Tal
Stockholm 9 november 2009
Sten Tolgfors, Försvarsminister
Anförande av försvarsminister Sten Tolgfors vid den interparlamentarisk konferensen om ESFP
(Det talade ordet gäller)
Tack herr ordförande!
Efter en mycket intensiv period börjar det svenska ordförandeskapet nu närma sig sitt slut. Nästa vecka träffar jag mina försvarsministerkollegor i Bryssel, för ett möte i rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser. Målsättningen är att vi då ska fatta beslut om de försvarsrelaterade frågor som det svenska ordförandeskapet har drivit sedan juli månad. Jag kommer därför idag att informera er om det arbete vi har genomfört på försvarsområdet under hösten och vad vi hoppas uppnå vid rådsmötet nästa vecka.
***
Det svenska ordförandeskapet äger rum i en symbolisk tid. År 2009 firar den europiska säkerhets- och försvarspolitiken, ESFP, 10 år. Vi har åstadkommit mycket inom ESFP och vi har all anledning att vara stolta. Under de senaste 10 åren har EU genomfört 22 insatser på fyra kontinenter. Vi har visat trovärdigheten i vår militära förmåga på marken i FYROM, Kongo, Tchad, Bosnien-Hercegovina och nu senast utanför Somalias kust. Vi har genom nära samarbete utvecklat våra resurser och skapat nya förmågor. Idag utgör EU en verklig kraft för fred och säkerhet i världen.
Vi har kommit långt men flera utmaningar kvarstår. EU:s bidrag till krishantering behövs på allt fler platser runt om i världen. Det finns också ökande förväntningar från omvärlden att Unionen ska kunna hantera globala kriser. Samtidigt har vi inom EU ibland svårt att generera resurser till våra insatser. Vi behöver även bli bättre på att använda våra förmågor mer effektivt och samordnat.
Ordförandeskapets övergripande målsättning på ESFP-området är att stärka EU som global aktör, i synnerhet beredskapen och förmågan att hantera kriser. Vi har därför strävat efter att identifiera sätt att öka användbarheten och interoperabiliteten hos existerande resurser och förmågor. På försvarsområdet har vi därför givit särskild prioritet till fyra frågor:
1. Att stärka flexibiliteten och användbarheten hos EU:s stridsgrupper.
2. Att öka samarbetet och interoperabiliteten mellan olika aktörer inom sjöövervakning.
3. Att främja samarbete i utvecklingen av civila och militära resurser.
4. Att öka transparensen och harmoniseringen på den europeiska försvarsindustrimarknaden.
Samtliga dessa frågor fick stöd på det informella mötet för EU:s försvarsministrar som ägde rum i Göteborg den 28-29 september. Ordförandeskapet har även arrangerat expertseminarier om respektive fråga.
Utöver detta har vi också sökt hantera de pågående operationer liksom uppstående kriser, framförallt situationen i Afghanistan. Jag återkommer till detta.
***
1. EU:s stridsgrupper
EU:s stridsgrupper utgör en viktig operativ förmåga för EU som krishanteringsaktör. Möjligheten att genomföra snabbinsatser stärker ESFP:s trovärdighet.
Stridsgrupperna fungerar också som ett viktigt transformationsverktyg för EU:s medlemsstaters nationella försvar. Detta är inte minst sant för Sverige. Vår nya försvarsreform bygger bl.a. på erfarenheterna av att sätta upp den Nordiska stridsgruppen.
EU:s medlemsstater har investerat pengar och resurser för att realisera denna förmåga. Samtidigt har ännu ingen stridsgrupp använts. Detta faktum riskerar att på sikt urholka villigheten hos medlemsstaterna att satsa de resurser som krävs för att upprätthålla denna förmåga.
Sverige har därför under hösten initierat en politisk diskussion i syfte att enas kring en flexiblare användning av stridsgrupperna.
Diskussionerna som förts har varit konstruktiva och vi har nått en gemensam syn avseende flera av de frågor som tagits upp. Vid nästa veckas rådsmöte är planen att försvarsministrarna ska anta riktlinjer kring en mer flexibel användning av stridsgrupperna. Riktlinjerna fastställer bland annat att stridsgrupperna i exceptionella fall ska kunna användas till annat än snabbinsats. Riktlinjerna uppmanar även till utökat samarbete mellan medlemsstaterna när man sätter upp stridsgrupper.
Frågor relaterade till stridsgruppernas användbarhet kommer att kräva fortsatt arbete och vi välkomnar därför att våra spanska kollegor även kommer att ha denna fråga på agendan under sitt ordförandeskap.
2. Sjöövervakning
Idag är man inom många områden beroende av tillförlitlig sjöövervakning: t.ex. vid arbete med gränskontroll, hantering av olyckor och katastrofer samt vid genomförande ESFP-insatser. Samtidigt skiljer sig system och procedurer för att genomföra sjöövervakning mellan olika myndigheter, länder och sektorer.
Ordförandeskapet har därför tagit vidare det arbete som initierades under det franska ordförandeskapet, i syfte att skapa mer effektiv sjöövervakning, både inom EU samt vid ESFP-insatser.
När frågan diskuterades vid det informella försvarsministermötet i Göteborg vann den starkt politiskt stöd. För att illustrera fördelarna med ökad internationell samordning visade ordförandeskapet en presentationen om det pågående samarbetet i Östersjöområdet, det s.k. SUCBAS-samarbetet.
Inom SUCBAS samarbetar man gräns- och pelaröverskridande, vilket gör att sjöövervakningen effektiviseras. Om informationsöverföringen mellan olika aktörer förbättras kan vi utnyttja nationella resurser effektivare och öka den samlade förmågan till bl.a. kris- och olyckshantering.
Vid nästa veckas rådsmöte är planen att ministrarna ska anta slutsatser om sjöövervakning. Jag är glad över att kunna konstatera att vi i dessa förväntas få stöd för flera av de frågor vi har drivit under hösten.
Till dessa hör bland annat att etablera en integrerad sjöövervakning genom att dela information, samt öka koordinering mellan olika sektorer och aktörer.
Slutsatserna förväntas även belysa behovet av ett utökat och utvecklat samarbete mellan kommissionen och andra relevanta institutioner, samt med tredjeland.
Vi har också fått gehör för vikten av att fortsätta och vidareutveckla de nationella och regionala samarbeten som redan finns inom sjöövervakning.
Sjöövervakning är också en fråga som kommer att kräva fortsatt arbete efter det svenska ordförandeskapet och vi välkomnar att våra spanska kollegor även kommer att sätta denna fråga på dagordningen under sitt ordförandeskap.
3. Civil-Militär förmågeutveckling
EU har som ambition att kunna hantera en flera olika typer insatser, från konfliktförebyggande till krishantering samt återuppbyggnad. Detta kräver i sin tur en bredd av civila och militära förmågor, samt att dessa förmågor används på ett samordnat sätt.
Civila och militära resurser måste i ökad utsträckning verka mot samma mål och samordnas för att uppnå synergivinster i både planering, genomförande och utveckling av förmågor till stöd för ESFP. Ökad koordinering och ökat samarbete är viktigt för att åstadkomma mer effektiv användning av våra resurser.
Ordförandeskapet har därför presenterat initiativ inom detta område.
Initiativet syftar till att fortsätta arbetet med att finna synergier mellan EU:s civila och militära förmågor. Detta föreslås ske genom att gemensamt analysera erfarenheter från pågående och avslutade civila och militära ESFP-insatser. Erfarenheter från insatserna visar att t.ex. kommunikationer, transport, medicinskt stöd, skydd av personal och logistik är områden där synergier skulle kunna identifieras.
De diskussioner som förts under hösten har visat att det finns brett stöd för ordförandeskapets initiativ.
Vid ministermötet i nästa vecka är planen att anta ett dokument om hur EU ska kunna uppmuntra och åstadkomma synergier mellan EU:s civila och militära förmågeutveckling.
4. Europeisk försvarsindustri
En öppen och välfungerande europeisk försvarsindustrimarknad är nödvändig för stärka den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft i världen samt för att förbättra möjligheterna till en effektiv materielförsörjning. I dagens ekonomiska situation är det särskilt viktigt att vi inom EU inte konkurrerar med varandra genom subventioner och protektionism.
Ordförandeskapet har därför tagit initiativ till en diskussion om hur vi ska kunna öka transparensen och harmoniseringen på den europeiska marknaden för försvarsindustri. Målsättningen är att skapa en öppen europeisk marknad, som grundar sig på likvärdiga konkurrensvillkor, och som möjliggör för EU:s försvarsindustrier att konkurrera på världsmarknaden.
Vi har valt att fokusera på att se möjligheterna till förbättrade förutsättningar för försvarsindustrin på den europeiska marknaden, inte svårigheterna.
Ordförandeskapets initiativ har välkomnats av de flesta medlemsstater inom EU. Överlag så finns det konsensus kring vikten av förbättrad transparens och harmonisering. Vid nästa veckas ministermöte är planen att anta ett deklaration om vikten av likvärdiga konkurrensvillkor och en öppen europeisk försvarsindustrimarknad.
***
Utöver dessa fyra särskilda prioriteringar har pågående militära EU-insatser naturligtvis också hanterats, det vill säga Operation Althea i Bosnien Hercegovina samt Operation Atalanta utanför Somalias kust.
Vad gäller Operation Althea har diskussionen framförallt rört en möjlig övergång till en icke-exekutiv insats. Dessa diskussioner har ställts mot behovet av en fortsatt militär närvaro i Bosnien Hercegovina i ljuset av EU:s bredare engagemang. Den politiska situationen i Bosnien-Hercegovina och oklarhet om när den Höge Representantens kontor ska avvecklas skapar osäkerhet kring när EU kan besluta om en förändrad militär närvaro. Det är angeläget att beslut avseende Althea står i samklang med den politiska utvecklingen och säkerhetsläget i landet. EU behöver arbeta flexibelt för att finna en långsiktigt hållbar lösning.
Vad gäller Operation Atalanta har höstens diskussioner kretsat kring förlängningen av insatsen under 2010. Diskussionerna har förts utifrån det fortsatta behovet av en militär marin närvaro men också de framsteg som gjorts tillsammans med övriga insatser för att motverka sjöröveriverksamhet utanför Somalias kust. Utöver detta har diskussioner även initierats om ett möjligt EU-engagemang vis á vis Somalia. Engagemanget skulle syfta till att bygga upp Somalias övergångsregerings förmåga att hantera den problematiska säkerhetssituationen i landet, samt sjöröveriverksamheten.
Slutligen har vi också haft anledning att diskutera situationen i Afghanistan. Även om inte EU har en gemensam militär insats så deltar många av EU:s medlemsländer i NATO:s insats och EU bidrar med civilt stöd. Ett fokus för mig har varit att se hur vi ytterligare kan stärka EU:s samarbete med strategiska partners i Afghanistan, inte minst NATO och FN. Vi måste bli bättre på att få fram en sammanhållen strategi, eller comprehensive approach. Vid Göteborgsmötet bjöd jag därför in FN:s särskilde sändebud för Afghanistan och Pakistan, Kai Eide, samt NATO, för att delta i diskussioner om Afghanistan. Vid nästa veckas ministermöte kommer vi även att ha en gemensam sittning mellan försvars- och utrikesministrar tillsammans med NATO:s generalsekreterare. Ett steg på vägen är även den plan om stärkt EU engagemang i Afghanistan och Pakistan som nyligen antogs av rådet.
***
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är mycket nöjd med hur försvarsfrågorna har utvecklats under vårt ordförandeskap. Vi har tagit flera konkreta steg framåt i att göra EU:s resurser mer användbara och effektiva, vilket i sin tur förhoppningsvis kommer att stärka EU som en global aktör.
EU befinner sig i en tid av stark omvandling. Vi hoppas snart att det nya fördraget kommer på plats. Det ger EU en möjlighet att agera med större kraft och beslutsamhet för fred och säkerhet i världen.
Samtidigt måste vi tillse att EU är förankrat bland medborgarna.
Jag vill således avsluta med att säga hur mycket jag värdesätter kontakterna med vår egen riksdag, med EU-parlamentet och förstås ytterst de nationella parlamenten. Tack för att Ni tagit Er till Stockholm. Jag hoppas att Ni får en givande dag.
