Tal
Försvarshögskolan, Stockholm 9 april 2008
Sten Tolgfors, Försvarsminister

"Klimatförändringen som ett säkerhetspolitiskt hot"

Det talade ordet gäller.

De senaste decennierna har svensk säkerhetspolitik varit stadd i stark förändring. EU- och Natoutvidgningen har båda bidragit till en säkrare östersjöregion och därmed ett tryggare närområde.

Den säkerhetspolitiska doktrinen från 2002 klargör att vårt lands framtida säkerhet bygger på gemenskap och samarbete med andra länder.

Försvarsberedningen understryker detta och säger att "Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba en annan EU-medlemsstat eller ett annat nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas."

EU:s säkerhetsstrategi fastställer grundläggande principer för europeisk säkerhetspolitik.

Samtidigt ser vi hur hoten mot Sverige ständigt förändras. Nya risker och utmaningar tillkommer ständigt. Dagens hot är komplexa och kan få konsekvenser för breda samhällssektorer.

Hoten kan vara mer eller mindre synliga eller förutsägbara. De känner sällan några nationsgränser. Klimatförändringar, naturkatastrofer, organiserad brottslighet, epidemier, spridning av massförstörelsevapen och internationell terrorism är några exempel på det.

Sveriges säkerhet är starkt kopplad till omvärlden och inte minst till grannländers och Europas säkerhet, men vi påverkas också av konflikter och händelser långt borta.

***

Den gamla tidens hot var entydigt och existentiellt. Vår och västvärldens frihet hotades av det sovjetiska imperiets militärmakt. Försvaret skulle möta den yttersta av utmaningar mot vårt lands frihet och oberoende.

Andra världskriget upphörde formellt sett 1945, men effekterna av kriget levde reellt sett kvar in på 1990-talet. Europa var under många år delat och söndrat. Många européer levde i skuggan av kommunismens övergrepp och förtryck.

Isoleringen bröts när människor först i liten skala och senare i stora mängder tilläts, eller snarare inte längre lät sig hindras att korsa barriären över till Väst. Först i södra Europa. Sedan i Berlins hjärta. När diktaturens fundament försvagades föll den sönder inifrån. Mindre av egen kraft än av kraften i människors längtan efter demokrati och frihet.

Vi minns murens fall den 9 november 1989. Hur människor bokstavligen hackade den i bitar och demonterade järnridån som delat Europa i decennier. Det innebar slutet på det kalla kriget och början på en demokratisk och ekonomisk utveckling i Central- och Östeuropa.

Det går inte att överskatta storheten i den förändring som har skett i Europa. Utsikten om medlemskap i Nato och EU har varit centralt. Det har gett de ansökande länderna hopp och framtidstro under en många gånger lång och mödosam väg mot demokrati och marknadsekonomi. Och idag är de fullvärdiga medlemmar i EU och Nato. Inget av detta var på förhand givet.

Den säkerhetspolitiska kartan i Europa är fundamentalt och oåterkalleligt förändrad. EU och Nato omfattar hela Östersjöns södra och östra stränder, förutom Kaliningrad och St. Petersburg.

För svenskt vidkommande blir det därför fel om man jämför dagens försvar med gårdagens hotbild. Något som enligt min mening sker till och från. Framtidens hot blir inte de gamla hoten återuppståndna. Den säkerhetspolitiska miljön i vårt närområde medger det helt enkelt inte. Den är fundamentalt annorlunda idag än förut.

***

Min generations politiska drivkraft var visionen om ett enat och fritt Europa. Att bidra till frigörelse och återupprättelse för de hundratals miljoner människor som levde i diktatur i vår omedelbara närhet. Att garantera delaktighet och integration i det europeiska samarbetet.

Jag minns ännu köerna vid gränsposteringarna mellan Öst- och Västtyskland. Jag minns samtal med östtyska ungdomar om rädslan för säkerhetspolisen. Jag minns ännu det politiska tänkande, som hämtat ur Orwells bok "1984", där krig var fred och fred var krig. Jag minns oron hos den östtyska flickan jag mötte när hon skulle få ta emot en västerländsk musiktidning. Jag minns lögnen i ögonen hos diktaturens företrädare.

Men det är borta nu. Hon bodde i Magdeburg som nu en självklar del av det förenade Tyskland, EU och Nato. Vi har lärt oss att östra Tyskland faktiskt ligger i Centraleuropa. Vi minns den sjungande revolutionen.

I början av 90-talet kom så en betydande debatt om byggandet av en ny europeisk säkerhetsordning, för en ny tids krav. Den är på plats. 1990-talet präglades av flera vägval. Skulle VEU eller Nato vara säkerhetsordningens kärna. Skulle de nya demokratierna beviljas inträde i EU och Nato. Skulle de klara kraven. Skulle de klara omvandlingen. Inget av detta var givet. Den gamla hotbilden stod alltjämt i centrum.

Sveriges linje var emellertid enad och entydig. Länderna i det forna Östeuropa skulle välkomnas i den europeiska säkerhetsordningens alla delar. Vi införde frihandelsavtal med dem och krävde att EU skulle göra likadant i samband med vårt eget medlemskap. Vi stödde deras deltagande i Nato. Det var bra för dem och därmed för oss själva.

Flera av de nya medlemmarna gjorde historiskt framgångsrika förvandlingar av ekonomi och politik. Våra baltiska grannar som för femton år sedan bytte rubeln mot egna valutor, vill inom fem år införa euron. Estland blev snabbt ett av Europas mest avreglerade länder med betydande ekonomisk växtkraft. Jag är stolt över det exempel våra baltiska grannar satte. Erfarenheterna kommer nu andra länder till del.

***

Nu handlar det om att gemensamt svara upp mot dagens nya och bredare hotbild. Då som nu visar Sverige vägen och EU:s mångsidiga softpower är centralt för en bred säkerhet.

Miljön, klimatet och energin är frågor som hör framtiden till. De utgör viktiga delar i vår tids vidgade hotbild. Hur kan vi till exempel kan lösa problemen med klimatförändringarna, en ökande befolkning, begränsade naturtillgångar och ett ökat energibehov.

***

Miljöfrågorna har under de senaste decennierna skiftat från ett nationellt fokus till ett gränsöverskridande globalt perspektiv. Klimathotet är till sin karaktär globalt och måste därför mötas med internationellt samarbete.

Det är något som även Försvarsberedningen framhåller i sin senaste rapport. De menar att det är viktigt med internationellt samarbete som stärker demokratiska institutioner och främjar långsiktigt hållbar utveckling. De pekar tydligt ut miljöpåverkan och klimatförändringar samt energi- och råvaruförsörjning som globala utmaningar och hot mot vår säkerhet. Nära kopplat till detta finns också frågan om länders energiförsörjning som är strategiskt viktig och därmed också av stor säkerhetspolitisk betydelse.
Miljö- och klimatfrågorna kommer att spela en allt större roll i världspolitiken. Begränsade naturtillgångar och ökat energibehov kan bli alltmer konfliktdrivande.
Vi är idag 6,5 miljarder människor på jorden. Om 40 år kommer vi att vara över 9 miljarder. Vi ska leva på en yta som lär vara mindre än den är idag. Det finns givetvis risk för spänningar här. Till detta kan pågående klimatförändringar, ändrade livsbetingelser och folkomflyttningar läggas.

***

Det finns tydliga säkerhetspolitiska kopplingar till olika miljörelaterade problem. Det handlar till exempel om hur överutnyttjande av naturresurser, klimatförändringar och naturkatastrofer kan medföra minskad säkerhet, instabilitet och väpnande konflikter. När det uppstår konkurrens om värdefulla men begränsade naturresurser ökar risken för instabilitet. Detsamma gäller när utsläpp och andra föroreningar allvarligt försvårar nyttjandet av dem.

Miljörelaterade problem är sällan den enda orsaken till en konflikt. Men det kan vara en bidragande orsak. Många av de problem som har sin grund i sviktande naturresurstillgångar och andra miljörelaterade problem tenderar dessutom att öka i utvecklingsländer som inte har resurser att hantera dem.

Fattigdomen tvingar människor att hugga ner det sista trädet för att laga mat för dagen trots insikten att det leder till problem för morgondagen. Återkommande krig föröder ytterligare naturresursbasen i fattiga länder. Variationer i nederbörd mellan olika år kan slå undan benen för människors fortbestånd.

***

De konsekvenser som följer av en naturhändelse och en naturkatastrof styr delvis människan. Redan på 1980-talet publicerade först Oxfam och sedan Röda korset böcker på temat: "Naturkatastrofer människans verk".

Tesen är att det inte är vulkanutbrottet, översvämningen eller torkan som är problemet. Det uppstår snarare på grund av att människor inte kan lämna områden som återkommande drabbas. Att människor bor i deras närhet.

Klimatförändringarna gör att de tankar som förs fram i dessa böcker måste återupplivas och användas i fler delar av världen och inte bara utvecklingsländerna. Vi har tur som bor i ett land som har resurser. Vi har kunskap att förebygga många naturhändelser från att bli katastrofer. Vi har goda förutsättningar att hitta och överblicka kommande hot.

***

FN:s klimatpanel har pekat ut den fortsatta uppvärmningen av klimatsystemet som vår tids stora utmaning. Man konstaterar att uppvärmningen sannolikt beror på utsläpp av växthusgaser. Så även att uppvärmningen och höjningen av havsnivån kommer att pågå för en lång tid framöver, även om utsläppen av växthusgaser stabiliseras.

Förutsättningarna för jordbruk, fiske, energiförsörjning kan komma att påverkas av ett förändrat klimat. Det kan i sin tur leda till lokal, regional och även global migration, till snabbt försämrade levnadsvillkor och till en skärpt konkurrens om återstående förnyelsebara naturresurser. I dagsläget omfattas folkvandringarna inte av så mycket folk. Vi har nog bara sett början på denna problematik.

Klimatförändringarna kan också leda till att antalet naturkatastrofer ökar och att nya typer av katastrofer kommer. Återkommande naturkatastrofer kan medföra stora påfrestningar på säkerheten. Men det finns exempel på motsatsen. Där en katastrof lett till eftertanke och fredsprocess som i Acheprovinsen.

I utvecklingsländerna finns ofta en mer direkt koppling mellan livsuppehället och tillgången till fungerande ekosystem än i den industrialiserade världen. Men de utmaningar vi står inför är globala och berör hela mänskligheten.

***

Klimatförändringarna påverkar även försvaret. Vi möter redan idag konflikter med inslag av konkurrens om naturresurser. Jag tänker till exempel på Tchad och Darfur. En stigande global temperatur riskerar leda till fler regionala konflikter i bland annat Afrika. Det handlar om brist på vatten och skog. Och att Försvarsmaktens utbildning, utrustning och logistik måste vara anpassad till områden med knappa naturresurser.

Klimatförändringarna kan också komma att placera Sverige mer centralt i den säkerhetspolitiska världen. Jag tänker på vår närhet till Arktis. Smältande isar ökar tillgången till oexploaterade olje- och gasresurser. Nya transportvägar skapas. Detta ökar det geopolitiska intresset för området.

***

Sveriges fredsfrämjande insatser bidrar till att skapa fred och stabilitet i världen. I förlängningen bidrar vi även till att lokalt förbättra miljön. Detta i och med att stridshandlingarna minskas eller upphör och återuppbyggandet av en normal samhällsstruktur underlättas. Genom insatserna kan vi också förmedla svensk kunskap på olika områden. Utan att äventyra insatsens mål ska svenska förband vid internationell verksamhet så långt möjligt uppträda på samma sätt utomlands som hemma i Sverige och förmedla goda exempel.

Med utgångspunkt i regeringens uppdrag om miljöskydd vid internationell verksamhet har Försvarsmakten tillsammans med kollegerna i Finland och USA utarbetat en miljöskyddshandbok, Environmental Guidebook for Military Operations.

Boken fastställdes nyligen av Försvarsmakten och ska vara ett konkret stöd i arbetet med miljö- och hälsoskydd. Den tar upp operativ planering och åtgärder före, under och efter en insats samt åtgärder när personal och materiel roterar.

Tanken är även att miljörådgivaren i den nordiska stridsgruppen, som är placerad vid Operational Headquarters i London, ska kunna använda miljöskyddshandboken.

Den svenska försvarsmakten är även delaktig i andra internationella miljösamarbeten. Man har t ex hjälpt till att införa ett nytt miljöledningssystem i Georgien. På så sätt ska den georgiska försvarsmakten tänka mer miljövänligt från försvarsledningsnivån till förbandsnivån. Den svenska försvarsmakten har även genomfört miljöutbildning för personal på handläggarnivå i ett antal andra länder.

***

Här hemma i Sverige bedrivs det sedan länge ett systematiskt miljöarbete inom försvarssektorn. Försvarsmakten har ett särskilt ansvar för miljömålsarbetet inom det militära försvaret. Samtidigt har de sex myndigheterna inom sektorn - Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut, Fortifikationsverket och Försvarshögskolan - ett konkret och omfattande samarbete på området.

Försvarets materielverk står för ett ambitiöst arbete med att miljöanpassa sin upphandlingsverksamhet. Här handlar det om varor och tjänster som upphandlas till Försvarsmakten för cirka 18 miljarder kronor årligen. Vilket är drygt 20 procent av den statliga upphandlingen och nästan hälften av försvarsbudgeten.

Fortifikationsverket, som är en av Sveriges största fastighetsförvaltare, bidrar för sin del genom sitt omfattande energibesparingsprogram.

Det är viktigt att varje myndighet noggrant analyserar den egna verksamheten för att identifiera vad myndigheten kan göra för att begränsa sin klimatpåverkan. Lika viktigt är att identifiera de risker ett förändrat klimat kan ge för verksamheten. I båda dessa delar finns det mer som kan göras.

Jag tror även att den försvarsanknutna forskningsverksamheten kan behöva stödja åtgärder för att minska klimatpåverkan och beakta de säkerhetsmässiga aspekterna av ett förändrat klimat i större utsträckning. Ett initiativ som förtjänar att lyftas fram i detta sammanhang är till exempel Naturvårdsverkets uppdrag till FOI att utveckla verktyg för att stödja kommunernas klimatanpassning av sin verksamhet.

Försvarsmakten borde å sin sida fundera över de miljöförändringar som kan ske här hemma och vilka konsekvenser det skulle få för den egna verksamheten. Som till exempel i form av ändrade övningsförhållanden, svårigheter med vinterutbildningen eller en ökad nederbörd som försvårar användningen av vissa övningsområden.

***

Vid svåra påfrestningar i fred ska Försvarsmakten kunna stödja samhället. Även vid allvarliga olyckor eller naturhändelser är myndigheten en viktig resurs. Det kan gälla alltifrån förlisningar liknande Estonia till skogsbränder och översvämningar. Det övriga samhällets behov av stöd från Försvarsmakten kan komma att öka.

Försvarsmaktens möjligheter att stödja civila aktörer inom krishantering är betydelsefulla. Här handlar det främst om myndighetens tillgång till personella resurser och modern materiel som kan tas i anspråk vid räddningstjänst. Exempelvis var Försvarsmaktens telenät den enda telekommunikationsfunktionen som fungerade i det berörda området under stormen Gudrun.

Vi avser att ge den nya krismyndigheten i uppdrag att tillsammans med Försvarsmakten och andra berörda myndigheter klarlägga konsekvenserna av Försvarsmaktens omställning i fråga om stöd till samhället. I uppdraget kommer det att ingå att belysa förbättrad samverkan mellan civila och militära aktörer vid en kris.

***

Alliansregeringen tar dagens och framtidens utveckling på allvar. Vi ger därför klimatfrågan en mer framträdande roll i svensk utrikespolitik än tidigare.

Vi har ställt oss bakom målet att minska utsläppen av växthusgaser i EU med 30 procent mellan 1990 till 2020. Sverige är pådrivande i frågan om hur en framtida klimatregim bör utformas efter att Kyotoprotokollets åtagandeperiod 2008-2012 upphör. Ämnet kommer att bli centralt under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009.

Inom EU diskuteras också frågan om klimatförändringar och den internationella säkerheten. Miljöpåverkan kan orsaka folkomflyttningar och bidra till hot mot viktig och sårbar infrastruktur såsom lågt liggande hamnar. Här är Sverige pådrivande.
Det har skett en betydande ökning av oljetransporter på Östersjön. Risken för haverier, olyckor och kollisioner måste därför anses vara högre idag. Regeringen har därför tagit initiativ till en Havsmiljöstrategi som bland annat ska omfatta förbättrad sjösäkerhet på Östersjön och stärkt beredskap för oljeutsläpp och skärpta straff vid allvarliga oljeutsläpp.
Hösten 2008 kommer vi att lägga en klimatpropositionen. Som grund för den finns exempelvis klimat- och sårbarhetsutredningen som redogör för det svenska samhällets sårbarhet för globala klimatförändringar och deras regionala och lokala konsekvenser. Av betänkandet framgår att bland annat centrala Stockholm och Karlstad skulle drabbas hårt av översvämningar. Vi sänker därför ytan på Vänern i förebyggande syfte. Bilden av säkerhet förändras.

Statsministern ägnar betydande del av sin tid åt att vinna internationellt stöd för kraftfulla åtgärder mot global uppvärmning. Andreas Carlgren arbetar ambitiöst med förverkligandet av inhemsk omställning för att minska klimatpåverkan.

Som handelsminister verkade jag för frihandel för etanol och biobränslen. Det förefaller kontraproduktivt att EU straffbeskattar det bränsle vi vill att bilisterna ska byta till. Jag föreslog min indonesiske kollega att koppla en handelsministersession till klimatmötet på Bali, vilket blev av för första gången.

***

Allt detta och mer därtill sker med insikten att miljöpåverkan, klimatförändringar och energi- och råvaruförsörjning utgör globala utmaningar och hot mot vår säkerhet. De kommer alla att påverka våra livsbetingelser om ingenting görs.

I kölvattnet av klimatförändringar och begränsade naturresurser kan nya konflikter uppstå. Konflikter som kommer kräva internationella insatser av det svenska försvaret. Dessa konflikter kan bromsas och stoppas. Men mer behöver göras för att förebygga dem och stärka naturresursbasen för att undvika återfall.

Dessutom finns här mer att lära. Det är skillnad att göra en insats i ökenliknande förhållanden i 40 graders värme och att verka på Balkan. Det kräver materiell, utbildningsmässig och också politisk förberedelse. Vi behöver kunskap och underrättelser om delar av världen där vi inte varit i någon högre grad.

Vi behöver ett annat försvar för att verka i världen än för att försvara Sverige mot storskaliga invasionshot. Omställningen måste därför fortsätta.

Om helandet av Europa var min generation unga politikers första stora vision så tror jag att miljö- och klimatfrågor är nästa generations stora fråga. Vår del av ansvaret tar vi genom att ta frågorna på allvar redan nu. Många åtgärder som måste vidtas kommer kräva åratal av tålmodigt arbete för att få genomslag i politik och verklighet. I inga avseenden har vi råd att vänta.