Långt kvar till millenniemålen
När vi gick in i det nya årtusendet enades världens ledare om att ta nya tag mot fattigdomen. Åtta mål sattes upp och tidsfristen fastställdes till 2015. Nu har halva tiden gått. Och på FN-dagen kunde biståndsminister Gunilla Carlsson konstatera att det finns mycket kvar att göra:
- Vi har fortfarande långt kvar innan millenniemålen nås.
"Om millenniemålen ska nås också i Afrika måste den ekonomiska tillväxten ta fart där", säger Gunilla Carlson. Bilden är tagen vid biståndsministerns resa till Sudan. Foto: Mikael Östlund/UD
Det är den 24 oktober och högtidsdag i Sverige. Svenska flaggan vajar för FN som fyller 62 år. För Gunilla Carlsson är det en viktig dag för att prata om internationella frågor, även om hon ägnar merparten av sina dagar åt just internationellt arbete. Hon har nyss presenterat en ny generaldirektör för Sida, och i helgen träffade hon nye chefen för Världsbanken.
Flera saker bidrar till att minska fattigdomen enligt biståndsministern. Och hon har haft en aktiv höst med att föreslå både klimatsäkrat och koncentrerat bistånd. Men för Gunilla Carlsson finns det en grundförutsättning som avgör om fattigdomen ska försvinna eller inte.
- Den ekonomiska tillväxten är grundläggande, säger hon. Om millenniemålen ska nås också i Afrika måste den ekonomiska tillväxten ta fart där.
Halvdant i halvtid
Gunilla Carlsson i Darfur i Sudan tidigare i år. Hennes nästa Afrikaresa kommer att gå till Kongo och Rwanda. Foto:Mikael Östlund/UD
Det var 2000 som världens stats- och regeringschefer antog den så kallade Millenniedeklarationen. Senast 2015 ska villkoren ha förbättrats för dem som lever på mindre än en dollar per dag. Att ta ett helhetsgrepp på utveckling är centralt. Målen är bland annat att fattigdomen och hungern ska halveras, att alla barn ska gå i grundskola och att en miljömässigt hållbar utveckling har uppnåtts.
Men halvtidsresultatet är blandat och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon konstaterade nyligen att målen är långt ifrån att nås i södra Afrika och västra Asien. Enligt generalsekreteraren krävs det snabba och samordnade åtgärder om det ska gå.
Vad kan då göras konkret för att påskynda arbetet?
Vi kan inte göra allt överallt
- För Sveriges del handlar det om att inte göra allt överallt, säger Gunilla Carlsson. Det är orimligt att till exempel Tanzania ska ha 1 000 givardelegationer per år och ägna sig åt att träffa mig i stället för att bygga upp sin egen kapacitet.
Biståndsministern vill alltså koncentrera insatserna till länder där Sverige kan ge ett mervärde, men också där behoven är som störst.
Viktigt att Världsbanken samarbetar
Världsbanken är den utvecklingsbank som förmedlar mest bistånd i världen och har i huvuduppdrag att bekämpa fattigdomen. Tidigare i år fick banken en ny chef, amerikanen Robert Zoellick, och vid årsmötet den 22 oktober presenterade han sina prioriteringar.
- Zoellicks prioriteringar var slående lika Sveriges, säger Gunilla Carlsson. Och jag vill också lägga ökat fokus på Världsbanken i vår politik. Men om det finns en liten skillnad mellan Sverige och Världsbanken så är det att banken starkare betonar medelinkomstländer. Vi satsar på områden där fattigdomen är som störst, framför allt Afrika.
- Vad Världsbanken också kan bli bättre på är samordning. Och vi tryckte bland annat på att banken inte bara ska agera själv, utan öppna upp sig för samarbete med andra bilaterala givare. Det ligger också i linje med en internationell överenskommelse från 2005.
FN och klimatfrågan
FN:s generalförsamlings ordförande Haya Rashed Al Khalifa träffar Gunilla Carlsson i maj. Foto: UN Photo/Eskinder Debebe
När det gäller FN tycker Gunilla Carlsson att det är bra att nya frågor som klimatet har kommit upp på dagordningen, utöver de traditionella uppdragen fred och säkerhet samt fattigdomsbekämpning.
- Men i klimatfrågan skulle FN kunna bli bättre. Det görs antydningar till att lyfta frågan, men FN det är ju vi, medlemsstaterna, och där finns det blockeringar. Här kan Sverige ge ett bidrag med den klimatkommission som regeringen har presenterat.
Åk till Afrika!
Och vad kan vi som enskilda personer i Sverige göra?
- Av tradition är vi i Sverige mycket medvetna om internationella frågor. Och som enskild är det nog allra viktigast att vara intresserad av vad som händer i världen. Engagemanget kan se olika ut för olika personer - man kan ge pengar, jobba ideellt, resa ut som volontär, handla mer medvetet.
- Man kan också styra semesterresan till nya länder. Åk till Afrika! brukar jag säga när någon funderar på vart resan ska gå. Det är ett viktigt sätt att påverka.
