EU:s klimatarbete
EU har länge varit en drivande kraft i fråga om skärpta utsläppskrav för industriländer i de internationella klimatförhandlingarna. Genom nya gemensamma mål på klimat- och energiområdet vill EU visa sin beslutsamhet att tackla klimatfrågan och samtidigt ange inriktningen på det framtida globala klimatsamarbetet. Vägen mot uppsatta mål går via en integrerad klimat- och energipolitik och det beslutade "klimat- och energipaketet" från 2008 är en viktig hörnsten.
Ambitiösa klimatmål inom EU
Det övergripande målet för EU:s klimatpolitik utgår från IPCC:s bedömning av risken för en farlig klimatförändring och anger att temperaturen inte ska öka mer än max 2 grader C jämfört med förindustriell nivå.
Vid vårtoppmötet 2007 enades EU:s stats- och regeringschefer därför om att minska EU:s utsläpp av växthusgaser med 30 procent till år 2020 under förutsättning att andra industriländer förbinder sig till jämförbara minskningar. I avvaktan på en global uppgörelse åtar sig EU att minska utsläppen av växthusgaser med minst 20 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer (EU 27).
Vårtoppmötet 2007 antog också två bindande mål om förnybar energi: 20 procent av EU:s energikonsumtion ska komma från förnybara källor år 2020 och andelen biodrivmedel ska samma år vara minst 10 procent. Dessutom ska EU nå ett mål om 20 procents energieffektivisering till år 2020.
EU:s klimat- och energipaket
Europeiska kommissionen presenterade sitt förslag till klimat- och energipaket den 23 januari 2008. I december 2008 enades Europeiska rådet om paketet. Klimat- och energipaket är ett resultat av det beslut som Europeiska rådet fattade vid toppmötet i mars 2007. Paketet innehåller riktlinjer för hur mycket varje EU-medlemsland måste minska sina utsläpp fram till år 2020 för att EU ska klara av att nå sina klimatmål.
Energi- och klimatpaketet består av fyra delar som är nära kopplade till varandra:
-
Direktiv om främjande av användningen av förnybar energi
Direktivet slår dels fast bindande nationella mål för förnybar energi, inklusive ett bindande minimimål för transportsektorn. Därutöver föreslås en rad åtgärder för att minska barriärer och främja användningen av förnybar energi i el, värme och transportsektorerna.
Medlemsstaterna ska i nationella handlingsplaner redovisa nationella mål för respektive sektor och medel för att uppnå dessa. - Ansvarsfördelning av EU:s klimatmål i den icke-handlande sektorn För de utsläpp som inte omfattas av EU:s handelssystem (bland annat utsläpp inom bygg-, transport-, jordbruks- och avfallsområdet) fördelas återstående utsläppsminskningar mellan medlemsländerna med utgångspunkt i nivån för ländernas BNP per capita med 2005 som basår.
- Översyn av EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) för perioden efter 2012 Kommissionen föreslår en ökad harmonisering av regelverket för utsläppshandeln. Utsläpp som omfattas av utsläppshandeln ska minskas genom att tilldelningen av utsläppsrätter begränsas ytterligare och beslutas centralt. Större inslag av tilldelning av utsläppsrätter mot betalning (auktionering). Länkning till andra utsläppshandelssystem regleras liksom användning av utsläppsminskningar i tredje land. Även regler för övervakning och kontroll harmoniseras.
- Regelverk för koldioxidavskiljning och lagring Juridisk ramverk för koldioxidavskiljning och lagring, detta är i första hand aktuellt för kolkraftverk.
Mål och åtgärder inom energi-och klimatområdet
- Minskade utsläpp av växthusgaser med minst 20 procent till år 2020 (EU 27), utsläppen ska minska med 30 procent vid en bredare, internationell överenskommelse.
- Andelen förnybar energi ska motsvara 20 procent av all energianvändningen i EU år 2020.
- Biodrivmedel ska utgöra minst 10 procent av den totala drivmedelsanvändningen inom transportsektorn senast år 2020.
- Ökad energieffektivitet inom unionen - energianvändningen ska minska med 20 procent till år 2020.
- Flyget ska omfattas av EU:s system med handel med utsläppsrätter från 2012.
- EU:s energi- och klimatpaket, Europeiska rådet enades om energi- och klimatpaketet december 2008.
