Klimatanpassning i fattiga länder: "Det krävs ett nytänkande"

Internationella kommissionen för klimat och utveckling höll sitt första möte den 14 - 15 februari i Stockholm.

Utöver arbetsformer och kommande möten så inriktades diskussionerna på anpassningsarbete: när nu klimatförändring är en realitet, hur kan man utgå från den individuella människans behov för att anpassa system och det dagliga livet till klimatförändringarna? Hur kan FN och EU och även utvecklingsländernas egna förvaltningar bli framgångsrika i detta anpassningsarbete? Vad krävs - finansiellt och politiskt?

- Morgondagens klimat är en global utmaning som varje människa kommer att vara involverad i. Det handlar om hur vi reser, hur vi äter, hur vi lever.... Och för de fattigaste människorna är naturligtvis valmöjligheterna mer begränsade. Vi måste ställa oss frågan: hur fungerar deras samhälle? Därför är det viktigt med en sådan här kommission med medlemmar med olika bakgrund, säger Gunilla Carlsson.

Förändringarna redan synliga

- De så kallade naturkatastroferna blir mer allvarliga och vi ser även förändringar i sjukdomsmönster och migrationsströmmar, säger Johan Schaar, chef för kommissionens sekretariat.

Inte bara koldioxidutsläpp

Fokus i debatten har hittills legat på koldioxidutsläppen. Anser ni att det har blivit en snedvriden debatt?

- Ja, absolut. Det som finns i dag är diskussioner om hur vi klarar naturkatastrofer och EU har varit framgångsrikt i att driva klimatdebatten framåt. Men klimatförhandlingarna som pågår är så viktiga att vi måste hitta ett bra sätt att samarbeta och finna lösningar på de praktiska problemen som uppstår, säger Gunilla Carlsson.

Vi har även börjat titta på näringslivets roll; dels vad det gäller finansiering men även om det kan finnas privata försäkringslösningar och sådant.

Ingen pålitlig väderleksrapport i Afrika

Har ni berört några konkreta problem som kan åtgärdas?
- Ja, ett intressant exempel som borde gå att följa upp är avsaknaden av väderlekstjänst i bland annat Afrika, säger Johan Schaar. Om man inte har något väderinstitut, av samma typ som SMHI, så kan inte bönderna få någon väderleksrapport.
- Hur ska en bonde kunna veta när han ska så sina grödor om han inte har tillgång till väderleksrapporter?

Gunilla Carlsson fyller på:
- Det handlar om en människas rätt till värdefull information. Om man ska kunna hantera svängningar i klimat och temperatur där man bor, så måste man ha tillgång till pålitliga prognoser.

Kommissionen kommer föda in sina förslag i andra processer som redan pågår inom Världsbanken, klimatförhandlingarna och FN.