Journalist med krisrutin ny chef för UD:s presstjänst
Anders Jörle har skrivit en bok om U-båtar och en annan om Estoniakatastrofen. Han var också på plats i efterarbetet till den förödande Tsunamin på Phuket julen 2004.
- Jag har nog lyckats bli insyltad i de flesta stora kriser som drabbat Sverige de senaste 30 åren, säger den nye chefen för UD:s presstjänst.
UD:s presstjänst nye chef Anders Jörle vid första veckomötet med presstjänstens personal. Foto: André Mkandawire/UD
Anders Jörle är 55 år och ny chef för UD:s presstjänst. Hur känns det?
- Det känns väldigt spännande! Jag inser att det är en mäktig uppgift.
Mina två första dagar har gett många nya intryck. Jag tycker mig se en välorganiserad organisation, med bra tryck.
En sökning på ditt namn på nätet ger träffar på kärnkraft, katastrofer och U-båtar. Vad har du gjort tidigare?
- Min ungdomsdröm var att bli journalist och jag började arbeta på dagstidning redan i gymnasieåldern. På 1980-talet var jag reporter på TT med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik och blev då involverad i u-båtsfrågan som var på tapeten. Det resulterade till slut i en bok. När Estoniakatastrofen inträffade 1994 rapporterade jag för Göteborgsposten och även det arbetet blev till slut en bok. Mitt senaste jobb var som informationschef på Statens Kärnkraftsinspektion.
Hur skiljde sig arbetet på SKI från det som journalist?
- Det är väldigt annorlunda att arbeta på "andra sidan" när man varit journalist tidigare. Men kärnkraftsfrågan är konstant aktuell och berör så många hela tiden att jag aldrig kände att jag tappade kontakten med samhället. Tvärtom kände jag mig ofta som journalisternas förlängda arm in i myndigheten. Sen innebar jobbet förstås mycket arbete med beredskap och säkerhetsfrågor, vilket var spännande tyckte jag.
Hur kom det sig att du sökte jobbet som chef för UD:s presstjänst?
- Jag tyckte kravprofilen på det här jobbet passade mig rätt väl: "erfarenhet av media och krishantering, ledningsmoment" och så vidare. Jag tycker dessutom om att arbeta med chefsfrågor och organisationsutveckling.
Har du varit i kontakt med UD tidigare?
- Tio dagar efter att flodvågskatastrofen inträffat i december 2004 åkte jag ner med Räddningsverket för att bistå i arbetet på plats i Thailand. Jag arbetade då mycket nära UD. Min uppfattning är att Sverige snabbt kom igång med en omfattande krishantering och jag fick ett mycket gott intryck av UD:s arbete i den uppkomna krissituationen, om man bortser från en del initiala misstag. Tyvärr sker alltid misstag i krissituationer och det är naturligtvis förståeligt att de som drabbas kan känna stor besvikelse.
Vad innebär jobbet som chef för UD:s presstjänst?
- En del av jobbet är att bistå media med uppgifter och information som efterfrågas. En majoritet av de samtal som kommer till oss handlar om konsulära frågor, alltså om svenskar som hamnat i svårigheter utomlands. En annan del i uppdraget, som är lite obruten mark för mig, är att som tjänsteman förmedla UD:s verksamhet och regeringens utrikespolitik till svenska folket och till andra länder.
UD är en organisation som förväntas vara kapabel att hantera krissituationer - vad ställer det för krav på dig som chef?
- Jag skulle säga: Vad ställer det för krav på en organisation? Det krävs först och främst att man har förtroende för sina medarbetare. Jag tror också på en icke-hierarkisk attityd, att man som chef vågar delegera och vara flexibel. Och snabb. I en kris gäller det att snabbt etablera sig som källa, att vara en kanal till allmänheten via media.
Vad gör du en vanlig dag på jobbet när det inte är kaos och kalabalik?
- Då sitter jag i möten. Skämt åsido, då gäller det att följa med i utvecklingen inom departementet och hålla sig uppdaterad på händelserna i världen. Plus att kommunicera med arbetskamraterna förstås.
Vad kännetecknar en bra presstjänst på ett utrikesdepartement?
- Snabbhet. Att vi är välinformerade och vet tillräckligt mycket för att göra riktiga bedömningar. Viktigt är också att vi har förtroende inom organisationen för att vi på presstjänsten kan hantera även känsliga frågor.
Vad är du mest stolt över när du ser tillbaka på ditt arbetsliv så långt?
- Jag vet inte, men jag kan säga att jag är mycket glad över att jag alltid har tyckt att det har varit roligt att gå till jobbet. Det är en fantastisk gåva.

