Debattartikel
DN Debatt 8 februari 2008
Carl Bildt, Utrikesminister
Beatrice Ask, Justitieminister
Samlad svensk strategi ska bekämpa terrorism
Den internationella terrorismen utgör tveklöst en av vår tids största politiska utmaningar. I Europa, bland annat i Sverige, har terroristhandlingar förekommit sedan 1970-talets början och terrorismbekämpningen har sedan dess tillhört statens mest fundamentala uppgifter.
Under 1990-talet har terrorismen blivit en alltmer global företeelse och de metoder som används har blivit allt svårare att bemöta och skydda sig mot. Det allvarligaste hotet kommer i dag från grupper som vill rättfärdiga våld och försöker rekrytera självmordsbombare med hänvisning till extrema uttolkningar av islam.
De stora terroristattentaten i europeiska länder under de senaste åren - särskilt attentaten i Madrid och London - innebar en allvarlig upptrappning av terroristhotet också i vår del av världen.
Trots att det direkta terroristhotet mot Sverige och svenska intressen alltjämt bedöms vara relativt lågt, vore det naivt att tro att det som har hänt i våra grannländer inte kan hända också här.
Ett större terroristattentat i vårt land skulle självfallet innebära betydande påfrestningar på flera av våra viktigaste samhällsfunktioner. Arbetet med att förbättra våra möjligheter att förebygga, avvärja och skydda oss mot terrorism och - om detta misslyckas - hantera konsekvenserna av terroristattentat måste vara en ständigt pågående process, där vi kontinuerligt utvecklar vår egen vaksamhet och förmåga samt tar till vara egna och andras erfarenheter.
Regeringen har nu slutfört arbetet med en nationell strategi som den socialdemokratiska regeringen aldrig lyckades föra i hamn. I dag överlämnas den till riksdagen. För första gången tas nu ett samlat grepp om terrorismfrågan.
Det råder bred politisk enighet om att Sverige måste ha en hög beredskap att möta de hot som riktas mot vårt öppna samhälle och demokratiska system. Samsynen är också stor om att det krävs en bred ansats och en starkare samverkan mellan olika politikområden samt över nationsgränserna för att lyckas. Traditionella insatser från polis och rättsväsende utgör en kärna i arbetet mot terrorism, men är i sig inte tillräckliga.
För att långsiktigt kunna bekämpa terrorismen och dess grogrunder krävs förebyggande åtgärder i vid mening. Och skulle det värsta trots allt hända måste vi ha beredskap att hantera också detta.
Senare under våren kommer berörda myndigheter att följa upp den strategi som nu presenteras för riksdagen med en handlingsplan. Planen ska innefatta konkreta åtgärder för att förbättra samverkan, utbildning och det operativa arbetet. Målet är att Sverige ska möta terroristhotet med hjälp av en bred beredskap, god samordning och ett effektivt resursutnyttjande.
Regeringens strategi har följande utgångspunkter:
Vi har ett ansvar här hemma för att vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa terrorismen, men också ett ansvar gentemot andra länder. Medborgare i andra länder ska inte behöva utsättas för terrorism som planeras, assisteras eller utförs från svensk botten. Vi har därtill ett ansvar att bidra till det växande internationella samarbetet. Terrorismen är ett globalt hot som kräver gemensamma lösningar.
Sedan regeringsskiftet 2006 har en rad åtgärder vidtagits för att stärka skyddet mot terrorism. Inom ramen för regeringens satsning på rättsväsendet har säkerhetspolisen fått ökade anslag för att kunna utveckla sin kapacitet.
Nya effektivare verktyg och arbetsformer i form av buggning och preventiv användning av vissa tvångsmedel har införts och i utrikesförvaltningen har såväl krisberedskapen som den konsulära beredskapen förstärkts.
Samhällsviktiga anläggningar måste ges ett modernt skydd och berörda myndigheter tillgång till rätt kompetens och möjlighet att kontinuerligt förbättra sina arbetsmetoder.
Samordningen mellan myndigheterna måste bli ännu bättre och nya vägar prövas för att motverka segregation, diskriminering och utanförskap som alltid riskerar att bli en grogrund för våldsinriktad radikalism. Det är också viktigt att vi skaffar oss mer kunskap om varför enskilda människor stödjer, bidrar till eller begår terroristhandlingar och hur sådana destruktiva processer kan förhindras. Här krävs en bred samverkan mellan myndigheter och ett aktivt civilsamhälle.
Den nationella säkerheten kan inte längre särskiljas från internationella säkerhetsfrågor. Tillsammans med andra länder ska vi bidra till att försvåra för terroristerna och arbeta för att minimera terrorismens grogrunder, såväl nationellt som internationellt. En internationell samsyn är angelägen när det gäller terroristhotets karaktär, de motåtgärder som behöver vidtas och de normer som ska ligga till grund för arbetet.
Sverige har sedan länge ett djupt engagemang i världssamfundets gemensamma strävan efter att bekämpa och förebygga terrorism och måste även fortsättningsvis aktivt verka för bättre strukturer, samarbetsprojekt och rättsliga instrument inom ramen för bland andra Förenta nationerna och Europeiska unionen. Vi bidrar särskilt nära och aktivt inom Europeiska unionen för att förbättra samverkan och informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter.
Sverige är också en viktig bidragsgivare för att höja kapaciteten i de länder som saknar egen förmåga till en effektiv, rättssäker terrorismbekämpning. Vi har även goda förutsättningar att bidra till det internationella arbetet för att långsiktigt undanröja grogrunder för terrorism.
Ett mångskiftande utvecklingsarbete står för dörren. Vi tycker därför att det är lämpligt att nu redovisa vad som redan sker och vilka ytterligare åtgärder som under mandatperioden planeras i vårt land samt vilka principer som ska vägleda det fortsatta arbetet.
Det är viktigt att regering och myndigheter visar medvetenhet om att det finns en hotbild också i Sverige och att denna måste tas på stort allvar. Det är också viktigt att tydliggöra kravet på rättsäkerhet. Alla åtgärder mot terrorism, också de mest ingripande, ska vara grundade på våra värderingar om respekt för de mänskliga rättigheterna och grundvalarna för vårt öppna samhälle.
BEATRICE ASK
CARL BILDT

