19 nya landrapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer – ljusglimtar finns men fortfarande lång väg att gå

I dag publicerar Utrikesdepartementet nya landrapporter om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer för 19 länder i Amerika, Centralasien och Östeuropa där Sverige har permanent närvaro.

Våra landrapporter är ett av de många utrikespolitiska verktyg som står till regeringens förfogande för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Arbetet med att ta fram dessa rapporter involverar stora delar av utrikesförvaltningen. De ger oss kunskap och ligger till grund för vår analys.

Denna omgång rapporter belyser situationen i de aktuella länderna per den 31 december 2017. Rapporterna följer alla samma mall och samtliga frågor berörs för alla länder. Det är en viktig princip att våra bedömningar är enhetliga.

Generellt kan vi se att medan framsteg görs på vissa områden, halkar utvecklingen efter på andra – inte minst för vissa grupper av individer.

Fattigdomen har minskat kraftigt sedan millennieskiftet i såväl Amerika som i Centralasien och Östeuropa, vilket lett till att miljontals människor generellt fått en bättre levnadsstandard. I takt med att fler människor tar sig ur fattigdom öppnas dörrar upp för nya möjligheter.

Samtidigt ser vi stora utmaningar vad gäller respekten för rättsstatens principer. Utbredd korruption, nepotism och på sina håll nära samverkan med organiserad brottslighet förekommer, trots att flera länder antagit lagstiftning för att stävja en sådan utveckling.

Den starka ökningen av antalet demokratier i världen sedan kalla kriget har brutits. I vissa fall har utvecklingen rentav gått bakåt.

Det civila samhällets utrymme krymper. Många länder, inte minst i Östeuropa, har infört svåradministrerade regelverk, ofta särskilt riktade mot människorättsorganisationer kritiska till den styrande makten. Lagar om så kallade "utländska agenter" används för att tysta det civila samhället.

I Amerikaregionen är försvarare av urfolks rättigheter, ofta kopplat till konflikter om land och naturresurser, särskilt utsatta och i vissa fall systematiskt diskriminerade.

De mänskliga rättigheterna inskränks världen över med en oroväckande regelbundenhet. Även i länderna i dessa regioner.

Yttrande-, press- och informationsfriheten är ofta skyddade i ländernas konstitution och gäller "på pappret". Hot mot rikets säkerhet eller påstådda så kallade "terroristhot" förs dock fram som skäl för frihetsberövanden och inskränkningar i yttrandefriheten, men även för rätten att demonstrera eller rätten att fritt få utöva sin religion.

I båda regionerna är religion tydligt framträdande i samhället, även i fall då länder officiellt inte har någon statsreligion. Ibland leder det till att personer som tillhör religiösa minoriteter inte tillförsäkras samma rättigheter, ibland är de särskilt utsatta för våld.

Förhållanden i häkten och fängelser är generellt mycket undermåliga och tortyr förekommer, i större eller mindre omfattning, i flertalet länders häkten och fängelser. Sexuellt och könsbaserat våld är fortsatt vanligt förekommande.

Vi ser hur människor har svårt att organisera sig i oberoende fackliga organisationer, antingen genom att fackföreningar aktivt motarbetas eller att de fackföreningar som finns ofta står nära den politiska makten.

Rapporterna visar att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter generellt är starkt inskränkta på många håll. Med några välkomna undantag där utvecklingen går framåt har många länder i Latinamerika fortfarande en mycket restriktiv abortlagstiftning. Följden blir att hundratusentals osäkra aborter genomförs varje år. I vissa fall riskerar kvinnor, bortsett från sin fysiska och psykiska hälsa, även långa fängelsestraff för att ha genomgått en olaglig abort.

I stort sett alla rapporter beskriver hur kvinnor och flickor fortsatt utsätts för våld och diskriminering, både i lagstiftning och i praxis. Våld i nära relationer, vilket särskilt drabbar kvinnor och barn, ses ofta som en privat angelägenhet som bör lösas inom familjen – något som vanligtvis innebär total straffrihet för förövaren.

Allt är dock inte nattsvart.

I ett antal länder har särskilda domstolar inrättats för att utreda våld mot kvinnor, i andra länder har representationen av kvinnor i politiskt valda församlingar ökat. Därtill har erkännandet av hbtq-personers mänskliga rättigheter förbättrats i flera länder, inte minst i Amerikaregionen. De allra flesta länderna i Amerika, Centralasien och Östeuropa har därtill i praktiken avskaffat dödsstraffet – antingen genom lagstiftning eller genom ett de facto moratorium.

Sammantaget ger dock rapporterna oss skäl att vara oroade. Men vårt arbete slutar inte här – det fortsätter envetet och målmedvetet, till dess att de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatens principer tillförsäkras alla, överallt och hela tiden.

Jag hoppas att UD:s rapporter, med den kunskap som finns i dem, ytterligare ska stärka allas vårt arbete. Jag hoppas också att de ska ge stöd åt alla de modiga kvinnor och män som – ibland med risk för sina egna liv - arbetar för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna, och för demokrati och rättsstatens principer. Jag hoppas slutligen att de kan förmedla en signal till andra länder, om att Sverige inte kommer att förbli tyst när vi ser att enskilda individers rättigheter kränks.

Den 9 september går vi till val i Sverige. Det är ett privilegium. Vi som lever i ett land med fria och rättvisa val, med ett starkt rättsligt skydd för de mänskliga rättigheterna: vi bär ett särskilt ansvar för att uppmärksamma och hjälpa de vars röst annars riskerar att tystas.

Låt oss ta det ansvaret på största allvar och stå upp för alla människors lika rättigheter – överallt och alltid.

Margot Wallström, Utrikesminister