Riktade sanktioner och breda
Tidigare förekom det att FN beslutade om mycket breda sanktioner mot ett viss land. Motsvarande sanktioner genomfördes av EU. Det kunde till exempel röra sig om en blockad genom att helt förbjuda handel med landet, för att få landets ledning att ändra politiken. Även om undantag kunde göras så drabbade dessa breda sanktioner ofta civilbefolkningen.
Sedan ett antal år tillbaka använder sig det internationella samfundet främst av så kallade riktade sanktioner för att försöka påverka. Riktade sanktioner vänder sig mot en specifik vara, ett lands ledarskap, en organisation eller individ, i stället för generellt mot ett land. På så sätt kan negativa effekter av sanktionerna för civilbefolkningen lättare undvikas samtidigt som sanktionerna ger tydligare signaleffekter för dem de avser att påverka.
Exempel på riktade sanktioner är:
- Finansiella restriktioner (frysning av tillgångar och andra ekonomiska resurser, restriktioner på finansiella transaktioner, investeringsrestriktioner)
- Handelsrestriktioner för särskilda varor, såsom vapen, diamanter, olja och lyxvaror, eller tjänster
- Reserestriktioner
- Luftfartsrestriktioner
Vid sanktioner riktade mot enskilda individer eller företag måste särskild hänsyn tas till rättssäkerhetsaspekter och respekten för grundläggande fri- och rättigheter. På senare år har FN i ökad utsträckning använt sig av sanktionsinstrumentet. Detsamma gäller EU. År 1989 fanns det endast sanktioner mot ett land - Sydafrika. År 2010 fanns ett tiotal pågående sanktionsregimer i FN mot olika länder. Till det kommer två sanktionsregimer som riktar sig mot internationell terrorism. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har vi inom EU även beslutat om egna sanktioner mot tredje land i ytterligare ett tiotal fall.
