Innehållet publicerades under perioden

-
Debattartikel från Utrikesdepartementet

Ebolatragedin ger utrymme för nystart

Publicerad · Uppdaterad

Expressen 3 mars 2015
Tänk dig att du lever i ett land sönderslaget av ett utdraget och blodigt inbördeskrig, där hela din generation präglas av konfliktens efterdyningar. Där det sexuella våldet är en del av vardagen för såväl vuxna och barn. Tänk dig att du aldrig fått lära dig läsa och skriva och att du alltför ofta får betala mutor i kontakten med polis, tjänstemän eller lärare. Tänk dig att du lever i yttersta fattigdom och din enda trygghet är familjen.

Hur skulle du då reagera den dag ditt barn får feber och en grupp främlingar iförda heltäckande skyddsdräkter kräver att du ska lämna ifrån dig barnet?

Skulle du ta till dig information om en ny sjukdom som heter ebola?

Skulle du acceptera att du själv och resten av familjen togs till en särskild klinik - när de allra flesta som du hört talas om som gjort det aldrig kommit tillbaka?

Efter en veckas resa i de drabbade länderna Liberia och Sierra Leone står det klart för mig att ebolaepidemin här inte i första hand är ett medicinskt problem. Det är något mycket svårare: det handlar också om misstro, korruption och avsaknad av fungerande institutioner och samhällssystem.

Prognoserna i höstas förutspådde 1,4 miljoner smittade i Västafrika till början av 2015. Tack och lov slog dessa inte in. Nu smittas omkring hundra personer i veckan i de tre drabbade länderna, Guinea, Liberia och Sierra Leone, jämfört med tusen i veckan i september.

Detta till stor del tack vare det internationella samfundets kraftsamling i samarbete med de nationella regeringarna, men också till stor del tack vare traditionella ledares, lokala civilsamhällesorganisationers och enskilda individers insatser.

En viktig faktor i att vända utvecklingen var när ledare som människor litade på kom ut med informationen. Först då kunde mammor och pappor göra de ofattbara uppoffringar som krävs för att avstå från att röra den de älskar eller ta hand om den som är sjuk. Detta bevisar att om tillräckligt många fattar rätt beslut samtidigt och agerar tillsammans kan stora kriser stoppas. Mitt i allt mörker är detta ett faktum som inger hopp.

I dag möts Västafrikas ledare tillsammans med regeringsföreträdare från hela världen i Bryssel för att diskutera vad som krävs för att få ner antalet nya smittade till noll; samt vilket stöd de drabbade länderna behöver för att återhämta sig.

De berörda länderna har lyft fram behovet av att bygga upp sjukvård, infrastruktur och få i gång ekonomin. Detta är självklart viktigt. Men mitt och Sveriges budskap kommer att vara att det även krävs ett bredare grepp.

Det gäller nu att länderna också orkar ta tag i de mer komplexa frågorna som handlar om att bygga väl fungerande institutioner, bekämpa korruption och skapa ett inkluderande samhälle genom att bland annat föra ut servicefunktioner ut i landet där människor bor. Annars är risken att det blir en ytlig renovering som jämnas med marken när nästa kris kommer. Strukturella reformer krävs också för att skapa bra förutsättningar för investeringar och en hållbar ekonomisk tillväxt.

Mitt i den mänskliga tragedin skapar ebola en möjlighet att bygga på de positiva krafter som mobiliserades under krisen. Det påminner om kvinnorörelsens heroiska insats under inbördeskriget i Liberia då de tvingade de krigande parterna till förhandlingsbordet.

Då liksom nu var det lokala krafter som bidrog till att vända utvecklingen.

Regeringarna i Liberia, Sierra Leone och Guinea, men också givarländerna, måste nu ta ett omtag. Sverige är den näst största bilaterala givaren och samarbetspartnern till Liberia och en av de allra största givarna till ebolabekämpningen. Vi har en röst som jag kommer använda i dag och framöver. Tillsammans med Sierra Leones finansminister Dr Marah är jag dessutom ordförande i den Internationella dialogen för freds- och statsbyggande, en plattform som vi kommer använda för att driva på en verkligt hållbar utveckling i ebolans spår. Minister Marah delar uppfattningen att ebolatragedin nu erbjuder en chans för de sköra staterna och givarsamfundet att göra om och göra rätt. Det kommer att bli en lång process, men Sverige står berett att stötta i detta arbete.

Isabella Lövin, biståndsminister