Tal av Anders Ygeman vid minneshögtid för att uppmärksamma Förintelsens minnesdag

Stockholm 26 januari. Det talade ordet gäller.

 

Kära överlevande, kära vänner.

Det började långsamt. Tretton år och flera val.

Sedan gick det snabbt. Ett första koncentrationsläger inrättas, med politiska meningsmotståndare som de första fångarna. Judiska advokater, läkare och affärer bojkottas. Offentliga bokbål med böcker av judar, romer och demokratiska författare upprättas.

Tyska judars pass stämplas med ett stort, rött J. Nazityskland inrättar koncentrationsläger i Auschwitz. Judar massdeporteras till Treblinka.

Resan mot det värsta brottet i mänsklighetens historia skedde inte över en natt.

Det fanns ingen rödmarkerad gräns, ett startskott eller en point of no return för när Tyskland blev ett skräckvälde.

Hatet biter sig fast, sakta, i vardagen, i det lilla.

***

Oxford Dictionnaires utser årligen "Årets Ord".

Årets ord är "Post-truth". Post-sanning. En ungefärlig översättning är att den anger ett förhållanden där objektiva fakta är mindre inflytelserika än tyckande i att forma den allmänna opinionen.

Här hemma blev ett av årets nyord filterbubbla, och på andra sidan atlanten pågår just nu diskussionen om så kallade "alternativa fakta", dvs. lögner klädda i en tjusigare skrud.

Men människans minne tycks vara kort. Allt för många tycks vilja blunda, glömma eller helt förneka att förintelsen alls ägt rum.

Därför är det så viktigt att vi samlas här för att högtidlighålla minnet. För om vi inte minns detta mänsklighetens vidrigaste kapitel, så kommer vi heller inte agera för att det aldrig ska hända igen.

***

Människan lägger ofta hoppet till tiden. Att våra normer, värderingar och åsikter ska förändras i takt med att åren går.

Men det är inte av naturen givet.

Historien kan återupprepas i ny skepnad.

Och det räcker med en snabb utblick i vår omvärld för att inse vi lever i en otäck tid.

Gisslantagandet på den judiska matbutiken Hyper Casher i Paris.

Mordet vid Köpenhamns synagoga.

Judiska skolor och synagogor som ställts under särskild övervakning av beväpnad personal.

Vi ser det här hemma. Hur människor tvekar, eller helt enkelt inte vågar klä sig med judiska symboler.

Från riksdagens vice talman, som menar att det på något sätt skulle vara ett problem att vara svensk och jude på samma gång.

Från ett riksdagspartis finansministerkandidat som drar skämt om nazister som sparkar på slaktade får och kallar dem "die juden", allt under partiledningens högljudda skratt.

Dessa exempel är inte isolerade händelser. Tillsammans symboliserar de en politisk kraft, en rasism och populism som med små, små steg har normaliserats och som måste bekämpas.

Regeringen tar sin del i arbetet på stort allvar.

Polisen har inrättat särskilda hatbrottsgrupper i Stockholm, Göteborg och Malmö. Förmåga att bekämpa hatbrott inrättas i hela Sverige. Det innebär att varje region ska höja sin kapacitet till att klara upp dessa typer av brott. Regeringen har kraftigt ökat resurserna för att trossamfunden ska kunna förstärka säkerheten i församlingarnas lokaler.

I slutet av förra året presenterade regeringen en nationell plan, ett samlat grepp, mot rasism och hatbrott. Här ingår insatser mot antisemitism. Planen innehåller åtgärder inom forskning, arbetsmarknad, civilsamhället, och rättsväsendet.

Men regeringen kan inte arbeta ensam. Vi har alla ett eget ansvar att stå upp mot hatet. Vid middagsbordet med våra barn. I riksdagens kammare. På fikapausen med kollegorna.

***

När en grupp utsätts för hat, hot eller attentat – då är vi alla utsatta.

Din otrygghet skapar otrygghet hos mig.
Min rädsla påverkar dig.

Vår kamp är universell och tidlös.

Att stå upp för människovärdet och alla människors lika värde.

Hédi Fried fick nyligen frågan om hon kan förlåta. Hon svarar:

"Det som har varit kan inte göras ogjort, tiden kan inte vridas tillbaka, de som är borta kommer aldrig igen. I dag är det framtiden som gäller. Det vi kan göra i dag är att arbeta för att det aldrig ska hända igen."

Tid är ingen garant för utveckling. Men vi kan använda tiden till att minnas. Till att kämpa. Till att agera så att historien aldrig återupprepas.