Statsminister Stefan Löfvens tal vid utdelningen av Raoul Wallenberg-priset 2015

Stockholm den 27 augusti 2015.

Det talade ordet gäller.

Ordförklaringar

Ordlista
Stefan Löfven överlämnar priset till Hédi Fried och Emerich Roth
Stefan Löfven överlämnar priset till Hédi Fried och Emerich Roth. Foto: Victor Svedberg/Regeringskansliet

Våren 1924 var tuff för den elvaårige Raoul Wallenberg.

På Nya Elementar, som låg bara några kvarter bort härifrån vid Hötorget, fick Raoul ett B i Flit, och BC i Tyska, och blev en av nio i klassen som fick komma tillbaka före terminstarten och tentera upp betygen för att slippa gå om.

Även som affärsman skulle han ha en del tuffa stunder. Affärerna med blixtlås, patentkorkar, cementplattor och tapettvätt gick inte alltid så lysande som den energiske Raoul hade hoppats.

Och min poäng med att ta upp de här sidorna från Raouls liv, är just att visa på Raoul Wallenbergs vanlighet.

Visserligen tog han till slut studentexamen med ett av de bättre betygen i sin klass, han kom från en framgångsrik familj, hade en gedigen bildning inom språk och kultur, och en energi och framåtanda som han inte minst visade under åren som furir.

Men han hade också svagheter, som du och jag. Som Raoul Wallenberg-priset påpekar på sin hemsida brukade han till och med skämta om att han var feg.

Det fantastiska med Raouls gärning var ju att han, som en relativt vanlig människa, agerade på ett fullkomligt exceptionellt sätt i ett extraordinärt läge.

Så blev en vanlig människa en stor hjälte. Så räddades tiotusentals flickor och pojkar, kvinnor och män, som annars hade mördats av fascismen. Så kan vi också minnas Raoul Wallenberg.

Därför är berättelsen om Raouls gärning en uppmaning till oss alla.

Du behöver inte vara den starkaste, den modigaste, den smartaste, för att kunna vara en hjälte. Men du behöver alltid agera efter din förmåga, och efter vad du tror är rätt.

Och idag, när fördomar och hat har blivit en stor del av de digitala diskussioner som allt fler av oss är del av, när det bränns kors utanför asylboenden, tiggare bespottas och misshandlas, judar, muslimer och kristna attackeras för sin tro, när politiker i Europa och Sverige försöker vinna enkla poänger genom att skapa rädsla och så split mellan människor, - då behöver vi, alla vanliga människor, också ständigt söka efter den där inre kompassen, som var så stark hos Raoul Wallenberg.

Kompassen som pekar mot det demokratiska. Det humanistiska. Det mänskliga. Och sen följa den.

Jag minns själv i våras, när vi samlades utanför Stockholms Stora Synagoga till en fredens ring, för att visa vårt avsky mot det antisemitiska hatet.

Unga som gamla. Judar, kristna, muslimer, romer. Hand i hand.Jag såg så många som bar på en inre kompass, så stark, så att den lös i deras ögon.

Och idag, samlas vi just för att prisa två av dem, som trots att de själva utstått fruktansvärda gärningar, år efter år verkat efter denna lysande, inre kompass: Hédi Fried och Emerich Roth.

Och jag vill avsluta med ett citat, som jag själv ofta återkommer till i mina tal och i mitt arbete, och som sammanfattar allt det jag velat säga idag. Det är ett citat från dig, Hédi.

”Det största ansvaret är att aldrig vara en åskådare. Utan alltid säga ifrån.”

Nu välkomnar vi pristagarna upp på scenen med en varm applåd.

Juryns motivering: 

”Hédi Fried och Emerich Roth är båda överlevande från Förintelsen.

De har kunnat övervinna sin smärta och sina fruktansvärda upplevelser för att i ett livslångt engagemang berätta sanningen.

De har visat på kunskapens kraft för att förmedla tolerans och medmänsklighet.

Tillsammans grundade de Föreningen Förintelsens överlevande.

Idag finns få kvar som kan vittna om nazismens illdåd. Det Hédi Fried och Emerich Roth har gjort är grundläggande för den framtida upplysningen kring rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.”

”Hédi Fried är överlevande från Förintelsen.

Hon har ägnat en stor del av sitt liv åt att outtröttligt upplysa om Förintelsen i skolor och har genom Michael A. Frieds stiftelse kunnat belöna lärare som arbetat för att motverka antisemitism, rasism och främlingsfientlighet.

Hennes självbiografiska böcker har betytt mycket för förståelsen av nazismens vida konsekvenser.”

”Emerich Roth är överlevande från Förintelsen.

Han har ägnat en stor del av sitt liv åt att outtröttligt upplysa om Förintelsen i skolor.

Genom Emerichfonden får detta viktiga arbete spridning.

Hans insatser för att stödja unga som lämnat extremistiska organisationer har varit banbrytande.”

En applåd för årets mottagare av Raoul Wallenberg-priset!