Statsminister Stefan Löfvens tal på Förintelsens minnesdag

Stockholm, den 27 januari 2018.

Statsminister Stefan Löfven håller tal på Förintelsens minnesdag i Stockholm
Statsminister Stefan Löfven håller tal på Förintelsens minnesdag i Stockholm Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Det talade ordet gäller.

Överlevande, eders majestät, excellenser, vänner.

Först av allt vill jag tacka dig Livia, för ditt tal.

När du visade mig Auschwitz-Birkenau i somras, så var det första gången jag var där. Jag har genom åren besökt Yad Vashem i Israel, och många av Förintelsens minnesplatser. Men att stå med dig vid Auschwitz port, att se sorteringsplatsen där du och din syster skiljdes från er mor, att se den röda boskapsvagn som ni reste i, det tog mig så hårt, så oerhört hårt.

Och även om man som individ bara lyckas uppfatta en tusendel, en miljontedel, av den rädsla, den skräck, den förtvivlan, som den platsen innebar, så kan det räcka för att krossa en.

Vår resa, Livia, är den som har påverkat mig mest som statsminister, och som människa. Tack.

* * *

Och Förintelsens minnesdag är en dag av sorg. Sorg efter mödrar och fäder, efter morföräldrar och farföräldrar, efter vänner, älskade.

Sorg över unga som aldrig fick bli vuxna, sorg över barn som aldrig fick börja skolan, aldrig ta sina första steg, sorg över familjer, släkten, samhällen.

Sorg över sår, som många av er bär inom er, för alltid.

Men tyvärr är den här dagen också en dag av vrede.

Vrede över den råa och avskyvärda antisemitism som vi fortfarande ser i världen, i Europa och i Sverige.

Vi har sett den i attacker mot synagogor, rabbiner, vuxna och barn, i fanatiska slagord under demonstrationer, i debattforum, i kommentarsfält, i propagandafilmer.

Ibland när jag får rapporterna känns det nästan allomslutande, kvävande. Hur kan det få ske? Hur kan människan inte ha lärt?

Inför detta känner jag en avgrundsdjup vrede. Jag vet att ni känner den också. Men jag vill också att var och en av er ska veta detta.

Din säkerhet, och den grundlagsskyddade rättigheten att utöva din religion, att bejaka din kultur, att vara den du är, att kunna leva öppet, tryggt och fritt med dina barn och dem du älskar, är min, och vårt lands, främsta uppgift.

Gatorna ni går på, är era gator. Städerna ni bor i, är era städer. Er historia, är Sveriges historia  – och vår framtid är gemensam.

Sverige är ert land, och den demokrati vi byggt upp ska arbeta outtröttligt för att våra barn och barnbarn, inte bara kan fortsätta leva de liv som vi lever, utan få något ännu bättre.

Därför ska antisemitismen bekämpas med den samlade kraften i det svenska samhället. Demokratin ska bekämpa hatet – innan hatet bekämpar demokratin.

Idag, och alla andra dagar, ska vi säga: Aldrig igen.

* * *

Och för att kunna bekämpa antisemitismen i Sverige, behöver vi se dess olika rötter.

Den finns i högerextrema och nynazistiska grupper, som behöver belysas och bemötas som de terrorister de är, eller riskerar att bli. Den finns i vänsterextrema grupper, som faller ned i antisemitiska argument och konspirationsteorier, på ett sätt som aldrig kan försvaras eller bortförklaras. Den finns i fundamentalistiska islamistiska miljöer, inspirerade av terrorsekter och fanatiker.

Men utöver det ser vi också antisemitismen hos vuxna och barn som flytt till Sverige. Människor som inte alls behöver vara djupt troende, men som under hela sitt liv har blivit utsatta för antisemitisk propaganda, genom berättelser, genom tidningar, genom TV, ofta orkestrerad eller påhejad av de förtryckande regimer som de har flytt ifrån.

Och jag bryr mig inte om i vilken skepnad eller form hatet visar sig.
Var än antisemitismen finns, ska den belysas och bekämpas.

* * *

Det mest grundläggande är att se till att hatbrott uppmärksammas och bestraffas, och att den fysiska säkerheten förbättras, här och nu.

Totalförsvarets forskningsinstitut har fått i uppdrag att kartlägga den extremistiska propagandan på nätet, och vi kommer att stärka hela samhällets förmåga att bekämpa den.

Säkerhetspolisen har fått större resurser för att förhindra utländsk och inhemsk terrorism, och för en månad sedan inrättade vi ett nytt nationellt centrum mot våldsbejakande extremism, som kommer att ha en större kraft att leda arbetet i hela landet.

Polisen har inrättat demokrati- och hatbrottsgrupper i Stockholm, Göteborg och Malmö, och skapat liknande funktioner i alla polisregioner i landet, och de får ökade resurser för att bekämpa hatbrott som sker på internet.

Samtidigt fördubblar vi det statliga stödet för att stärka säkerheten i trossamfundens lokaler, vi gör det också bredare, så att vi även kan stödja icke-konfessionella judiska föreningar, och vi gör fler verktyg tillgängliga – så som en enklare användning av övervakningskameror.

Och vi kommer fortsätta att göra det som krävs. Jag vägrar låta odemokratiska krafter använda demokratin för att förgöra den.

Och det stora arbete vi har framför oss kommer vi bara klara tillsammans. Därför vill jag passa på att tacka dig Aron, och alla er som är engagerade i de judiska församlingarna och organisationerna, för vår raka och konstruktiva dialog. Vi kan inte tacka er nog för det arbete ni utför.

* * *

Men alla vi här inne vet att det arbete försvaret, polisen och vakter kan göra, det är att lindra symptomen – inte bota sjukdomen.

Ska antisemitismen besegras i grunden, måste det ske i skolorna, i folkbildningen, i varje människas hjärta.

Jag är rädd för att det arbete som Göran Persson genomförde med Forum för levande historia efter ett tag började tas för givet. Det är ju ett arbete som måste förnyas i varje ny tid och i varje generation.

Därför ska vi fortsätta driva på arbetet i International Holocaust Remembrance Alliance, för hågkomst, forskning och utbildning, och anordna en ny internationell konferens om Förintelsen här i Stockholm om två år.

Därför arrangerar vi nu nya utbildningar och konferenser runt om i hela landet, så att anställda i skolan lär sig kväva rasism och antisemitism i sin linda.

Därför rustar vi alla elever i svenska skolor med kunskap om källkritik och ansvarsfull hantering av digitala medier, för att kunna motverka antisemitiska konspirationsteorier.

Och därför kommer vi även förbättra det nationella utbildningsmaterialet för nyanlända, så att varje medlem av det svenska samhället förstår individens rättigheter och skyldigheter, religionsfrihetens fundamentala roll, och inte minst: antisemitismens felaktighet och vidrighet.

Jag vill också att många fler barn och unga, oavsett bakgrund, ska kunna göra den resa som jag gjorde med dig, Livia, och få statligt stöd för att besöka Förintelsens minnesplatser, för att kunna se med egna ögon, kunna känna, och försöka att förstå.

Det kan väcka känslor som är förkrossande, men det bygger också upp något starkare, något mer beslutsamt, i en människas själ.

Och, vänner, detta är en dag av sorg, av vrede – men också av beslutsamhet. Och vi är beslutna, att hedra alla de barn, föräldrar, älskade, förlorade, som vi sörjer här idag, och i varje tid, i varje generation, i varje del av vårt mänskliga samfund göra en sak gällande:

Aldrig igen.

Aldrig igen.

Aldrig igen.