Tal av utrikesminister Margot Wallström vid UD:s folkrättsdag

Stockholm den 28 september 2016

Det talade ordet gäller.

Vänner, välkomna till UD:s folkrättsdag!

Jag är väldigt glad att så många är här. I mitt anförande tänkte jag ta upp två frågor.

För det första: Folkrätten, som är en central del i vårt arbete i säkerhetsrådet 2017 till och med 2018.

För det andra: Ett genusperspektiv på den humanitära rätten, som är en viktig del av den feministiska utrikespolitiken.

Låt mig börja med folkrätten och säkerhetsrådet.

Säkerhetsrådet gör skillnad – och Sveriges agerande i säkerhetsrådet kommer att göra skillnad.

Det kommer inte alltid att vara lätt.

De permanenta medlemmarna håller ofta hårt i frågorna.

Säkerhetsrådets dagordning speglar också vad som händer i världen.

Det är, som ni vet, inte upp till något enskilt land att välja vad som ska diskuteras.

Vi kommer ändå att påverka om vi är trovärdiga, engagerade och kunniga.

Sverige ska ta ansvar för hela rådets dagordning.

Vi kommer att göra det utifrån en stadig grund av folkrätt, mänskliga rättigheter, jämställdhet och ett humanitärt perspektiv.

Vi kommer att arbeta för att öka säkerhetsrådets öppenhet, vilket bidrar till rådets legitimitet och gör rådets arbete mer effektivt.

Som medlem kommer vi också att vara inriktad på dialog med andra medlemsländer och länder på rådets dagordning, liksom med civilsamhället.

Och vi kommer att arbeta med alla delar av säkerhetsrådets uppgifter.

Men det finns också sådant som vi vill lyfta fram.

Kapitel sex i FN-stadgan om fredlig lösning av tvister används inte tillräckligt väl.

Den viktigaste artikeln, artikel 33, ålägger parterna i en tvist att i första hand uppnå en lösning genom fredliga medel.

Artikeln listar en rad exempel såsom: förhandlingar, undersökningsförfarande, medling, förlikning, skiljedom, andra rättsliga avgöranden och genom anlitande av regionala organisationer.

Säkerhetsrådet har rätt att utreda om en situation riskerar att sätta upprätthållande av fred och säkerhet i fara.

Därför måste vi förbättra rådets förebyggande arbete genom att diplomatiskt och rättsliga utnyttja de möjligheter att agera som kapitel sex ger.

Sustaining-Peace resolutionen som beslutades tidigare i år är en viktig grund för det arbetet.

Med ett preventivt perspektiv blir också kopplingen mellan säkerhet och hållbar utveckling viktig.

Vidare ska kvinnor utgöra en självklar del i fredsförhandlingar och fredsbyggande.

Vi vet att det skapar stabilare fred.

Därför har jag tagit initiativet till ett nätverk för kvinnliga medlare som är redo att stödja i olika fredsprocesser.

Låt mig också framhålla stadgans kapitel sju som ger säkerhetsrådet unika möjligheter att agera.

Rådet kan besluta om militära åtgärder för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Och rådet kan även fatta bindande beslut, som när det till exempel beslutar om sanktioner.

Som ni vet står de permanenta medlemmarnas veto ibland i vägen för säkerhetsrådets uppgift att skydda freden.

Vi arbetar för att vetot ska användas ansvarsfullt.

Det är också stötande när ett veto eller hot om veto förhindrar rådet från att stoppa folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Sverige arbetar därför tillsammans med över 100 andra stater, inklusive Storbritannien och Frankrike, för att säkerhetrådets permanenta medlemmar ska begränsa sitt användande av vetot i dessa fall.

Vi måste även se till att bättre använda FN stadgans kapitel åtta om arbetsfördelning mellan säkerhetsrådet och regionala organisationer.

Det kan leda till bättre effektivitet, resursutnyttjande och legitimitet.

Vidare är det självfallet naturligt för oss att fortsätta arbeta även genom EU och OSSE, på samma sätt som vi arbetar genom FN.

Det ena utesluter inte det andra, utan de är processer som är ömsesidigt förstärkande.

* * *

Låt mig också understryka att folkrätten i säkerhetsrådet både är ett mål och ett medel.

Det är ett medel för att i rådet diskutera säkerhetspolitik i folkrättsliga termer, och säkerställa att politiken formuleras inom FN-stadgans och folkrättens ramar.

Och folkrätten i säkerhetsrådet är även ett mål i sig.

FN-stadgan ger säkerhetsrådet huvudansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Säkerhetsrådet ska därför vara garanten för de mest centrala reglerna i den multilaterala rättsordningen.

Som ett litet [eller: medelstort] och globaliserat land är vi också beroende av en sådan rättsordning.

Den är grunden för vår säkerhetspolitik, för vår handelspolitik och för det mesta av allt samarbete vi har med andra stater.

Många av de oroväckande trender vi ser är också relaterade till bristande respekt och i vissa fall aktivt undergrävande av den internationella rättsordningen.

Låt mig ge några exempel:

Kränkning av FN-stadgans våldsförbud, som vid Rysslands illegala annektering av Krim och de ryskledda striderna i Östra Ukraina.

Kränkningar av MR-konventioner, som när stater underminerar det civila samhällets möjligheter att verka och slår ner på yttrandefriheten.

Kränkningar av den internationella humanitära rätten, som när humanitära konvojer och sjukhus attackeras i Syrien.

Kränkningar av folkrätten, som när miljö och naturresurser inte skyddas tillräckligt i samband med krig och konflikt.

I stället är det respekten för folkrättens alla delar som är grunden till fred och vägen ur konflikt.

Säkerhetsrådet behöver stärka samarbetet med internationella brottmålsdomstolen ICC.

Jag ser fram emot att träffa ICC:s chefsåklagare Fatou Bensouda när hon nästa vecka kommer till ett seminarium som jag leder.

Åklagarämbetet har under hennes ledning tagit fram en mycket viktig policy för att förbättra lagföringen av personer som misstänks för sexuella-och könsbaserade brott.

Den kommer att förbättra ICC:s möjlighet att utreda och döma för sådana brott.

Detta, mina vänner, kommer vi att envist driva i säkerhetsrådet.

* * *

Därmed har jag även börjat beröra min andra huvudfrågeställning: Ett genusperspektiv på den humanitära rätten, som en viktig del av den feministiska utrikespolitiken.

Den internationella humanitärrätten, IHL, får i ibland olika konsekvenser för män och kvinnor.

Regeringen i Sverige har tillsammans med Svenska Röda korset arbetat med en studie för att utveckla ett genusperspektiv på den humanitära rätten.

I dag presenterar Röda korset den gemensamma svenska rapporten i ämnet.

Den innehåller bland annat rekommendationer om hur ett genusperspektiv kan integreras i den humanitära rätten.

Syftet med arbetet kring IHL och genus är att ge ökad kunskap och rekommendationer om vad ett genusperspektiv på den humanitära rätten innebär.

Vi vet att väpnade konflikter påverkar människor olika.

För att kunna göra en rättvis och icke-diskriminerande tillämpning och en effektiv implementering av den humanitära rätten är därför en genusanalys nödvändig.

Vi måste se till att vi har kunskap om hur väpnade konflikter påverkar kvinnor, män, pojkar och flickor för att deras behov och rättigheter ska kunna tillgodoses.

På så sätt kan vi stärka tillämpningen och implementeringen av den humanitära rätten.

Och den humanitära rätten syftar ju bland annat till att ge skydd och humanitär assistans.

Men det krävs även en genusanalys för att uppnå ett effektivt skydd av civila, för att nå alla som har behov, och för att garantera ett opartiskt humanitärt bistånd.

Och det krävs en genusanalys för att kunna göra en korrekt bedömning om huruvida verkan av vapen är i enlighet med den humanitära rättens regler.

Därför är rekommendationerna i boken "IHL and gender – Swedish experiences" så viktiga, och låt mig tillägga att jag är väldigt stolt över det här arbetet.

Därför är det passande att jag nu har äran att ge ordet till Cecilia Tengroth från Svenska röda korset, en av bokens huvudförfattare.

Tack för ordet.

Kontakt

Erik Wirkensjö
Pressekreterare hos utrikesminister Margot Wallström
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 070-3176471
e-post till Erik Wirkensjö