Anförande vid LRF Mjölks guldmedaljsutdelning

Anförande av försvarsminister Peter Hultqvist vid LRF Mjölks guldmedaljsutdelning, 16 april 2018.

Det talade ordet gäller.

Ers majestät,
Ärade åhörare,
Mina damer och herrar,

Vi svenskar konsumerar varje år lite mer än 106 kilo mjölk per person. Lägger man till grädde blir det ytterligare tio kilo, ost ger ytterligare 20 kilo och smör och margarin innebär ytterligare 14 kilo.
Med det vill jag säga att ni alla mjölkbönder har en enorm betydelse för var och en i det här landet. En betydelse som man uppenbarligen kan konstatera uppgår till ungefär 150 kilo per person och år.

För mig som försvarsminister är landets förmåga att hävda vår suveränitet och försvara vårt oberoende från antagonistiska makters försök att kringskära vår möjlighet till att självständigt fatta beslut. Ett av de tydligaste verktygen för detta är självklart det militära försvaret och Försvarsmakten.

I juni 2015 fattade riksdagen beslut om en ny försvarspolitisk inriktning som innebar ett än tydligare fokus på vår förmåga att försvara oss mot ett väpnat angrepp. Tillsammans med två efterföljande överenskommelser innebär den nya inriktningen att vi investerar nästan 26 miljarder kronor i det militära försvaret för att den operativa förmågan i våra krigsförband ska öka.

När jag åker runt och besöker våra förband kan jag med tillförsikt säga att vi har ett bättre och starkare försvar idag än vi hade för tre år sedan. För det ska vi vara stolta. Inte minst över de män och kvinnor som varje dag ikläder sig uniformen och får det att hända.

Parallellt med att vi förstärker vår militära förmåga fördjupar vi vårt försvarspolitiska samarbete med andra länder och organisationer inte minst i vårt direkta närområde. Längst i detta arbete går vi med Finland, där vi påbörjat en planering för möjligheten att agera gemensamt även vid scenarier bortom fredstida förhållanden.
Men vi har även fördjupat vårt samarbete med USA och Storbritannien, med våra nordiska och baltiska grannar, med Tyskland, med Polen och inom ramen för såväl EU som partnerskapet med Nato.

På så sätt bygger vi ett säkerhetnätverk tillsammans med andra, som bidrar såväl till vår egen säkerhet som till stabilitet och fred i vår del av Europa. För detta är helt nödvändigt, när vi ser hur säkerhetsläget försämrats som direkt följd av Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim.

Men den del av beslutet som är mest relevant i det sammanhang vi nu befinner oss är beslutet att åter börja för planering av ett totalförsvar.
Lagen är tydlig. Totalförsvar är all den verksamhet som behövs för att förbereda landet för krig. Och när landet intagit högsta beredskap eller när det är i krigstillstånd, är totalförsvaret all den samhällsverksamhet som bedrivs och som syftar till att klara krigsansträngningarna.
I detta är självklart möjligheten att försörja såväl Försvarsmakten som landets befolkning med livsmedel en central utmaning och uppgift.

Redan i fredstid vet vi att livsmedelsförsörjningen är sårbar för utmaningar och kriser. När Gävle för ungefär 20 år sedan i det närmaste snöade in, märktes bristen på livsmedel av redan efter ett par dagar. Bland de första livsmedel att ta slut var mjölk och mejeriprodukter.
När Kista i norra Stockholm 2001 drabbades av ett stort och långvarigt strömavbrott förlorade människor möjligheten att laga mat. Även här drabbades försörjningen av mjölk och mejeriprodukter hårt, då möjligheten att hålla dessa varor kylda försvann.

Försörjningen av livsmedel är känslig och det måste vi planera för.
Under det kalla kriget hade Sverige ett väl utvecklat totalförsvar, inklusive en robusthet i livsmedelsförsörjningen. Runt om i landet fanns beredskapslager med det viktigaste och Överstyrelsen för civil beredskap hade en tydlig uppgift i att säkerställa hur detta skulle fungera.

Sedan kalla krigets slut har planeringen och åtgärderna inom livsmedelsberedskapen successivt avvecklats. Vi trädde ju, vad många trodde, in i en tid av långsiktig fred och stabilitet i vår del av världen.
2002 upphörde planeringen för livsmedelsberedskap helt. Sex år efter det gick ryska trupper in i Georgien. Ytterligare sex år därefter dök gröna män upp på ukrainska Krim och den ryska annekteringen av halvön var ett faktum och aggressionen mot Ukraina var inledd.

Därmed hade det säkerhetspolitiska läget allvarligt försämrats och vi påmindes återigen om att vi inte kan göra oss av med paraplyet bara för att det en dag slutar regna.

Och med detta kan jag konstatera att vi åter måste påbörja en planering för livsmedelsberedskapen.

Under det andra världskrigets första år var statssekreterare på Socialdepartementet, som då hade ansvar för det civila försvaret. I sina memoarer konstaterade han att det var "en bjudande plikt att söka skydda människorna för [krigets] fasor eller att åtminstone ge dem en chans att överleva". Det finns med andra ord en moralisk dimension i arbetet med att åter bygga upp totalförsvaret.
Hela samhället måste skyddas och fungera, även under svåra kriser och vid krig.

Att detta arbete negligerats i decennier gör att det finns mycket som måste göras. Försvarsberedningen konstaterade i sin rapport Motståndskraft från december förra året att Sverige idag är kraftigt beroende av import av råvaror och insatsvaror för produktion av livsmedel. Vidare konstaterar beredningen att ett sätt att öka tryggheten i livsmedelsförsörjningen vore att öka den inhemska produktionen av livsmedel.

Detta går helt i linje med den livsmedelsstrategi regeringen tillsammans, borgerliga partierna och Vänsterpartiet kom överens om förra året. Det långsiktiga målet för livsmedelsstrategin är att öka den nationella produktionen av livsmedel. Med ökad egen livsmedelsproduktion så minskar sårbarheten.

Listan kan göras lång på alla funktioner som behövs för att livsmedel ska kunna produceras och nå konsumenten i slutänden. Produktionen av råvaror är mycket viktig förstås, men den är inte den enda avgörande faktorn. Förmågan att producera livsmedel är beroende av att en rad insatsvaror finns tillgängliga, som exempelvis utsäde, foder, gödsel, tillgång till el, transporter och drivmedel, tillgång till personal i alla led, fungerande it och betalningssätt. Hela livsmedelskedjan från producent ända fram till konsumenten måste fungera, i hela landet.

Som jag redan sagt återstår mycket att göra, men jag vet att det redan nu pågår arbete för att få detta att hända. Myndigheterna i livsmedelskedjan har fått del av regeringens satsning på uppbyggnad av det civila försvaret och delar på 40 miljoner kronor per år från och med 2018 för det arbetet. Med den förstärkningen finns förutsättningar att höja ambitionsnivån i myndigheternas arbete.
Jag säger inte att vi ska återgå till den ordning som rådde i det tidigare totalförsvaret. Men nog finns där erfarenheter från det som var att lära av.

***

Avslutningsvis vill jag bredda bilden något. Våra jordbruk fungerar inte om inte samhällena kring dem också fungerar. Och för att vi ska kunna ha en livsmedelsproduktion i hela landet, måste även hela landet kunna fungera och människor måste kunna välja att bo kvar.

Det krävs att det finns en grundläggande samhällsservice där människor bor. Att det finns en levande kultur och ett aktivt lokalsamhälle. Att kommunikationer och infrastruktur fungerar så att de människor som bor runt omkring i landet kan hålla kontakten med nära och kära i övriga landet och få grundläggande funktioner att fungera.

Detta är centrala och självklara delar av den landsbygdspolitik regeringen bedriver. Under 2018 satsar regeringen 1,2 miljarder i en hela Sverige-satsning, 1 miljard till att bygga ut bredband med målet att hela landet ska vara uppkopplat 2025 och vi ökar den statliga närvaron i landet genom utlokalisering av statliga jobb. Detta påverkar 21 myndigheter och ungefär 2 000 arbetstillfällen.

För att hela landet ska känna den trygghet en fungerande polis innebär, genomför regeringen den största satsningen på polisen under 2000-talet. Två miljarder kronor tillförs polismyndigheten i år och därefter sker ytterligare höjningar 2019 och 2020. Antalet polisanställda ska ha ökat med 10 000 fram till 2024.

Ett av de stora problemen på arbetsmarknaden, vilket även drabbar branscherna inom jordbruket, är brist på rätt utbildad arbetskraft. Därför har regeringen påbörjat utbyggnaden av ett nytt kunskapslyft, som kommer att vara fullt utbyggt 2021 och då omfatta cirka 100 000 nya utbildningsplatser.

För en tid sedan presenterade Livsmedelsverket en nyhet som var väldigt positiv. Vi kunde konstatera att andelen svenskproducerat kött av den totala konsumtionen ökade. Detta har positiva effekter, inte minst på klimat och försörjningstrygghet på kött. Men också för att hela Sverige ska kunna leva, att fler ska kunna leva på att producera livsmedel.
Sverige har en av världens bästa djurhållningar. Det ska vi värna om. Och då gäller det att vi köper mer svenskproducerade livsmedel. Det finns bredare syften för detta. Jordbruket är så mycket mer än bara producent av livsmedel. Det är svensk historia och kultur, det är ett värnande av stor och värdefull kompetens och det är ett sätt att bevara de öppna landskap vi håller så högt.

Hela landet ska leva, hela landet ska hålla ihop och hela landet ska försvaras. Det är inget som en enskild aktör klarar av ensam. Varken jag, regeringen, Försvarsmakten eller ni klarar denna uppgift på egen hand.

Det är något vi måste ta oss an tillsammans.

Tack för mig.