Sanktioner mot Transnistrien (Moldavien)
EU införde i februari 2003 sanktioner i form av reserestriktioner mot ledarskapet i utbrytarrepubliken Transnistrien i Moldavien. Syftet var att utöva påtryckning på det transnistriska ledarskapet att ta steg för att nå en lösning på konflikten som pågått sedan 1990 då Transnistrien utropade sig självständigt, något som ledde till väpnad konflikt mellan moldaviska regeringsstyrkor och transnistriska styrkor. Regeringen i Moldavien har sedan 1990 de facto ingen kontroll över Transnistrien, som styrs av den självutnämnde presidenten Igor Smirnov.
Restriktionerna gäller mot ett antal personer som företräder regimen i Transnistrien, däribland "presidenten", "utrikesministern" och "talmannen".
Språket viktig fråga
I augusti 2004 utvidgades åtgärderna till att även omfatta ett antal personer som bär ansvaret för en kampanj mot skolor i Transnistrien som använder det latinska alfabetet. Det latinska alfabetet används normalt för moldaviskan, medan man i det till stor del ryskspråkiga Transnistrien använder det kyrilliska alfabetet.
Reserestriktionerna innebär att de personer som omfattas ska förhindras att resa in eller igenom EU-medlemsstaternas territorium. Vissa undantag kan medges, t ex för deltagande i internationella konferenser anordnade av FN. Reglerna sammanfattas i EU:s gemensamma ståndpunkt 2008/160/GUSP.
Sanktionerna förlängda
Sanktionerna ses över i ljuset av åtgärder från det transnistriska ledarskapets sida att nå framsteg i förhandlingarna om konfliktens lösning. De förlängdes i februari 2009 med ett år då syftet med dem inte ansågs ha uppfyllts. Vilka personer som omfattas av reserestriktionerna framgår av bilagan till den gemensamma ståndpunkten 2009/139/GUSP.
I februari 2010 förlängdes sanktionerna ännu en gång med ytterligare tolv månader (rådets beslut2010/105/GUSP). Samtidigt beslutades om en suspendering av sanktionerna i sju månader med syftet att uppmuntra en positiv utveckling. Vid detta tillfälle ströks även ett antal namn från sanktionslistorna då det inte längre ansågs föreligga skäl som motiverade att de fanns kvar. Vilka de strukna personerna är framgår av bilagorna till det nämnda rådsbeslutet.
Ansvariga myndigheter är Migrationsverket och Sveriges utlandsmyndigheter.
