Tal
Almedalen, seminarium arrangerat av Svenska Freds, Försvarsmakten och Folke Bernadotteakademin. 9 juli 2008
Sten Tolgfors, Försvarsminister

Inledningsanförande: "Militära insatser/civilt bistånd - en möjlig ekvation?"

Det talade ordet gäller.

Det finns en tydlig koppling mellan säkerhet, social och ekonomisk utveckling och mänskliga rättigheter.

Hälften av Kosovos befolkning är under 25 år. Är man 25 år i Kosovo har man aldrig upplevt en enda dag av normalt europeiskt liv. Född under kommunism, sedan sönderfall och inbördeskrig, Natobombningar och landet under internationell administration, sedan självständighetsdeklaration och periodvisa oroligheter.

Arbetslösheten i Kosovo är 60 procent. Få saker är potentiellt skadligare för stabiliteten än unga, arga arbetslösa män.

Den militära insatsen är av hög kvalitet. Den kompletteras efterhand med 100 svenskar i EULEX. Vi stödjer byggande av säkerhetsdepartement.

Lägg till utbildning och ekonomisk integration i EU så börjar förutsättningarna byggas för framtiden.

Instabilitet ger annars grund för brottslighet som påverkar också Sverige. Den militära insatsen är nödvändig, men inte tillräcklig.

För att förebygga uppkomst och spridning av väpnad konflikter, lösa konflikter när de har uppkommit och förhindra återgång till väpnad konflikt, stabilisera sviktande situationer och bidra till statsbyggande så måste vårt engagemang vara långsiktigt och ske brett.

Sverige exporterar frihet, säkerhet, demokrati och välstånd i världen. Det är en källa till stolthet.

Sverige ska ta ett större men mer samordnat ansvar. Insatserna har blivit allt mer komplexa och ställer nya krav på en bredd av civila och militära förmågor.

Dagens krig utkämpas sällan mellan stater, utan istället mellan en eller flera stater och en kombination av sviktande stater och icke-statliga aktörer. Det gör att det många gånger är lättare att vinna kriget än att vinna freden.

Situation i Afghanistan, är ett talande exempel på att det inte räcker med att vinna kriget. Det krävs en långsiktighet och ett samlad strategi inför, under och efter varje freds- och säkerhetsfrämjande insats. Annars riskerar det mottagande landet att fastna i långdragna konflikter. Det finns också grund för återfall - att konflikter dämpas temporärt, men återuppstår när den internationella närvaron trappas ner.

Vi måste bättre knyta samman olika politikområden och en exitstrategi måste finnas från början. Vi går in militärt, löser den militära uppgiften, stärker landets egna säkerhetsstrukturer, bidrar till utveckling och lämnar. Det måste till stånd en bättre gemensam planering för mer effektiv samverkan mellan civila och militära insatser.

På den civila sidan handlar det om ökad internationell efterfrågan på bland annat civilpoliser och personal inom rättsväsendet.

Även Räddningsverkets efterfrågas i hög grad och inom humanitära insatser, minhanteringsinsatser, biståndsinsatser, återuppbyggnad och kapacitetsutveckling. 2007 genomförde Räddningsverket 110 insatser i 26 länder. Samma hemma och borta-perspektiv som i militär krishantering kommer att prägla arbetet för den nya myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Därtill har regeringen gett politiken för global utveckling (PGU) nytt fokus. Konfliktsituationer lyfts fram som en av sex globala utmaningar för att uppnå en hållbar utveckling.

Inom EU driver vi på arbetet med att stärka den civil-militära samverkan.

Andra länder må vara bättre än Sverige på att vinna kriget - men få torde vara bättre på att vinna freden.

Försvarsmaktens värdegrundsarbete bidrar till att minska hotbilden vid internationella insatser. Vi behandlar civilbefolkningen väl, vilket hindrar upptrappning av konflikter och gör det svårare att definiera oss som fiender. Men det bidrar också till möjligheten att lösa den militära uppgiften och till vår egen säkerhet på plats.

Det är tydligt i Afghanistan, där tips från civila om var minor - IED - finns förhindrar attacker och skada på svenskar.

Det är likaså viktigt med fler kvinnor i internationella insatser. Förutom all den kompetens kvinnor bidrar med så kan de t ex ge oss tillgång till den halva av civilbefolkningen som vi annars inte kan nå.

Svaret på frågan seminariet ställer är att den militära insatsen, SSR-insatsen och biståndsinsatsen hänger ihop. Den militära behövs för att skapa säkerhet som ger utrymme för civila insatser och bistånd. Det kan också handla om att värna enskilda biståndsarbetares säkerhet - samtidigt som integriteten i deras uppdrag respekteras. Utan utvecklingsinsatser och stärkande av mottagarlandet blir den militära insatsens resultat varken bestående eller genomgripande.

Jag gläds åt att förståelsen och intresset för detta finns inom försvarsmakten, men också inom EU och Nato. I den nationella strategin är denna comprehensive aproach, eller sammanhållna politiken tydlig. Ännu återstår att förverkliga det fullt ut. När så sker måste det ske med respekt för de enskilda civila och militära verksamheternas respektive särart och behov. Som gammal Röda Korsare har jag förståelse för frivilligorganisationernas villkor.

Förmodligen kommer utökad samverkan i praktiken att peka på nya inte minst praktiska utmaningar, och olika aktörer ser på samverkan på olika sätt. Men utan bättre samverkan ingen varaktig säkerhet. Den politiska ambitionen är tydlig. Så låt oss lösa gränsdragningsfrågorna tillsammans.