivt kunna delta i de lokala partnerskapen.

Lokala utvecklingsavtal är ett viktigt instrument i processen att nå de integrationspolitiska målen. Det kommer finnas viktiga kopplingar mellan den urbana utvecklingspolitiken och den integrationspolitiska strategi som regeringen kommer att presentera i vår.

Vi behöver följa upp effekterna av den generella politiken i områden som präglas av utanförskap. Vi ser fördelar med att hålla samman ett system för uppföljning, utvärdering och analys. Ett system som genom anpassning och utveckling av befintlig uppföljning på lokal, nationell och europeisk nivå möjliggör geografiska jämförelser och analys. Regeringen ser för närvarande över hur ett sådant system kan utformas och genomföras. i den processen tar vi intryck av vad som har gjorts och görs i kommuner, hos myndigheter och i EU-institutionernas arbete.

Vårt arbete måste självklart fortsätta bygga på dialog och på den samlade kunskap som finns på området. Under kommande dagarna kommer vi lyssna till olika aktörer med olika erfarenheter. Vi har på besök Michael Parkinson, som är en slags guru på urban utveckling. Vi kommer lyssna till stadsdelar, kommuner och myndigheter. Vi kommer behöva ge svar på strategiska frågor: Hur kan utveckling av lokala partnerskap åstadkommas? Vad behövs för att det ska bli ett gemensamt utvecklingsarbete som bygger på den generella politikens insatser? Hur upplever kommunerna att myndigheter lever upp till sitt uppdrag, och hur kan vi öka myndigheternas flexibilitet i det lokala samarbetet?
Vi kommer att få se datorgrafiken där Göteborg presenterar och analyserar Göteborgssamhällets utveckling.

Den urbana utvecklingspolitiken har ett långsiktigt perspektiv och ska utvecklas i samråd med dem som berörs.
Det samråd som inleddes i våras fortsätter här idag genom mina samtal med kommunpolitiker och myndighetsrepresentanter. Den här konferensen är ett tillfälle till utbyte av både erfarenheter från det gångna årets arbete och tankegångar inför den framtida utvecklingen. På basis av vår kunskap och samlade erfarenheter, ska vi tillsammans verka för att minska antalet stadsdelar som präglas av utanförskap och att stärka förutsättningarna för dessa stadsdelar att i större utsträckning bidra till ekonomisk tillväxt och en i övrigt hållbar utveckling.