Rättssäkerhet vid användande av hemliga tvångsmedel

Offentligt ombud

Regeringen förordnar de personer som kan tjänstgöra som offentliga ombud. Domstolen utser sedan ett offentligt ombud i det aktuella ärendet. Ett offentligt ombud ska vara svensk medborgare samt vara eller ha varit advokat eller domare.

Det offentliga ombudet företräder enskildas intresse i allmänhet. Ombudet företräder alltså inte någon särskild misstänkt eller annan person som åtgärden kan komma att angå. Ombudets intresse är att:

• se till att omständigheterna i ärendet blir så allsidigt belysta som möjligt,
• bevaka att domstolens beslut blir förenligt med lag, och
• att tillståndet att använda de aktuella tvångsmedlen utformas på ett sätt så att enskildas integritet inte kränks i onödan.

Ett offentligt ombud kan också överklaga ett domstolsbeslut om tillstånd att använda hemliga tvångsmedel.

Underrättelseskyldighet

Underrättelseskyldigheten till enskild om användning av hemliga tvångsmedel - som infördes den 1 januari 2008 - innebär att vid hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning samt hemlig rumsavlyssning ska den som är eller har varit brottsmisstänkt underrättas om tvångsmedelsanvändningen om inte sekretess hindrar det.

Vid hemlig teleavlyssning eller teleövervakning ska även en icke brottsmisstänkt innehavare av en avlyssnad eller övervakad teleadress underrättas om åtgärden. Vid hemlig kameraövervakning eller rumsavlyssning ska även den som innehar platsen där övervakningen eller avlyssningen har skett underrättas.

Underrättelsen ska innehålla uppgifter om:

• vilket tvångsmedel som använts,
• vilken teleadress eller plats som övervakningen eller avlyssningen avsett,
• under vilken tid tvångsmedlet använts,
• samt vilket brott personen misstänkts för.

Underrättelsen ska lämnas så snart det kan ske utan men för utredningen och senast en månad efter det att förundersökningen avslutats. Om uppgifter som ingår i underrättelsen är sekretessbelagda kan underrättelsen emellertid skjutas upp. Kan det på grund av sekretess inte lämnas någon underrättelse till den enskilde inom ett år från det att förundersökningen avslutades får underrättelsen underlåtas.

Underrättelseskyldigheten omfattar inte utredningar om sabotagebrott, brott mot rikets säkerhet och terroristbrott, det vill säga brott som knyter an till Säkerhetspolisens verksamhetsområde.

Den som ska underrätta enskilda om användning av hemliga tvångsmedel är förundersökningsledaren, i praktiken alltså en åklagare.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden inrättades den 1 januari 2008. Nämnden utövar tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användning av hemliga tvångsmedel och kvalificerade skyddsidentiteter och därmed sammanhängande verksamhet. Den utövar också tillsyn över Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling. Däremot har inte nämnden tillsyn över domstolarnas verksamhet eller rättstillämpning.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden är en fristående myndighet under regeringen. Vid myndigheten finns också två särskilda beslutsorgan för handläggning av frågor om utlämnande av uppgifter från olika register vid registerkontroll och för handläggning i ärenden om kvalificerade skyddsidentiteter. Ordföranden och vice ordföranden i nämnden ska vara eller ha varit ordinarie domare eller ha annan motsvarande juridisk erfarenhet, medan övriga ledamöter utses bland personer som föreslagits av riksdagspartierna.

En enskild person kan begära att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ska kontrollera om han eller hon varit utsatt för hemliga tvångsmedel eller för Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling. För att kunna kontrollera detta ska nämnden ha full insyn i diarier, register, databaser och arkiv hos de myndigheter som tillsynen avser.

Myndigheterna har en uppgiftsskyldighet gentemot nämnden, vilket innebär att de ska lämna information till nämnden när den begär det. Sekretess ska inte hindra nämndens tillsyn.

Nämnden får uttala sig om förhållanden som den konstaterar vid sin tillsyn och sin uppfattning om behov av förändringar i de verksamheter som varit föremål för nämndens tillsyn. Nämnden är skyldig att på begäran av en enskild kontrollera om han eller hon har varit utsatt för hemliga tvångsmedel eller föremål för Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling enligt polisdatalagen och om den hemliga tvångsmedelsanvändningen eller personuppgiftsbehandlingen har skett i enlighet med lag eller annan författning.