Innehållet publicerades under perioden

-

Världen är i kris – nu måste fler börja betala

Världen genomgår idag en humanitär kris av historiska mått. Över 125 miljoner är i behov av katastrofhjälp. Över 60 miljoner människor är på flykt till följd av konflikter och förföljelse. Hälften av dem är barn. Även om Europa den senaste tiden har upplevt en kraftig ökning av antalet asylsökande är det fortfarande de fattiga länderna som tar emot mer än åtta av tio av världens flyktingar.

Humanitära organisationer som FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har i åratal varnat för att pengarna inte räcker för att täcka de växande behoven. De humanitära biståndsappellerna finansieras idag bara till hälften. Det gör att miljontals människor saknar det mest nödvändiga i livet men också verktyg för att kunna bygga upp sina liv och bli självförsörjande.

Nu måste vi kraftsamla för att möta utmaningarna. Därför samlas en rad ledare från konfliktdrabbade länder, FN-organ och givarländer i Stockholm imorgon för att enas om en ny plan för freds- och statsbyggande. I maj hålls sedan det första humanitära toppmötet någonsin. Mötena ger möjligheter för politiskt ledarskap och handling. Ett antal saker krävs för att vända utvecklingen:

  • Viktigast av allt, fred. Vi måste sätta stopp för de våldsamma konflikter som driver tiotusentals människor till att fly varje dag och förhindra att nya konflikter uppstår. Femton konflikter har brutit ut eller blossat upp igen bara under de senaste fem åren. Vi måste bli bättre på att bygga starka partnerskap, koordinera och använda biståndet mer effektivt.
  • Icke-öronmärkt finansiering. Det finns ett akut behov för en mer förutsägbar finansiering. Icke-öronmärkt stöd gör det möjligt för humanitära organisationer att snabbt undsätta människor i nödsituationer. Sverige är UNHCR:s största bidragsgivare när det gäller icke-öronmärkt stöd, och ökar i år stödet till 715 miljoner kronor. Detta stöd har gjort att UNHCR snabbt kunnat agera i nyliga flyktingkriser i Centralafrikanska republiken, Sydsudan, Irak och Ukraina. Fler givare borde följa detta exempel.
  • Jobb och skola. I kris efter kris fastnar flyktingar i årtionden i läger. De stora flyktingsituationerna runt om i världen idag varar nu i genomsnitt omkring 20 år. Miljoner fördrivna och statslösa barn riskerar att växa upp och bli en förlorad generation, utan möjligheter till utbildning, jobb eller medborgarskap. Detta riskerar att skapa nya spänningar och en desperation som gör unga mer sårbara för att bli utnyttjade, inklusive av extremistgrupper. I Syrien och på andra håll arbetar Sverige och UNHCR för att skapa möjligheter till jobb och utbildning, för att ge människor hopp om en bättre framtid.
  • Inkludera kvinnor. Lokala aktörer är ofta de första på plats vid humanitära nödsituationer, och är de sista att ge sig av. Vi måste bygga starkare partnerskap med dessa aktörer, inte minst med kvinnorna. Kvinnor i flyktingsituationer är särskilt utsatta, de bär ofta huvuddelen av det dagliga ansvaret för hemmet och spelar en viktig medlande roll i samhället, vilket är en förutsättning för att bygga varaktig fred.

Att bygga ett bättre globalt system för att hantera kriser och katastrofer går inte fort och är knappast enkelt. Det krävs nytänkande, politiska åtaganden, tillräckliga resurser och samarbete. Men det är möjligt vilket vi såg när världen enades om ett nytt klimatavtal i Paris i december förra året. Nu krävs samma beslutsamhet och samarbetsanda för att förhindra att konflikter överhuvudtaget bryter ut och stoppa det mänskliga lidandet.

Isabella Lövin, biståndsminister

Filippo Grandi, FN:s flyktingkommissarie, chef för UNHCR