Tal av Alice Bah Kuhnke på TV-seminariet Spelplanen

Stockholm, 4 februari.
Det talade ordet gäller.

Hej!

Tack för inbjudan och möjligheten att få tala just här med er!

Jag tänker mest uppehålla mig kring regeringens och min mediepolitik, men jag vill börja i vår omvärld. I ett av våra grannländer.

En ny regering tillträdde i vårt grannland Polen och avskedade ganska direkt en rad av public service-bolagets chefer. Det är chockerande och oroväckande. Olika länder har olika system för public service, men vi borde självklart vara överens i Europa om att mediernas frihet är avgörande för våra demokratiska system.

Vem ska annars upplysa makten, granska politikerna, upplysa medborgarna, vända och vrida på perspektiven?

Staten, politiken, politikerna ska hålla sig väldigt långt borta från innehållet. Punkt slut.

I oro och ilska över vad som sker, inte bara i Polen utan i flera länder i Europa och i röster som hörs i den svenska debatten, så har jag vid sidan av EU tagit ett eget initiativ.

Nya tekniska möjligheter har som ni väl är medvetna om gett oss nya medievanor – inte minst i Sverige. Det är fantastiskt och öppnar enorma möjligheter.

Samtidigt inte bara finns risken utan vi ser att allt fler får allt mindre inblickar i andra människors verkligheter, så är det i Sverige men även i stora delar av Europa, vilket leder till minskad förståelse, vilket leder till ökade klyftor mellan människor.

Allt fler unga människor i vårt land lever allt längre från varandras verkligheter.

Polariseringen har med andra ord ökat hand i hand med alla enorma möjligheter. Och det här är något att bita i!

Det gemensamma svenska svaret bör vara att mediernas oberoende är grundläggande. I år firar vi att den ska tryckfriheten fyller 250 år. Världens äldsta, den är värd att firas och värnas!

När jag träffar mina europeiska kollegor kommer jag att påminna om att vi har ansvar för att föra en aktiv mediepolitik, men också för att hålla oss borta från mediernas interna redaktionella arbete.

När också politiker vänjer sig vid att kontrollera medieinnehållet, kan risken öka att public service med sitt breda uppdrag, krav på opartiskhet och att spegla mångfalden, upplevs som främmande och besvärligt.

Häromdagen lämnade Olle Wästberg över sin demokratiutredning till regeringen. Den innehåller en analys av förändringen på mediemarknaden och hur det påverkar samhället. Hans analys stämmer väl överens med de direktiv jag gav till Medieutredningen för ett knappt år sedan. Det uppdraget är brett och öppet. Det utgår från medborgarnas och det demokratiska systemets behov.

Anette Novak är dessutom en modig och självständig utredare. Den delrapport vi fick i höstas visar att det breda anslaget inte har avskräckt henne. Tvärtom har utredningen identifierat en mängd ytterligare frågor av intresse för den framtida mediepolitiken.

Vissa av er har tyckt att uppdraget ändå var för snävt, framförallt när det gäller public service. Jag har hört sägas att det finns en politisk rädsla för att utreda public service-bolagen och inleda en öppen diskussion om uppdraget och dess gränser.

Inget kan vara mera fel. Om man som jag tror på vikten av ett starkt och oberoende public service då bör man också välkomna en öppen och dynamisk diskussion om just public service, vilken jag förstår och ser att public service-kommissionen utgör en del av. Den diskussionen behöver föras överallt i samhället.

Däremot har Sverige inte behov av en ständigt pågående statlig utredning av public service. Det skulle dessutom hota public service-bolagens möjlighet att vara oberoende, kritiskt granskande. Ingångna avtal ska gälla. Public service-bolagen fick sina pågående direktiv av den förra regeringen så sent som 2014. Under det givna regelverket ska de jobba fram till 2020 då nästa tillståndperiod inleds.

I slutet av det här året, 2016, har halva tillståndsperioden gått och då har vi en kontrollstation. Den kommer vi förbereda under kommande höst. Den leder sedan vidare till en större översyn inför nästa tillståndsperiod.

Medieutredningen genererar mycket diskussion, och det var meningen! Sverige behöver den diskussionen. Den snabba medieutvecklingen innebär att det inte alls är självklart hur mediepolitiken ska se ut framåt.

Men det är uppenbart att vi behöver skapa en politisk samsyn om de grundläggande värden och idéer som ska gälla. Inte minst med anledning av att det finns starka krafter i vårt land som inte gör någon hemlighet av att de gärna skulle vilja begränsa public service och gå mot de begränsningar av mediernas frihet som Polens regering öppnat dörren för och välkomnat. Vi måste tyvärr vara på vår vakt.

Som tidigare sas – vi vet inte vad nästa valresultat kommer att vara och vilka konsekvenser det får för mediernas oberoende och möjligheter till att vara kritiskt granskande.

Dagens mediereglering skiljer tydligt på tv och radio å ena sidan och tryckta medier å andra sidan. Vissa nya medier kan hamna helt utanför.

På EU-nivå pågår en väldigt aktiv diskussion om behovet att utöka dagens reglering av tv och beställ-tv. Tanken är att skapa likvärdiga villkor för rörliga bilder oavsett om de visas på nya plattformar, i sociala medier eller som tv-sändningar. Många menar att det krävs sådana nya regler för att skydda minderåriga, bekämpa hatbrott och uppvigling. Andra ser behovet av att skapa garantier för europeiskt innehåll på nya globala medieplattformar.

Här hemma har Utgivarna tvärtom föreslagit mera självreglering och att lagregleringen av radio och tv minskas. Utgångspunkten är förstås i båda fallen att det blir svårare och svårare att skilja olika medieslag.

Jag tror inte att ökad reglering är det mest effektiva sättet att skydda barn eller bekämpa hatbrott. Men jag delar verkligen den oro som uttrycks i Europa. Vi behöver gemensamt öka våra insatser för att ge barn och unga mera effektiva verktyg att möta en delvis hård verklighet på internet. Att bekämpa diskriminering, rasism och våldsbejakande extremism är avgörande för oss under de närmaste åren och en viktig del av vårt arbete för ett Sverige som håller ihop.

Statens medieråd gör som myndighet ett fantastiskt arbete och jag hoppas att ni alla, från alla delar av branschen, är beredda att aktivt delta i det arbetet. Det svenska arbetet för att stärka mediekunnighet är känt och uppskattat överallt och jag möts ständigt med frågor utomlands om hur det fungerar. Men arbetet behöver stärkas ytterligare!

När det gäller public service-bolagen har vi länge varit överens om att det är viktigt att utveckla utbudet på de plattformar som tittarna och lyssnarna använder. De nya tekniska möjligheterna måste också kunna användas för att t.ex. öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Det görs redan och det är bra, men hittills har uppdraget i huvudsak getts i form av tillstånd för marknätsutsändning. På motsvarande sätt utgår finansieringen av företagen från de hushåll som ser på en traditionell tv. Vi kommer behöva en intensiv diskussion om hur vi ska framtidssäkra finansieringen och uppdragen.

Samtidigt är linjär tv och marknätet fortfarande en viktig distributionsform. I år ska det s.k. 700-bandsbeslutet genomföras i praktiken. Jag är fullt medveten om att det kommer innebära stora påfrestningar för alla tv-bolag med sändningstillstånd. Det kommer kräva samarbete mellan infrastrukturägaren Teracom, de programbolag som berörs mest och Myndigheten för press, radio och tv för att hushållen ska drabbas så lite som möjligt.

För ett år sedan visste vi att många medmänniskor mer och mer börjat söka sig efter trygghet i Europa. För ett år sedan visste vi också att det fanns starka krafter som utmanar de demokratiska institutionerna i Europa, både inifrån och utifrån. Men vi visste inte att de här frågorna skulle komma att dominera hela det svenska och europeiska politiska samtalet så totalt som det gör idag.

Jag tycker ändå att man kan säga att vi var förutseende när min portfölj byggdes ihop. För första gången har vi en kultur- OCH demokratiminister i vårt land. Det har ökat möjligheten att tydligt visa mediernas och kulturens värde för demokratin.

Sverige behöver mobilisera, kraftfullt, för att möta människor på flykt och för att ta emot dem på ett bra sätt. Det är inte alltid orden räcker till för det möte vi behöver. Just vid sådana tillfällen kan rörliga bilder vara en fantastisk tillgång. Inte bara reportage och nyheter utan också drama. De senaste åren har just dramaserier haft en stark kreativ dragkraft. Många av er har sett en växande efterfråga och satsat stort på egenproducerad svenskt tv-drama. Sverige behöver verkligen den mångfald av historier som skapas.

Jag hoppas att den satsningen också ger bra förutsättningar för att hitta nya vägar för samarbete när vi nu ställer om filmpolitiken. Det kommer från och med 2017 finnas förutsättningar för mer pengar till den svenska filmbranschen och det kommer finnas mer möjlighet till inflytande för filmbranschens olika aktörer.

Det finns ingen filmpolitik utan medverkan från de branscher som producerar och visar film och drama. Tv-branschen kommer vara minst lika viktig framöver när vi ska förverkliga en ny och förhoppningsvis starkare filmpolitik.

Vi har också inlett ett väldigt viktigt och spännande arbete tillsammans med några av er för att minska piratverksamheten när det gäller film. Den olagliga kommersiella piratkopieringen åderlåter filmen och åderlåter människors, kulturarbetares och upphovsrättsinnehavares kreativitet.

Även i det arbetet litar jag på att ni kommer bidra aktivt så att vi gemensamt kan öka möjligheterna att utveckla lagliga tjänster.

Vi lever i en globaliserad värld. Det ger nya möjligheter; för tio-tjugo år sedan var det självklart att en stor del av tv-tablån i Sverige upptogs av brittisk dramaproduktion. Det var däremot närmast skrattretande att tänka sig att nordiska tv-serier skulle visas på bästa sändningstid i de största brittiska kanalerna.

Men globaliseringen ger också stora utmaningar för aktörer på en lokal mediemarknad som Sverige. Jag vet att ni möter en konkurrens av ett helt nytt slag.

Samtidigt är jag övertygad om att den kreativitet och lust som finns bland er fortsatt kan resultera i goda resultat som står sig väl i konkurrensen. Men – det kräver goda förutsättningar vilket är en utmaning för både mig, regeringen och er.