Tal av Alice Bah Kuhnke vid Museernas Vårmöte 2017

Södertälje, 25 april 2017.
Det talade ordet gäller.

Kära museisverige,

tyvärr kan jag inte vara på plats hos er idag, såsom jag har varit de två senaste åren. Lyckligtvis träffar jag er relativt ofta ändå, när jag får chansen att besöka era verksamheter.

Sen vi sågs sist har jag fått uppleva mängder av spännande utställningar - ingen nämnd, ingen glömd. Jag har också via samtal och presentationer bakom kulisserna, fått än mer förståelse för, och kunskap om, allt det arbete som ni bedriver med samlingar, kunskapsuppbyggnad, och inte minst med lokalt förankringsarbete och besöksupplevelser. Var jag än reser i landet, slås jag av den professionalism, den kvalitet och de höga ambitioner som präglar museisverige.

Jag har sedan förra året också överlämnat den sedan länge omtalade Kulturarvspolitiska propositionen till Riksdagen. Den allra första i sitt slag i Sverige.

Jag är stolt över att ha lett det intensiva arbete som ligger bakom förslagen och bedömningarna i propositionen. Ett arbete som pågått på departementet i över två år, men i själva verket mycket längre än så, inräknat alla de utredningar och rapporter som utgjort underlag för de slutgiltiga ställningstagandena i propositionen. Ett varmt tack för allt det jobb som utförts av myndighetspersonal och andra berörda.

Jag är också tacksam gentemot alla er som i möten och samtal, remissvar och debattartiklar, tyckt till och tagit ställning kring frågor som är angelägna för era, våra, verksamheter, där ni har den största kunskapen om hur policy, politik och regelverk bör utformas för att ge bästa förutsättningar.

Jag som kulturminister har lett arbetet utifrån vissa specifika övertygelser:

För det första, att det är en grundläggande mänsklig drivkraft att utgå från det förflutna när vi ska förstå oss själva och det samhälle vi är en del av. Genom att trä en tråd mellan i går, i dag och i morgon kan vi förstå hur vi blivit de vi är och hitta nya riktningar framåt.

För det andra, att kulturarv är en angelägenhet för alla. Därför ska alla ha möjlighet att kunna ta del av den kunskap som det rymmer, oavsett var i landet man bor, eller vilken förförståelse man har med sig. I dessa tider - kanske nu mer än någonsin – behöver vi ett samhälle som håller ihop - och då måste vi minska skillnader när det gäller tillgång till kunskap om det förflutna.

I propositionen presenteras utgångspunkter för det offentliga kulturarvsarbetet som ska kunna gälla under många år framöver. Det görs utifrån övertygelsen att kulturarvsområdet behöver långsiktigt stabila ramar. Med propositionen markerar regeringen, att det är politikens uppgift att skapa förutsättningar för starka kulturarvsinstitutioner som självständigt kan bedriva högkvalitativ och kunskapsbaserad verksamhet, liksom att det civila samhällets aktörer ska ges goda förutsättningar att utveckla sin verksamhet på egna villkor. Min övertygelse är att vi med dessa förslag kommer att bidra till en utveckling där kulturarvets mångfaldiga värden kan realiseras.
Propositionen innehåller som bekant ett förslag till Museilag med bestämmelser om det allmänna museiväsendet.

Lagen innehåller en särskild bestämmelse om dessa museers självständiga ställning i förhållande till den politiska beslutsnivån. I lagen förtydligas att politiken inte ska lägga sig i innehåll eller perspektiv i museiverksamheterna.

Vidare regleras att museer och museihuvudmän inom det allmänna museiväsendet ska samverka i syfte att ge alla i hela landet tillgång till museernas samlade resurser. I syfte att ytterligare främja samverkan och utveckling inom museiområdet gör regeringen i propositionen bedömningen att Riksantikvarieämbetet bör ges ett samlat myndighetsansvar för museifrågor. Att samla resurserna på detta sätt kan förhoppningsvis göra det möjligt att få bättre överblick och skapa nya möjligheter att stötta gemensamma initiativ, samt att främja utveckling, samla in och förmedla kunskap inom museisektorn och erbjuda teknik- och metodstöd till museer.

Jag hoppas att ni som befinner er i Södertälje idag känner att en ny organisation av det här slaget verkligen innebär nya möjligheter, och att en kritisk men konstruktiv dialog såväl som tillit till er egen sektor tillåts utgöra fundament för den process av nydaning vi står inför.

När vi talar om Riksantikvarieämbetet, passar det bra att knyta an till årets tema: digitalisering. Den snabba digitaliseringen innebär möjligheter och utmaningar på ett sätt som genomsyrar hela samhället idag. För att den stora potential som finns i dessa resurser fullt ut ska realiseras krävs dock även framöver ett målmedvetet arbete för en effektiv och öppen informationshantering. Verksamheten vid Digisam har därför permanentats och förlagts till Riksantikvarieämbetet.  Regeringen bedömer att verksamheten kommer att utgöra ett viktigt stöd när det gäller det resurskrävande arbetet med kulturarvsmaterial och digitalisering. 

De många och spännande seminarier och samtal som kommer föras av er de kommande dagarna, kommer säkerligen att bidra till nya insikter om både lösningar och problem. Förhoppningsvis kommer ni i slutet av veckan både ha fått svar men också ställt nya frågor till varandra och till er själva. På så sätt för vi tillsammans museernas viktiga roll med oss framåt i tiden. Slutligen ett stort tack till Riksförbundet Sveriges museer, och alla medarrangörer som möjliggjort de kommande intensiva dagarna.

Från mig till er: lycka till med all viktiga diskussioner!