Bakgrund till sanktionerna
FN:s säkerhetsråd har under senare år antagit flera resolutioner med beslut om sanktioner mot Iran. Bakgrunden är misstankarna om att Iran bygger upp en kapacitet att utveckla kärnvapen och vapenbärare för kärnvapensystem. Iran hade tidigare inte hörsammat det Internationella atomenergiorganets (IAEA) upprepade resolutioner i frågan och inte heller accepterat erbjudna förhandlingsförslag. Syftet med säkerhetsrådsresolutionerna är att förmå Iran att agera på ett sådant sätt att omvärlden kan återfå förtroende för att Irans kärntekniska verksamhet uteslutande har civila och fredliga syften.
Säkerhetsrådet krävde i en resolution (1737) i december 2006 att Iran skulle suspendera all kärnteknisk verksamhet med anknytning till anrikning och upparbetning samt allt arbete med anknytning till tungvattenprojekt. Resolutionen införde vissa sanktioner mot Iran. Eftersom Iran inte inom utsatt tid uppfyllt FN:s säkerhetsråds krav antog rådet i mars 2007 liksom i mars 2008 ytterligare resolutioner (1747 och 1803) som skärpte och utökade sanktionerna. Den 9 juni 2010 antogs den senaste säkerhetsrådsresolutionen mot Iran (1929), som ytterligare skärper sanktionerna mot landet. Resolutionen inriktar sig främst på stärkt vapenembargo samt åtgärder knutna till det kärn- och missiltekniska området, men öppnar även för åtgärder mot energisektorn. Dessutom vidgas de riktade åtgärderna till att också omfatta Revolutionsgardet och transportsektorn, i synnerhet ett iranskt rederi. I samtliga resolutioner anges att sanktionerna skall upphävas genom beslut i säkerhetsrådet om Iran uppfyller de krav som säkerhetsrådet ställt.
De flesta av de införda sanktionerna är tvingande för FN:s medlemsstater. För att genomföra dem i EU har Europeiska unionens råd antagit gemensamma ståndpunkter och rådsbeslut (ursprungligen gemensam ståndpunkt 2007/140/GUSP med flera efterföljande kompletteringar) som i huvudsak följer säkerhetsrådets resolutioner men på vissa punkter förtydligar eller skärper sanktionerna. Den senaste säkerhetsrådsresolutionen genomfördes av EU via ett rådsbeslut den 26 juli 2010 (2010/413/GUSP) som dessutom inkorporerade alla tidigare sanktionsbeslut från unionen och därför upphävde de gamla ståndpunkter och beslut som gällt. Beslutet skärpte också EU:s sanktioner mot Iran utöver vad som stipulerats i säkerhetsrådsresolutionen, bland annat inom områdena handel (främst för PDA, produkter med dubbla användningsområden), transporter (luft-/sjöfart) och inom energi- och finanssektorn. Därtill belades ytterligare ett antal fysiska och juridiska personer, antingen med koppling till Irans kärn- eller missiltekniska program eller till Revolutionsgardet IRGC, med individuella restriktioner i form av frysning av tillgångar samt reseförbud till EU.
Flertalet sanktioner faller under EU:s behörighet och genomförs genom EU-förordningar som antas av ministerrådet. En ursprunglig förordning (EG) nr 423/2007 kompletterades efterhand med flera ytterligare förordningar för genomförande av sanktionerna mot Iran. Den 25 oktober 2010 antogs en konsoliderad rådsförordning (förordning (EU) nr 961/2010) som sammanför de senaste sanktionsskärpningarna med tidigare gällande sanktioner och därmed ersätter samtliga de tidigare gällande förordningarna avseende sanktioner mot Iran. Rådsförordningen är direkt tillämplig i Sverige och gäller som nationell svensk rätt. Om säkerhetsrådet beslutar att upphäva sanktionerna måste EU ta ställning till om man genom eget beslut skall upphäva eller ändra sina sanktioner.
FN:s säkerhetsråds resolutioner om sanktioner mot Iran kan laddas ned här intill. För idag gällande rådsbeslut respektive EU-förordning, se nedan under kapitlet "Relevanta EU-dokument".
