Artikel från Justitiedepartementet

Frågor och svar till Bergwallkommissionens ordförande Daniel Tarschys

Publicerad

Bergwallkommissionen överlämnade sitt betänkande Rapport från Bergwallkommissionen (SOU 2015:52) till inrikesminister Anders Ygeman fredagen den 5 juni 2015. Kommissionens ordförande Daniel Tarschys svarar på några frågor om arbetet.

Hur har det varit att leda Bergwallkommissionen?

När jag tillfrågades om den här uppgiften var min första tanke: behövs det verkligen ett helt år? Men efter ett år fanns det massvis kvar att utreda. Materialet fyller många flyttkartonger.

Inblickarna i rättsväsendet och rättspsykiatrin har varit mycket spännande. Vi har talat med 140 personer som varit direkt inblandade eller haft viktiga insikter. Otroligt lärorikt!

Vi som jobbat med det här uppdraget har rätt breda erfarenheter av forskning, medicin och rättsskipning. För min del blev det en repövning i juridik: min egen lindrigt begagnade jur. kand. är 50 år gammal. Men under tiden har jag sysslat en hel del med lagstiftning och psykiatri, så materian var inte helt okänd.

Hur länge har kommissionen arbetat?

Ett och ett halvt år.

Vad har kommissionen granskat för material?

Under förundersökningarna hölls mer än 100 förhör, allt noga dokumenterat. Därtill filmer och rapporter från rekonstruktioner och vallningar, inlagor och sakkunnigutlåtanden, domar och överklaganden. Debatten har vi förstås också tagit del av. De finns redan sexton böcker om fallet Bergwall, vår egen är den sjuttonde.

Vilka är kommissionens huvudsakliga slutsatser?

Att osannolika och makabra historier måste prövas mycket noga. I det första varvet hamnade rättsväsendet fel, i det andra varvet gick det bättre.

Hur kommer det sig att det gick som det gick?

Vi pekar på fyra faktorer. För det första Bergwalls egna erkännanden. Utom dem hade rättsmaskineriet aldrig rullat i gång och rullat vidare. För det andra den anpassning som skedde till hans särart och beteende. Man accepterade att knapphändiga och felaktiga uppgifter kunde tyda på att det var svårt och plågsamt att återuppliva förträngda hågkomster. När man sedan hjälpte honom att friska upp sina minnen blev det mycket svårt att samtidigt kontrollera uppgifterna. För det tredje att i stort sett samma grupp kom att syssla med alla de åtta fallen. Och för det fjärde att den balans som är normal i brottmål genom dialogen mellan åtal och försvar aldrig uppstod i dessa rättegångar. I lojalitet med sin klient bestred advokaterna praktiskt taget ingenting av den version som framställdes i åtalet. Den var också mycket sparsam i redovisningen av alternativa förlopp och gärningsmän.

Det har från flera håll framhållits att det är en rättsskandal, hur ser du på det?

Vi använder inte det ordet. Men att det har begåtts många misstag, den saken är klar.

Kommer detta att kunna hända igen?

Det har nog redan dragits många lärdomar av det här fallet. Inom psykiatrin utvecklas nya metoder och synsätt, i åklagarväsendet söker man efter bättre former för kvalitetssäkring. Men visst kommer domar att bli omtvistade även framöver.

Föreslår kommissionen några förändringar?

En del regler behöver ändras, men mest på myndighetsnivå. Framför allt inom polisen och åklagarväsendet. För rättspsykiatrins del handlar det bl.a. om ökat stöd till kunskaps- och metodutveckling. Vi tror också att landstingen behöver ägna större uppmärksamhet åt rättspsykiatrin, som lätt kommer i skymundan.