Tal Inledningsanförande vid Rikskonferensen Folk och Försvar i Sälen 18 januari 2009
Sten Tolgfors, Försvarsminister

"Försvarspolitik för framtiden"

Ers majestät, bästa åhörare,

Vi är inne i en period av betydande förnyelse av försvarspolitiken.

Försvarspolitiken måste fokusera på kärnverksamhet som ger försvarsförmåga,

genom ökad användbarhet och tillgänglighet. Detta kräver prioritering av försvarets uppgifter och resurser. Jag vill varna för ett additionellt tänkande, där nya uppgifter och förmågor bara läggs till de gamla. Det leder till resursbrist och uttunning och i förlängningen till att försvaret inte blir tillräckligt bra på något.
Vi ska ha ett försvar som är användbart här och nu - där det behövs: hemma, i närområdet och globalt.

Sedan i fjol har:

- Försvarsberedningen levererat en andra enig rapport. Efter den första med omvärldsbeskrivning och analys, kom inriktning av försvaret. Pliktutredningen har levererat principer för framtidens soldatförsörjning. Frivilligutredningen har gett underlag för de frivilliga försvarsorganisationernas stöd till försvaret.
Veteranutredningen har visat hur stödet till de som gör internationell tjänst och deras familjer kan förbättras. En helikopterutredning har tillsatts.

-Vi har tillsammans med försvarsmakten tagit fram en färdplan för ekonomisk balans på förbandsanslaget. Givet Försvarsmaktens egna siffror nås balans under 2010.

- Genomförandegruppen har visat hur materielförsörjningen ska effektiviseras.

- Införandet av ett tvåbefälssystem har påbörjats, för att få fler officerare som utbildar och leder trupp och fullgör specialistfunktioner i försvaret. Aspirantskolor införs för breddad rekrytering av officerare.

- Sverige har gått med i SAC som näst största medlemsland, vilket ger oss tillgång till strategisk flygtransport för både civila och militära krishanteringsinsatser. SAC-modellen, med gemensam anskaffning, ägande och drift av tunga system är intressant för andra system och förmågor.

- Vi ökar insatsen i Afghanistan, fullföljer insatsen i Kosovo och har gjort insats i Tchad. Vi är på väg till Somalias kust. En ny strategi för internationella
insatser har antagits, där samverkan mellan den militära insatsen, diplomatisk närvaro, biståndsinsatser för att skapa ekonomisk och social utveckling, och SSR-insatser för att stärka mottagarlandets egna armé och polis ingår.

- En ny krishaneringsorganisation - bestående av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och en ny funktion i regeringskansliet - är precis som jag lovade i fjol i kraft från årsskiftet.

- FRA-frågan har hanterats genom en överenskommelse som samtliga alliansledamöter står bakom och som tillför nya integritetsskyddande och rättssäkerhetsstärkande åtgärder.

När vi sågs ifjol handlade diskussionen om besparingar på försvaret på 4-5 miljarder kronor. Så blev det inte. Pengarna vi frigör på materiel förs över till
förbandsverksamheten, som blir dyrare när tillgängligheten ska öka.

Netto blir förändringar om 0,1 miljard kronor under mandatperioden. Däremot driver oppositionen miljardnedskärningar: Vänstern 4 miljarder, socialdemokraterna 5 miljarder och miljöpartiet 8 miljarder. Pengar ut från försvaret.

Problem går inte att önska eller för den delen bråka bort. De måste lösas. I sak. På djupet. Konstruktivt. Sedan kan man ge besked. Det har vi gjort på punkt efter punkt.

Det svenska försvarets kvalitet verifieras löpande i internationella insatser och övningar. Vi är ett av de mest ansvarstagande och drivande länderna i den
gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i EU och är Natos kanske mest uppskattade partnerland. Vi gör grundmurat goda insatser i bl.a. Kosovo och Afghanistan.

Svenska officerare har ett solitt rykte för sin kompetens och sina värderingar.

Att vårt flygvapen är av hög internationell klass vet vi bl.a. från Red Flag Nellis. Ubåtsvapnet är ledande inte bara i Östersjön, utan bland konventionella ubåtar överhuvudtaget.

Styrkorna i Sveriges försvar är tydliga.

När man förnyar måste man veta precis vilka problem man vill åtgärda och hur det ska göras. Det räcker vare sig att svartmåla eller att avfärda all kritik som
grundlös.

Försvarspolitiken behöver mer än något annat område nyans,
saklighet, konstruktivitet och precision. Kravet på ansvar är större än på andra områden.

Så detta är det jag vill åtgärda:

- Tillgängligheten, användbarheten och flexibiliteten i försvaret ska öka.

Försvaret ska enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, kunna värna våra grundläggande värden och intressen.

Det politiska kravet har varit att Sverige ska kunna ha en tredjedel av den nationella insatsorganisationen - vara tillgänglig för insats inom ett år.

På resterande två tredjedelar av den nationella insatsorganisationen har inte funnits krav på tillgänglighet, användbarhet och kvalitet.

Två tredjedelar av insatsorganisationen ska alltså inte kunna användas inom ett år, utan först inom ett till tre år - om alls eftersom den tiden knappast finns om
behovet kommer.

- Vi bygger nya förband för internationella insatser och avvecklar dem när de roterar hem. Det blir dyrt och tar tid. Att när försvaret verkligen skall användas så måste nya förband skapas. Samma förband ska vara användbara för insatser var de än behövs.

- Alla officerare har inte anställningsavtal med skyldighet att delta i insatser internationellt. Officersyrket kan vara ett 7-5 jobb bakom skrivbordet. Men varje officer bör vara beredd att göra insats när och där det behövs. Min förhoppning är att parterna kan komma långt med att komma överens i frågan.

- Officerens grunduppgift är att utbilda och leda soldater och förband. Balansen mellan stabstjänst och förbandsuppgifter måste förändras. De första stegen tas
nu med nya specialistofficerare. Kompetens och erfarenhet måste bättre tas tillvara med längre tid i varje befattning.

- En tredjedel - eller 3.500 - av landets 9.700 officerare saknar reell krigsplacering idag. Till del förklaras detta med t.ex internationell tjänstgöring,men inte helheten.

- Ungefär 30 procent av de värnpliktiga vill gå vidare och göra insats efter värnplikten. 70 procent vill alltså inte delta i en av försvarets båda huvuduppgifter. Idag är man krigsplacerad i 2-3 år efter värnpliktsutbildningen.

Inte till 47 års ålder som det var förr. Det är ineffektivt att utbilda så många som inte vill vara del av försvarets framtid och behålla de som utbildats så kort tid. Vi behöver en modern personalförsörjning.

- Vi har mycket materiel, t.ex. hundratals splitterskyddade fordon som inteanvänds i insats. De tillhör antingen förband i insatsorganisationen - som inte är insatta - eller är avsatta för framtida särskilda förband, som NBG 11.

Pågående operationer ska prioriteras. Det finns ett antal materielprojekt som befinner sig i mångåriga stadier mellan leverans från industrin och användbarhet i försvaret. Flera projekt som helikopter 14 präglas av fördyringar och förseningar, vilket drabbar försvarsförmågan. Vi ska bort från särskiljande svenska specifikationer som försenar och fördyrar. Vi ska anskaffa mer beprövad materiel med samma specifikationer som våra samarbetsländer.

- Stödstrukturerna är dimensionerade efter gårdagens organisation och behov och är överdimensionerade i förhållande till dagens kärnverksamhet.

Situationen idag är en konsekvens av tidigare försvarsbeslut.

Förnyelse är nödvändig. Om något kommer den sent.

Går det att nå breda politiska lösningar om försvarspolitikens långsiktiga inriktning så är det bra för Sverige och försvaret.

Samråd bör grundas i utredningsarbete där man går på djupet i frågorna.

Därför gjorde jag pliktutredningen parlamentarisk. Därför gav jag försvarsberedningen ett nytt uppdrag och möter den inför propositionen.

Vart tog de 700.000 som kunde mobiliseras inom ett år vägen? Hur kunde det förvandlas till 60.000 Hemvärnet inräknat, eller 11.400 om man ser till insatsförband tillgängliga inom ett år? Hur blev den gamla neutralitetspolitiken 5 till ett nära samarbete med Nato i Kosovo och Afghanistan?

Vad betyder försvarssamarbetet i EU? Solidaritetsklausulen?
Det finns både nyfikenhet och yrvakenhet inför den omvandling som skett under 15 år, men som ändå inte fullgjorts.

Det är ett självändamål att det nya försvaret skall kunna förklaras enkelt. Och det kommer vi att kunna göra.

Den grundläggande frågan är vad vi ska ha försvaret till?

Försvarets uppgift är dubbel, att värna Sveriges territorium och svenska värden och intressen genom insatser nationellt och internationellt. Sveriges säkerhet börjar och slutar inte vid gränsen. Den byggs tillsammans med andra i Norden, närområdet och globalt.

Vi dimensionerar försvaret utifrån hot som stammar utanför landet och rör sig in mot oss. Vi förbereder oss sedan för att kunna göra insatser i landet, i Norden, i närområdet och i världen. Den gamla synen med insatser antingen långt borta, eller inom landets gräns är förbi.

Försvarspolitikens inriktning med ökad användbarhet och tillgänglighet möter den militära utvecklingen i Ryssland, där man satsar på snabbrörliga insatsstyrkor för landet och närområdet. Den möter också den militära utvecklingen i Nato och USA.

Kriget i Georgien utspelade sig på fem dagar och avgjordes på två. Det var färre än 20.000 ryska soldater i Georgien, men de kom dit mycket snabbt. Georgien saknade luftherravälde, vilket beseglade konfliktens utgång.

Kriget i Georgien innebar inte i sig en upptrappning av den militära hotbilden mot Sverige i det korta perspektivet, men väl ett tydliggörande av hur den nya
tidens hot ser ut. Det understryker varför försvaret behöver en ny inriktning mot ökad tillgänglighet och ökad användbarhet.

Kriget i Georgien präglades av massiv desinformation. Det visar vikten av en egen svensk underrättelseförmåga - bland annat byggd på signalspaning.

Information är en av krigets ordinarie arenor, precis som mark-, luft- och sjöarenorna är. När hastigheten ökar blir information avgörande för utgången, för den enskilda plattformen, men också konflikter. Tiden då Sverige hade ett par års tid för att förbereda sig och möta en konflikt är borta. Snabbhet och omedelbarhet är avgörande faktorer i konflikter.

Sveriges närområde är i ett historiskt perspektiv stabilt. Östersjön kantas av Nato- och EU-länder. Ryssland har två kontaktpunkter vid Östersjön, Kaliningrad och St. Petersburg. Leningrads militärområde är ett av de mindre
prioriterade i Ryssland vad gäller militära förbandsenheter. Att de baltiska staterna är medlemmar i EU och Nato gagnar deras egen men också Sveriges säkerhet. När jag jobbade på Försvarsdepartementets säkerhetspolitiska avdelning 1992-93 var detta inte givet.
Den gamla ordningen hade fallit, en ny var ännu inte etablerad. En ny europeisk säkerhetsordning blev produkten av baltisk målmedvetenhet och framsynt politik av EU och Nato, pådriven av Sverige. Att agera mot ett baltiskt land som mot Georgien skulle ha fundamentala säkerhetspolitiska konsekvenser.

Likväl är utvecklingen i vårt närområde mycket intressant. Östersjön är ett hav präglat av energitransporter och intensiv sjöfart. Det går inte att utesluta risk för
olyckor, militära incidenter och intressekonflikter, som jag sade förra året. Kriget i Georgien har ökat betoningen av den säkerhetspolitiska utvecklingen i
Barentsregionen. Där finns energifrågorna mycket närvarande. I norr öppnas nya isfria sjöfartsleder , vilket ökar områdets strategiska betydelse
och militära intresse. Där finns också naturtillgångar, inte minst på energiområdet.

Därtill finns en betydande rysk närvaro av strategiska förband på Kola, samt närvaro av strategiska ubåtar.
Ryssland kommer få svårt att öka den inhemska energiproduktionen, som det ser ut idag. Man har inte investerat i infrastruktur för detta. Landets budget är mycket känslig för prisförändringar, med en brytpunkt som understiger dagensnivå. Ryssland måste då använda medel ur sin stabiliseringsfond. Den räcker med nuvarande oljepris några få år och detta givet att inte ekonomin försämras allvarligt av finanskrisen.

Kanske kommer Ryssland få svårt att leva upp till de kontrakt om leverans av gas, som landet åtagit sig. Detta är ett skäl att intresset för att kontrollera
energitransitering och energiproduktion utanför landets gränser ökar.

Hur Ryssland kommer att reagera på fallande oljeintäkter och konsekvenserna av lågkonjunkturen vet ingen. Om det leder till utagerande utrikespolitik eller till insikt om ökat omvärldsberoende och samverkan.

Samtidigt är USA upptaget på andra håll i världen. Flera medlemsländer ser att man därför trots Natomedlemskap måste lita till egen förmåga i inledningsskedet
av en eventuell konflikt. Det Nordiska samarbetet kan bidra till fördjupad stabilitet i närområdet och är ett huvudspår i svensk försvarspolitik.

Ryssland satsar betydande belopp på försvaret, men på väl utvalda delar. Det som är mest relevant är att Ryssland satsar på snabbrörliga insatsförband. De har
en tillgänglighet på timmar eller dagar och är avsedda för insats inom landet och i närområdet. Man är tydlig med att de största hoten ligger i syd.

Det är en ny internationell prioritering av snabbt tillgängliga och rörliga förband vi ska svara mot och det är precis på denna punkt vi är för svaga idag. De hot
Sverige kan drabbas eller påverkas av framöver kommer att komma mycket snabbt, oavsett var de kommer geografiskt, eller hur de ser ut i den breda hotbilden. Därför är den gamla styrningen av försvaret föråldrad.

För att möta den nya tidens hot handlar det, utan om hög användbarhet, tillgänglighet, flexibilitet och kvalitet.

Det handlar om hur vi kan utsträcka militär förmåga för att värna landets territoriella integritet och sprida säkerhet i närområdet. På samma sätt ger en tidig insats internationellt större effekt än en sen, när konflikten redan har satt sig.

Det är dags för ett grundläggande nytänk i försvarspolitiken, inte en återgång. Det är inte en storskalig invasion av den gamla typen vi bör frukta eller förbereda oss för. Vi vet vad som finns på andra sidan Östersjön i form av förband och landstigningsfartyg - antalen och den operativa tillgängligheten är låg.
Däremot måste vi bättre förbereda oss för en ny tids hot. Vid enGeorgienliknande situation i närområdet krävs snabbinsatsförband och samverkan med andra.

Länder analyserar hotbilder olika. Sverige tillmäter två faktorer betydelse, förmåga och ambition. Rysk förmåga gällande närområdet finns, men konsekvenserna av insatser i västlig riktning skulle bli fundamentala, då länderna är integrerade i Nato och EU.

Andra länder ser enbart till militär förmåga. Om den finns kan den användas. Och värderar inte på samma sätt politisk vilja och konsekvens. Oavsett hur man gör faller det ut förhållandevis lika i ökad betoning av behov av snabbrörliga och tillgängliga insatsförband. Det är den riktning Nato går i.

Försvarets inriktning

Inriktningspropositionen ska ge inriktning mot snabbtillgängliga, snabbrörliga och flexibelt sammansatta insatsförband. De ska arbeta joint, dvs. sammansatt mellan försvarsgrenar och arenor. Samma förband skall användas för insats hemma och borta. Den särskilda utlandsstyrkan avvecklas. Förbanden ska vara användbara för insats i landet, närområdet, Norden, EU och globalt.

Insatser internationellt förutses huvudsakligen ske på markarenan. Insatser i anslutning till Sveriges territorium och vårt närområde förutses främst ha en sjö
och luftoperativ tyngdpunkt. Men alla insatsförband ska vara användbara hemma och borta.

Armén

Reformering av armén är tyngdpunkten i inriktningsproppen.
Det framtida armén byggs kring bataljonstridsgrupper. De består av en lätt manöverbataljon som förstärks med funktionsförband anpassade efter uppgift. Det kan vara pansar, artilleri, amfibie, ingenjör eller underrättelseenheter.

Därtill finns förutbestämda förstärkningsförband från såväl flyg- som sjöstridskrafterna. Konceptet är provat med NBG. Stridsgruppen kan uppträda självständigt, eller tillsammans med andra. Sverige skall ha brigadledningsförmåga, dvs. kunna leda flera stridsgrupper tillsammans.

Vi skall kunna leda såväl svenska, som internationella förband, som NBG var. Vi skall också kunna ledas av andra.
Bataljonsstridsgruppen kan skalas ner i kompanier för att användas i löpande rotationer internationellt.

Bataljonsstridsgruppen är byggd så att den möjlig att snabbt transportera till insatsområden i Sverige, närområdet eller globalt.

NBG stod i 10 dagars beredskap för insats i varje konfliktnivå, i princip var som helst i världen.

Ingående förband kan så långt som möjligt samlokaliseras vid garnisoner. Vissa funktionsförband som artilleri kan inte finnas permanent lokaliserade med
bataljonsstridsgrupperna. Detta för att nå kritisk massa.
Insatsorganisationen byggs av stående och kontrakterade förband.

De stående förbanden består av anställda soldater, för att ge omedelbar tillgänglighet. De kontrakterade förbanden byggs av personer med civila jobb, men som med viss
periodicitet gör utbildning  repövning  beredskap och insats.

Kontraktsförbanden är tyngdpunkten och ger volym och koppling till det civila samhället.

Insatsorganisationen personalförsörjs liksom de nationella skyddsstyrkorna med rekrytering på frivillig grund. Några månaders grundläggande soldatutbildning för fler följs av ett beslut. Försvaret bedömer om den enskilde är lämplig, den enskilde om hon eller han vill vara en del av försvarets framtid.

När kontrakt skrivs genomförs en längre befattningsutbildning, som leder till en tjänst i
stående eller kontrakterade förband eller till officersyrket.

De som inte går vidare utgör rekryteringsbas för de nationella skyddsstyrkorna, liksom de som
gjort tjänst i stående eller kontrakterade förband. Anställning för soldater och sjömän i stående och kontrakterade förband ska vara tidsbegränsad.
Personalen roteras i framtiden individvis. Det betyder att kompetens och erfarenhet bibehålls. Hemvärnet skall utvecklas i riktning mot nationella skyddsstyrkor. De utgör en viktig komponent i insatsorganisationen.

Inget parti har så höga försvarsanslag som regeringen. Tvärtom. De tre oppositionspartierna vill minska försvarsanslagen med 4, 5, respektive 8 miljarder på tre år.

Flygvapnet ska balanseras för Sveriges behov

Handlingsplan Gripen gäller. A/B versionen ska avvecklas och flottan ensas. Mer fokus bör läggas på beväpning och användbarhet. Gripen är kärnan i det svenska flygvapnet. Det ingav därför funderingar när Norge valde ett annat plan än Gripen. Vi har ägnat betydande kraft åt att förstå varför.

Jag har fortsatt tydliga synpunkter både på de ekonomiska antaganden och kommunikationen av beslutet, vilket jag talat med min norske kollega om. Gripen är inte framtagen med målsättningen ett autonomt uppträdande över fientligt kontrollerat territorium utan är uppbyggt som ett system av system.

När det gäller jaktegenskaper har Norge värderat förmågan till autonom strid på långa avstånd högt. Även här blir STEALTH-egenskaper och vapensystem av betydelse.
Norge har likaså värderat planen med mycket stora och tunga markmålslaster, tillsammans med full självförsvarsbeväpning. Gripen är inte optimerad för detta.
Norge har efterfrågat förmågan till helt autonomt uppträdande, dvs. utan stöd av t ex luftburen radar. Norge har inte egen sådan förmåga även om den finns inom
NATO.

Sverige har det och Gripen använder sådant stöd, dvs. sensorer som finns även på annan plattform. Våra flygstridskrafter har medvetet utvecklats som ett system av system.

Eftersom Sverige - och andra potentiella exportländer - inte prioriterar tung attackförmåga, så säger den norska värderingen förhållandevis lite om att Gripensystemet skulle ha brister för våra behov. Gripen är ett mycket bra stridsflygplan för att värna territoriell integritet, vår
suveränitet, vårt luftrum och hav.

Gripen har en mycket bra förmåga till övervakning, kontroll av luftrum och havsytor, samt spaning utöver kvalificerade luftförsvarsegenskaper. Den norska värderingen visar också tydligt att Gripen väl fyller kraven på direktunderstöd av markförband.

Den hotbild Norge utgått från innehåller en negativ utveckling i de norska nordområdena och kvalificerade hot från markförband.

I sammanfattning har Norge har sökt ett plan som klarar att utföra tyngre markattack i den högsta av hotnivåer med ett autonomt uppträdande. Det handlar om att utföra solitära insatser över av en fiende kontrollerat territorium, som är skyddat av avancerat långräckviddigt luftvärn och nästa generations jaktflyg. I ett sådant perspektiv blir bl.a. STEALTH-egenskaper centrala.

Vi ska balansera Gripen-systemet för våra behov och tillsammans med andra Gripenländer fortsätta utveckla planet, så att det kan utgöra kärnan i våra flygstridskrafter och lösa våra operativa krav i flera decennier framöver.

Alternativet är nyanskaffning kring 2020, som inte är billigare. Exportaffärer där motsvarande förmågor efterfrågas kan och bör vi ta oss an. Affärer där annat efterfrågas bör vi avstå.

Marinen ska balanseras för östersjöförmåga och kunna göra insatser i närområdet, på och under ytan. Marinförband ska också kunna användas i insatser utanför Östersjön givet lämplighet, som nu i Somalia.

Vi ska ha samma förband hemma och borta.

Ska man reformera försvaret går det inte att tänka additionellt, dvs. att ovanpå det gamla lägga det nya.
Att försvaret skall göra lite av allt - i en gammal struktur  är förklaringen till att vi får för lite försvarsförmåga för pengarna idag.

Inriktningspropositionen är första steget i en betydande reformering av försvaret. Det kommer följa särpropositioner om personalförsörjning och budgetpropositioner gällande ekonomiska frågor. Reformeringen sker stegvis, i takt med att resurser frigörs.

Användbarhet, tillgänglighet, flexibilitet i samverkan med andra är inriktningen för den nya försvarspolitiken.