Statsministerns uttalande om Försvarsmaktens analys av underrättelseoperationen i Stockholms skärgård

Välkomna till denna presskonferens. Försvarsmakten har denna vecka rapporterat till regeringen om resultatet av den underrättelseoperation som genomfördes i Stockholms skärgård för en knapp månad sedan.

Regeringen har bedömt att rapportens innehåll ska offentliggöras så långt möjligt, utan att för den skull riskera svenska säkerhetsintressen.

Denna rapport säger alltså att Försvarsmakten, med den högsta bedömningsgrunden, ansett sig kunnat bekräfta att en kränkning av svenskt territorialvatten ägt rum under oktober månad.

Rapporten säger också att det inte varit möjligt att fastställa någon nationalitet.

Detta är en information som regeringen betraktar som synnerligen allvarlig och samtidigt naturligtvis uppfordrande.

***

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att värna vårt lands territoriella integritet och vårt nationella oberoende.

Att säkra sitt lands gränser hör till en regerings absolut främsta uppgifter.

Bakom vaktslåendet kring vår territoriella integritet finns naturligtvis en bred och självklar uppslutning i Sveriges riksdag. Försvarsberedningens förslag kan också ses i just det perspektivet.

Många hypoteser kan säkert ställas upp nu när den här rapporten blivit offentliggjord.

Men som regering och ansvarsfulla politiker måste vi framförallt och enbart förhålla oss till fakta. Och jag tvekar inte att uttrycka mig med stort allvar med anledning av rapporten om kränkning av vårt territorialhav.

Vi vet inte vem som ligger bakom den kränkning som rapporterats. Men låt mig säga så här, klart och tydligt, till dem som bär ansvaret:

Detta är fullkomligt oacceptabelt.

Vi ska inte ha någon främmande undervattensverksamhet i våra vatten.

Vi kommer att stärka vår förmåga att upptäcka och identifiera dem som är ute i olagliga ärenden på svenskt territorium.

Vi kräver att Sveriges gränser respekteras.

***

Den regering jag leder har trätt till i en tid av ökad spänning, både globalt och i vårt eget närområde. Hoten mot vår säkerhet har blivit flera och är lite olika till sin karaktär.

På den afrikanska kontinenten sprids ett dödligt virus som snabbt berövat tusentals människor livet, och vars utbredning ännu inte kunnat stoppas.

Över hela planeten förekommer utsläpp av växthusgaser i en omfattning som, om de inte stoppas, riskerar att förgöra betingelserna för allt mänskligt liv på jorden.

I Syrien och i Irak bedriver terroristerna från IS en våldsutövning som saknar motstycke i hätskhet, grymhet och hänsynslöshet. En del av tragiken är att också svenska medborgare deltar i dessa grymheter. Hur de präglats av detta när de väl kommit hem, om de kommer hem, är också en viktig fråga att ställa.

I Ukraina har den Ryska federationen i klar strid mot internationell rätt annekterat Krim, och ger dessutom ett oblygt stöd till separatisterna i östra delen av landet.

Det säkerhetspolitiska läget, i vid mening, har uppenbarligen försämrats. Och den rapport som Försvarsmakten nu lämnat minskar naturligtvis inte farhågorna inför framtiden.

Jag vill inte – och det vill jag understryka - att detta ska framställas som att det råder någon akut fara, just nu. Det finns många krafter i rörelse också för att stävja dessa hot, och som vi inte minst här i Sverige stödjer och uppmuntrar.

Men jag menar att frågor som berör säkerhetspolitik i vid bemärkelse behöver hanteras på ett mer sammanhållet sätt, både internationellt och nationellt.

FN:s säkerhetsråd har som bekant sedan 1945 ett övergripande ansvar för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet. Men sällan har behovet varit så tydligt av ett gemensamt handlande, för att angripa de stora hoten mot fred och säkerhet.

Också här i Sverige finns det skäl att ta sig an säkerhetsfrågorna på ett mer samlat sätt. I Regeringskansliet kommer därför att inrättas ett säkerhetspolitiskt råd som regelbundet ska mötas för att samordna hanteringen av frågor som rör Sveriges säkerhet. Jag kommer själv att leda rådets arbete. Där ingår även vice statsministern, utrikesministern, försvarsministern och inrikesministern. Även andra statsråd ska vid behov delta i rådets arbete, liksom några statssekreterare. Det gäller även de myndigheter som ibland kan vara direkt berörda.

Det är en god tradition i vårt land att söka brett samförstånd kring de säkerhetspolitiska frågorna. Att ge den parlamentariska oppositionen upplysningar om sådana händelser som kan påverka vår säkerhet är ett förhållningssätt som jag kommer att använda och tillämpa som statsminister. Jag kommer därför att ta initiativ till mer regelbundna möten för information till företrädare för riksdagspartierna. I linje med denna ambition har regeringen nu på morgonen informerat partiledarna eller deras ställföreträdare om den rapport som nu blivit offentlig och om de åtgärder som regeringen vidtar.

***

Att upptäcka en farkost i undervattensläge är en mycket svår uppgift. Det vet inte bara den svenska marinen, utan det är en samlad erfarenhet sedan många decennier.

Sverige har en kustlinje som är lika lång som hela USA:s östkust. Ingen marin styrka i världen kan kontrollera ett sådant område på ett sätt som hundraprocentigt säkrar att ingen obehörig letar sig in under vattnet.

Men det vi kan göra det är att öka riskerna för upptäckt.

Den som överväger att olagligen ta sig in på svenskt territorium ska dessutom ha klart för sig vilka enorma risker detta innebär för dem som kan vara direkt inblandade i sådana kränkningar. Vi kommer att försvara vår territoriella integritet med alla tillgängliga medel. Och jag vill påminna om att försvarsmakten har alla de befogenheter som behövs för att i ett kritiskt läge förhindra att en främmande farkost kommer undan, i sista hand med militära tvångsmedel.

Sverige är ett fredligt land. Vi är alliansfria och vi har kunnat hålla oss utanför krig i 200 år. Men vi har alltid krävt respekt för och hävdat vår territoriella integritet. Och jag vill säga, med all önskvärd tydlighet, att detta gäller också i dag.