Utrikesminister Margot Wallströms planerade tal vid Arabförbundets utrikesministermöte

Kairo, Egypten 9 mars 2015
Med anledning av Arabförbundets utrikesministermöte den 9 mars publiceras här det tal som utrikesminister Margot Wallström hade planerat att hålla.

Se nedan för talet i översättning till svenska.

Secretary General, Excellencies, dear friends,

It is a great honour for me to be standing here today. To be here in Egypt, in Cairo, in this building – the House of Arabs, is special. Egypt has always played an indispensable political, economic and cultural role in the region. And it is here that the Arab world, Africa and Europe meet.

I wish to express my sincere gratitude to the Secretary General for inviting me to address this meeting. Your invitation is proof of the excellent relationship between the League of Arab States and Sweden – a longstanding relationship built on respect and commitment to serve the interests of the States and peoples that we represent, also in times of huge challenges.

In 1933, a time of crisis and depression for Europe as well as for the Arab world, a young Tunisian poet wrote about “The Will to Live”:

“Those without passion to climb up the mountains,
must live forever among holes in the ground”

I have always been inspired by the passion and energy that I see in the many bright and highly motivated young people that I meet during my trips, especially in this region.

It is our responsibility, as leaders of our respective communities, to offer young members of our populations the means to fulfil their dreams and the possibility to live their lives in freedom, peace and security.


The League of Arab States is a key partner for Sweden, as are your members. I highly appreciate the accreditation to the League of our Ambassador in March 2012.

The Swedish Government will put increased emphasis on the Southern leg of the EU Neighbourhood Policy that is being developed. North Africa and the Middle East are our neighbours and we will work together with EU partners and with you to make this shared region prosperous and peaceful.

Our destinies and paths are intertwined, through geographical proximity, history, economy and family ties. One fifth of all Swedes have a background outside the borders of Sweden. We have for example a large Iraqi diaspora – close to 2 per cent of our population – that is a vibrant part of our society.

Sweden is also extending a hand in development cooperation and humanitarian assistance throughout the region. Palestine, of course, is a case in point. So are those affected by conflict in Syria, Iraq, Libya, Yemen and elsewhere.

We have in relative terms received more asylum seekers from Syria than any other Western country – approximately 65 000 in the last three years. Yet, of course, this is nothing compared to many of your countries. I especially admire the responsible approach of Lebanon, Jordan and Turkey towards Syrians fleeing the war. Efforts of others are equally important.


As you are all well aware of, as the first EU member state, Sweden recently decided to recognise the State of Palestine. The Swedish government took this decision with joy and pride.

Our decision to recognise Palestine fully complies with international law. It is a natural step to meet the legitimate aspirations of the Palestinian people to self-determination. The hard work of the Palestinian Government, state-building and reforms have made Palestine ready to perform the duties of a state.

The recognition aims at making the parties of the conflict less unequal. It aims at supporting moderate actors in both Palestine and Israel. And it aims to provide a positive injection to the Middle East Peace Process.

Some say our recognition was premature. I say it may have been too late.

Young women and men in both Palestine and Israel are about to lose hope. They need to see that there is an alternative to violence, to a depressing status quo and to a continuously negative development on the ground.

I am heartened by the fact that our step is inspiring a renewed debate in Europe and beyond on what the international community can do to provide them with preciously needed hope.

We are very concerned to see how the economy of Palestine is being squeezed from several ends. Jointly with other EU member states we will do our utmost to try to alleviate the burden and to convince Israel to change its actions, in particular to fulfil their legal obligations to transfer Palestinian money to the Palestinians.

And we will work hard, with other members of the EU and the international community, and with you, to do what we can to bring the peace process back on track and to arrive soon at a two-state solution with Israel and Palestine living side by side in peace and security.


Together we face growing extremism and radicalisation. ISIL or Da’esh is an example in the extreme. We need to work together to fight this scourge, to identify and deal with its root causes and to do this while paying full respect to human rights and international law.

I wish to express Sweden’s solidarity with all innocent victims, in so many of the Member States of the League of Arab States, that every month, every week, every day – suffer from the brutal violence that Da’esh and other terrorist organisations create.

Terrorism and foreign terrorist fighters illustrate that the problems we are facing have no boundaries. International cooperation is crucial while we still need to address these issues in parallel on local and national levels. Tirelessly.


Democracy, security and economic development are interrelated. Without progress in one of these fields, sustainable results in the other cannot be expected.

Inclusive socio-economic development is particularly important. Educational and economic empowerment is the best antidote to radicalisation and terrorist recruitment.

Employment is crucial, especially for our youth. Youth unemployment is a key challenge, in Europe and in this region.


Human rights are a priority in Swedish foreign policy. Freedom of association, assembly, religion and expression are not only fundamental rights and important tools in the creation of vibrant societies. They are indispensable in the fight against extremism and radicalisation. So is a vibrant civil society.

Yesterday was International Women's Day. This is a day to celebrate women’s achievements, recognise challenges, and focus attention on women’s rights, women’s representation and their adequate resources. Our experience is that women’s rights do not only benefit women, but society as a whole.

More than 20 years ago, in 1994, the International Conference on Population and Development met here in Cairo to discuss various issues, including education of women and protection of women from all forms of violence, including female genital mutilation and sexual harassment. Many of these issues are still very much in play today and I urge you to contribute to upholding the agreements made here in Cairo 20 years ago.


Many of you here today have the privilege of representing large young populations. They are a valuable asset. It is for their sake, and their children’s sake, that all our efforts must be concentrated.

Many of them were not born 15 years ago when my predecessor and friend Anna Lindh came to inaugurate the Swedish Institute of Alexandria together with Amr Moussa. Let me invite you to commemorate Anna Lindh and celebrate 15 years of the Institute this autumn. It will be a great opportunity to strengthen our ties and make use of this unique platform for dialogue and instrument to dispel dangerous ignorance.

Let us together break the negative spiral of war, conflict and terrorism into a movement towards democracy, respect for human rights and socio-economic development. We have to continue to create hope.

Thank you. Shukran.

Talet i översättning till svenska

Herr generalsekreterare, Ers excellenser, kära vänner.

Det är en stor ära för mig att stå här i dag. Att vara här i Egypten, i Kairo, i denna byggnad – arabernas hus – är speciellt. Egypten har alltid spelat en oumbärlig politisk, ekonomisk och kulturell roll i regionen. Och det är här som arabvärlden, Afrika och Europa möts.

Jag är djupt tacksam över att få tala vid detta möte och vill framföra mitt tack till generalsekreteraren för att ha bjudit in mig. Inbjudan är ett bevis på den utmärkta relationen mellan Arabförbundet och Sverige – en mångårig relation som bygger på respekt och vårt åtagande att tjäna de stater och människor som vi företräder och tillvarata deras intressen, även i tider som präglas av stora utmaningar.

År 1933 när kris och depression rådde i såväl Europa som arabvärlden skrev en ung tunisisk poet om viljan att leva:

"Den som inte trängtar att bestiga berg, får leva för evigt bland markens hålor".

Jag har alltid inspirerats av passionen och energin hos de många begåvade och mycket motiverade unga människor som jag möter under mina resor, särskilt i denna region.

Som ledare för våra respektive samhällen är det vårt ansvar att erbjuda ungdomar i våra länder möjligheten att förverkliga sina drömmar och att leva sina liv i frihet, fred och säkerhet.


Arabförbundet är en central samarbetspartner för Sverige, liksom förbundets medlemsländer. Jag sätter stort värde på förbundets ackreditering av vår ambassadör i mars 2012.

Sveriges regering kommer att lägga större tonvikt på den södra delen av EU:s grannskapspolitik som håller på att utvecklas. Nordafrika och Mellanöstern är våra grannar, och vi kommer att arbeta tillsammans med EU:s samarbetspartner och med er för att skapa välstånd och fred i denna gemensamma region.

Våra öden och vägar är sammanvävda, genom geografisk närhet, historiska och ekonomiska band och familjeanknytning. En femtedel av alla svenskar har en bakgrund utanför Sveriges gränser. Vi har t.ex. en stor irakisk diaspora – nära 2 procent av vår befolkning – som är en dynamisk del av vårt samhälle.

Sverige sträcker också ut en hand när det gäller utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd i hela regionen. Palestina är naturligtvis ett exempel på detta. Ett annat exempel är de människor som drabbats av konflikten i Syrien, Irak, Libyen, Jemen och på andra platser.

Vi har i relativa termer tagit emot fler asylsökande från Syrien än något annat land i väst – ungefär 65 000 under de senaste tre åren. Men det är naturligtvis ingenting jämfört med många av era länder. Jag beundrar särskilt Libanons, Jordaniens och Turkiets ansvarstagande inställning till syrier som flyr kriget. Andras ansträngningar är lika viktiga.


Som ni är väl medvetna om beslutade Sverige, som det första av EU:s medlemsländer, att erkänna Staten Palestina. Sveriges regering fattade detta beslut med glädje och stolthet.

Beslutet att erkänna Palestina är fullt ut förenligt med folkrätten. Det är ett naturligt steg att uppfylla det palestinska folkets legitima strävan efter självbestämmande. Den palestinska regeringens hårda arbete, statsbyggande och reformer har gjort att Palestina är redo att åta sig de förpliktelser som åligger en stat.

Erkännandet syftar till att göra parterna i konflikten mindre ojämlika. Det syftar till att stödja moderata krafter i både Palestina och Israel. Och det syftar till att ge positiv energi till fredsprocessen i Mellanöstern.

Somliga hävdar att erkännandet kom för tidigt. Jag vill mena att det kan ha kommit för sent.

Unga kvinnor och män i både Palestina och Israel håller på att förlora hoppet. De behöver få se att det finns ett alternativ till våld, till det deprimerande dödläget och till den ständigt negativa utvecklingen i området.

Det är glädjande att vårt erkännande har lett till en förnyad debatt i och utanför Europa om vad det internationella samfundet kan göra för att ge dem välbehövligt hopp.

Vi är mycket oroade över att Palestinas ekonomi pressas på flera sätt. Tillsammans med andra medlemsländer i EU kommer vi att göra vårt yttersta för att lätta på bördan och att förmå Israel att ändra sitt agerande, i synnerhet att fullgöra sina rättsliga förpliktelser att överföra palestinska pengar till palestinierna.

Och tillsammans med andra medlemmar i EU och det internationella samfundet, och med er, kommer vi att arbeta hårt för att göra vad vi kan för att föra in fredsprocessen på rätt spår igen och att inom kort nå en tvåstatslösning där Israel och Palestina lever sida vid sida i fred och säkerhet.


Tillsammans står vi inför växande extremism och radikalisering. Isil eller Daish är ett extremt exempel. Vi måste arbeta tillsammans för att bekämpa detta gissel, för att identifiera och ta itu med dess bakomliggande orsaker och göra detta samtidigt som vi fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna och folkrätten.

Jag vill uttrycka Sveriges solidaritet med alla oskyldiga offer, i så många av Arabförbundets medlemsländer, som varje månad, varje vecka, varje dag drabbas av det brutala våldet från Daish och andra terroristorgansationer.

Terrorism och utländska terroriststridande visar att de problem som vi står inför är gränsöverskridande. Internationell samverkan är av avgörande betydelse, men vi måste samtidigt ta itu med dessa frågor lokalt och nationellt. Outtröttligt.


Demokrati, säkerhet och ekonomisk utveckling hänger ihop. Om framsteg inte görs inom ett av dessa områden går det inte att förvänta sig hållbara resultat inom ett annat.

En socioekonomisk utveckling som kommer alla till del är särskilt viktig. Utbildning och ekonomiskt självbestämmande är det bästa motgiftet mot radikalisering och terroristrekrytering.

Sysselsättning är av avgörande betydelse, särskilt för våra unga. Ungdomsarbetslösheten är en central utmaning, i Europa och i denna region.


Mänskliga rättigheter är ett prioriterat område i svensk utrikespolitik. Förenings-, mötes-, religions- och yttrandefrihet är inte bara grundläggande rättigheter och viktiga förutsättningar för livskraftiga samhällen. Dessa friheter är oundgängliga i kampen mot extremism och radikalisering. Likaså är ett livaktigt civilsamhälle.

I går var det internationella kvinnodagen. Detta är en dag att fira kvinnors insatser, att inse de utmaningar som finns och att rikta uppmärksamheten mot kvinnors rättigheter, kvinnors representation och tillräckliga resurser. Vår erfarenhet är att kvinnors rättigheter inte bara gynnar kvinnor, utan hela samhället.

För mer än 20 år sedan, närmare bestämt 1994, sammanträdde den internationella konferensen om befolkning och utveckling här i Kairo för att diskutera olika frågor, bl.a. kvinnors utbildning och skydd av kvinnor från alla former av våld, inklusive könsstympning och sexuella trakasserier. Många av dessa frågor är fortfarande högaktuella i dag och jag uppmanar er att bidra till att upprätthålla de överenskommelser som ingicks här i Kairo för 20 år sedan.


Många av er som är här i dag har förmånen att företräda stora grupper av unga. De är en värdefull tillgång. Det är för deras skull, och för deras barns skull, som vi alla måste förena våra krafter.

Många av dem var inte födda för 15 år sedan när min företrädare och vän Anna Lindh kom för att inviga Svenska institutet i Alexandria tillsammans med Amr Moussa. Jag vill bjuda in er att hedra minnet av Anna Lindh och fira att institutet funnits i 15 år denna höst. Det kommer att vara ett ypperligt tillfälle att stärka våra band och använda denna unika plattform för dialog och instrument för att skingra farlig okunskap.

Låt oss tillsammans bryta den negativa spiralen av krig, konflikt och terrorism och i stället satsa på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och socioekonomisk utveckling. Vi måste fortsätta att inge hopp.

Tack för ordet. Shukran.