Ambassadörer i skolbänken
Cheferna för Sveriges utlandsmyndigheter samlades i Stockholm vecka 34 till det årliga chefsmötet. Mötet innebär en möjlighet för ambassadörerna att lyssna på och diskutera med ansvariga ministrar. I samband med chefsmötet ordnande UD två seminarier: "Afghanistan - en utmaning på den internationella agendan" och "Otur på utlandsresan - vad gör UD".
Sveriges ambassadörer ombord på Teaterskeppet i augusti 2007. Foto: Pawel Flato.
Etniska motsättningar, narkotikasmuggling och korruption. Faktorerna som försvårar kriget i Afghanistan är många, och situationen är mycket allvarlig. Att försöka åstadkomma ett positivt statsbygge i landet är en minst sagt tålamodskrävande och tungrodd uppgift. Det konstaterade panelmedlemmarna på UD:s seminarium om Afghanistan som hölls ombord på Teaterskeppet i Stockholm den 20 augusti. Panelen bestod av Gunnar Lund, avgående ambassadör i Washington, Sven-Olof Petersson, EU-representationen i Bryssel, Per Anderman, NATO-representationen i Bryssel, Anders Lidén, FN-delegationen i New York och Ann Wilkens, ambassadör i Islamabad och sidoackrediterad i Afghanistan.
Den pessimistiska bilden av läget i Afghanistan bryts bara av världssamfundets vilja att komma till rätta med problemen. Med det uppdraget får vi inte misslyckas, konstaterade panelen.
Afghanistan är prioriterat hos både FN och EU. Sverige är en av de enskilt största biståndsgivarna till Afghanistan med omkring 350 miljoner kronor per år. Panelen var överens om att en fungerande rättsektor är en grundförutsättning för att skapa en positiv utveckling. För att trygga säkerheten i landet är den internationella säkerhetsstyrkan ISAF:s insatser viktiga, men panelen konstaterade också att ytterliggare militär uppbackning är nödvändig.
UD ingen självklar räddare i nöden
Varje vecka befinner sig mellan 200 000 och 400 000 svenskar på resande fot i ett annat land. Dessutom är ungefär 500 000 svenskar bosatta utomlands. UD och ambassaderna har en viktig uppgift att hjälpa svenskar i utlandet om något händer, men hur långt sträcker sig egentligen UD:s ansvar? Den frågan försökte panelmedlemmarna hjälpas åt att besvara när UD bjöd in till ett seminarium i ämnet.
Panelen bestod av Bruno Beijer, Sveriges ambassadör i Förenade Arabemiraten, Catherine von Heidenstam, Sveriges ambassadör i Tjeckien, Lennart Linnér, Sveriges ambassadör i Indonesien och Svante Liljegren, företrädare för UD:s konsulära och civilrättsliga enhet.
UD:s och utlandsmyndigheternas arbete styrs av en lag som säger att UD ska hjälpa till först när alla andra möjligheter till hjälp är uttömda. Dessutom handlar det om att UD ska hjälpa till självhjälp - att den nödställde personen får hjälp att ordna upp sin egen situation. Under vissa omständigheter kan den drabbade söka ekonomiskt bistånd från UD, som då bedömer fallet utifrån ett antal förutsättningar. Det kan till exempel handla om att se på om det var väntat eller inte att situationen skulle uppstå. UD satsar också mycket på att informera om vilka grundförutsättningar som gäller för möjlighet till hjälp, så att resenärerna känner till dessa redan före de reser ut.
