Starka multilaterala samarbeten behövs för resultat i fält

Publicerad

Hur kan Sverige verka för att EU och multilaterala organisationer ska samverka bättre och tillsammans göra största möjliga skillnad inom de prioriterade områdena mänskliga rättigheter, demokrati, fattigdomsbekämpning, klimat, fred, säkerhet och handel? Det var den övergripande fråga som svenska ambassadörer på olika platser i världen tog sig an vid ett möte i Bryssel i slutet av januari.

  • Chefer för svenska delegationer vid multilaterala organisationer

    Hur Sverige kan arbeta för att EU ska fortsätta att vara en garant för den multilaterala världsordningen och för att de multilaterala organisationerna får bästa möjliga förutsättningar att leverera i fält, var frågeställningen när chefer för svenska delegationer vid FN, WTO och andra multilaterala organisationer träffades i slutet av januari på EU-representationen.

    Foto: Sveriges EU-representation

  • Kabinettsekreterare Robert Rydberg

    Kabinettssekreterare Robert Rydberg reflekterade över hur de internationella organisationerna påverkas av tilltagande stormaktsrivalitet och om vikten av att möta dessa utmaningar: - Vi behöver fortsätta att driva reformfrågor, jämställdhet, ledarskapsutveckling och transparens inom multilaterala organisationer. Vi har traditionellt sett ett starkt stöd i Sverige för multilateralt arbete men vi måste vara medvetna om att stödet inte kan tas för givet.

    Foto: Sveriges EU-representation

Planeringen inför det svenska EU-ordförandeskapet 2023 har börjat. Erfarenhet och kunskap från de två tidigare ordförandeskapen 2001 och 2009 är viktiga byggstenar i arbetet. Samtidigt är det uppenbart att mycket har förändrats sedan 2009. Det gäller inte minst synen på samarbetena över gränser. Trots att de erbjuder gemensamma lösningar på gemensamma utmaningar ifrågasätts en regelbaserad världsordning och multilateralt samarbete allt mer till förmån för snävare nationella intressen, inte minst från stormakterna.

EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena

För Sverige som har en stark FN-tradition och förankring i multilateralt arbete och vars absolut viktigaste utrikespolitiska arena är EU, är det centralt att sträva efter att dra mest möjliga nytta av organisationernas olika fördelar och att söka vägar till samverkan. Här handlar det om att använda både den gemensamma röst som EU är i världen och i globala organisationer och att agera inom andra samarbeten.

- Vi måste arbeta med att hitta synergier mellan demokratiarbetet och den feministiska utrikespolitiken. En utvärdering av OECD-DAC visar att det finns en symbios mellan den feministiska utrikespolitiken och Sidas erfarenhet av att arbeta med jämställdhet. Det gör att vi inte räds att gripa in i de svåra frågorna och det multilaterala systemet räknar också med att vi ska göra det, sa Per Olsson Fridh, statssekreterare för internationellt utvecklingssamarbete, när han talade om utvecklingsfrågornas möjligheter och utmaningar.

Parallellt med utvecklingsarbetet är fri, rättvis och hållbar handel med andra länder en svensk prioritering. Handeln har starkt bidragit till svensk välfärd och hög levnadsstandard och är en förutsättning för svensk konkurrenskraft och innovationsförmåga i omställningen till en mer hållbar ekonomi. Handel leder också till robusta relationer med omvärlden och stärker svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

– För att våra företag ska kunna konkurrera behöver vi hela tiden verka för att de möter samma villkor som deras konkurrenter i andra länder. Det här arbetet bedriver vi bäst multilateralt, inte minst i WTO. Vårt medlemskap i EU, som är världens största handelsblock, ger oss inte bara tillträde till en stor inre marknad utan också en politisk slagkraft globalt. Den ska vi nyttja för att stävja protektionism, lösa de blockeringar som uppstått i WTO och ingå nya frihandelsavtal med vår omvärld, sa Krister Nilsson, statssekreterare för utrikeshandel.

Afrika prioritet för EU

Ambassadör Mikael Lindvall företräder regeringen i förhandlingar om EU:s gemensamma utrikes-, säkerhets och försvarspolitik. Hans genomgång av det aktuella läget visade tydligt att den multilaterala samarbetet behövs mer än någonsin för att öka Sveriges och EU:s politiska genomslagskraft och för att nå resultat. Mikael Lindvall hänvisade till EU-kommissionens ambition att EU ska bli en starkare global kraft och till EU-kommissionens arbetsprogram för 2020, som bland annat pekar ut relationerna med Afrika som en av prioriteringarna för EU:s externa relationer.

- Men för att EU:s Afrikapolitik ska få bästa möjliga effekt behöver också EU bli mycket bättre på att stötta de multilaterala organisationernas arbete, konstaterade Mikael Lindvall.

Konflikter och komplicerade utrikespolitiska relationer

I upptakten till Sveriges EU-ordförandeskap präglas utrikessituationen bland annat av en rad pågående konflikter, av komplicerade relationer med Kina och Ryssland, ett USA som drar sig tillbaka från internationellt samarbete, av protektionism på handelsområdet och av så kallade cyber- och hybridhot. Hit hör också klimatutmaningarnas säkerhetspolitiska dimension och genomförandet av Agenda 2030. Samtidigt behövs det en ny bilateral relation med Storbritannien efter brexit.

Dessa områden är exempel på där de multilaterala organisationerna erbjuder avgörande möjligheter att bygga relationer och samarbete med länder och om frågor som inte EU-kontexten ensamt kan tillhandahålla.

Sveriges engagemang i OSSE 

Inte minst ger Sveriges ordförandeskap 2021 i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, utrymme att arbeta mycket nära EU och de internationella organisationerna med de gemensamma säkerhetsfrågorna. Den svenska FN-traditionen och platsen i FN:s säkerhetsråd 2017–2018 ger också Sverige goda förutsättningar att trycka på för att hålla FN-frågorna aktuella i Bryssel när få EU-länder sitter i säkerhetsrådet de närmaste åren.

EU-delegationerna är viktiga på plats

Att samordning och samarbete fungerar i det konkreta arbetet på fältet var också en fråga som togs upp liksom den centrala roll EU:s delegationer som finns på många platser i världen har och vikten av deras lokala engagemang.

- Här kan Sverige vara med och ställa krav och trycka på för att skapa ännu tydligare förväntningar på delegationernas arbete. Det gäller så väl som att stötta demokratisk utveckling konkret men att också agera genom att göra uttalanden och rapportera, påpekade Anna Jardfelt, Sveriges ambassadör i Kenya och som hade Mikael Lindvalls uppdrag i Bryssel 2014–2017.

I mötet deltog bland annat Krister Nilsson, statssekreterare för handel och nordiska frågor, Per Olsson Fridh, statssekreterare för internationellt utvecklingssamarbete, kabinettsekreterare Robert Rydberg, ambassadörer för Sveriges delegationer till internationella organisationer, det vill säga FN, WTO, OSSE och Europarådet samt medarbetare vid Utrikesdepartementets enhet för FN-politik.

Mötet var ett sammarrangemang mellan Utrikesdepartementets enhet för FN-politik och Sveriges EU-representation.

 

Mikael Lindvall och Anna Jardfelt
Att stå upp för internationellt samarbete är en ödesfråga för Sverige och EU i en tid när multilaterala institutioner ifrågasätts och stormakters egenintresse går före gemensamma lösningar. EU-ambassadör Mikael Lindvall och hans företrädare Anna Jardfelt, nu ambassadör i Kenya, var två av deltagarna när arbetssätt och påverkansmöjligheter för starkare allianser och resultat i fält diskuterades på EU-representationen. Foto: Sveriges EU-representation

Producerat av EU-representationen

Utrikesdeklarationen 2020

Mer om regeringens feministiska utrikespolitk

OECD-DAC:s granskning 2019 av Sveriges utvecklingsarbete