Statssekreterare Mats Anderssons anförande vid medaljeringsceremonin i Arvidsjaur

Arvidsjaur, 15 december 2017.
Det talade ordet gäller.

Veteraner,

Familjer och anhöriga,

Ni är nu tillbaka i ett vinterkallt Sverige, mitt i nedräkningen inför jul. Ni är det efter månader av värdefulla insatser i Mali, ett land där klimat, djurliv och mycket annat ställt er inför helt andra utmaningar än de man möter på svenska övningsfält.

En humanitär kris pågår i hela Sahelområdet. Kronisk fattigdom, samhällets allmänna sårbarhet och låg motståndskraft mot torka förvärrar den humanitära situationen. Enligt FN är i dag över fyra miljoner människor i Mali, det vill säga en fjärdedel av befolkningen, i behov av humanitärt stöd. Det är en verklighet som ni har sett med egna ögon och hanterat på bästa sätt.

Det är i långa stycken en kris skapad av människor. Säkerhetssituationen är fortsatt instabil i flera delar av landet, vilket försvårar humanitära aktörers möjligheter att genomföra insatser. Politiska och klanmotsättningar blandas med extremism, terrorism, knarkhandel och smuggling till en dödlig mix.

Den 12 oktober 2012 uppmanade FN:s säkerhetsråd, genom resolution 2071, till det internationella samfundet, att stödja Malis försvars- och säkerhetsstyrkor med bland annat utbildning och rådgivning.

FN är det internationella organ som står starkast för internationell och humanitär rätt. FN-stadgans lägger fast de legala principer vi ska förhålla oss till som länder som verkar i det internationella systemet. I själva verket skapar FN:s säkerhetsråd, tillsammans med generalförsamlingen, den internationella rätten genom sina för medlemsstaterna bindande beslut och utvecklar den genom praxis.

Eller som vår statsminister sade i regerings-förklaringen:
"Sverige ska vara en stark röst i världen för frihet, fred, mänskliga rättigheter och solidaritet. Vi ska aktivt delta i det internationella samarbetet, för att både FN och EU ska axla ett större ansvar för att lösa konflikterna och ge hjälp åt dem som drabbas."

När grundläggande värden som demokrati och mänskliga rättigheter kränks i andra delar av världen eller när samhällens funktionalitet bryter samman till följd av väpnade konflikter är detta en angelägenhet för hela det internationella samfundet, eftersom det kan äventyra såväl nationell som internationell fred och stabilitet.

Behovet av de uppgifter Ni, var och en av er som står här idag, har gjort, ska ses i detta sammanhang.

Insatsen har inte varit riskfri. Minusma har blivit en av FN:s hittills dödligaste insatser.
När människor ifrågasätter varför vi skickar soldater till Afrika, kan ni svara att ni var där för att vi här hemma ska kunna känna oss lite tryggare.

Och för detta ska ni känna min och regeringens tacksamhet.

* * *

På veterandagen hyllade statsministern det mod, den övertygelsen och den respekt för människovärdet alla ni som deltar i den här typen av insatser visar.

Jag är övertygad om att ni känner att ni utvecklats både professionellt och personligt av denna insats. Ni har fått med er nya insikter om er själva och ett fördjupat förtroende för era egna kunskaper.

Att ta ansvar och leda.

Att samarbeta under svåra förhållanden.

Att försöka skapa ordning i kaos.

Det ni gjort i Mali gör avtryck som ljuder långt bortom Timbuktu, Bamako, Stockholm och Arméns Jägarbataljon.

När statsministern träffar sina kollegor från Europa och övriga världen berättar de för honom om det värdefulla bidrag som det svenska förbandet tillför. Men det är inte till statsministern berömmet ska riktas, så det är med stolthet jag nu vidarebefordrar det till er.

Och jag hoppas att ni känner det, er insats är viktig.

Lika viktiga som ni soldater och officerare är för att våra internationella insatser ska lyckas, är ni anhöriga som funnits kvar här hemma. Begreppet hemmafronten har haft olika betydelse vid olika tider. Men gemensamt är att den har en enorm betydelse för den militära framgången.

Alla ni som stått kvar på flygplatser och tågstationer när era anhöriga lämnat för insats. Ni som gått till jobbet och till skolan med en gnagande oro i magen, för att ni inte vetat vad som händer just nu. Ni som läst i tidningarna om oroligheter och direkt undrat om er mamma eller pappa, er son eller dotter, er partner eller nära vän befunnit sig i närheten. Ni som nu står här och känner lika mycket lättnad över att den ni sade hej då till för ett halvår sedan nu är hemma, som stolthet över vad hon eller han uträttat på plats.

Även till er vill jag säga tack. Ni är otroligt viktiga. Glöm aldrig det.
När ni nu går på en välförtjänt julledighet önskar jag att ni kan njuta av den tiden ni har med era nära och kära. Och att ni känner den stolthet jag, regeringen och hela landet känner för det ni har åstadkommit.

Tack! Och god jul.