Åsa Regnér har entledigats
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister

-

Åsa Regnér: Risk att assistansföretag överdriver behoven

Replik, DN Debatt, 1 juni 2016.

Bengt Westerberg skriver på DN Debatt (31/5) med anledning av den rapport han tagit fram på uppdrag av Vårdföretagarna och arbetsgivarföreningen KFO om personlig assistans. Artikeln berör i stora delar direktiven till regeringens utredning av assistansersättningen och Lagen om stöd och service (LSS). Det finns en del missuppfattningar i Westerbergs text. Det är beklagligt och det finns därmed skäl att tydliggöra ett antal frågor, skriver Åsa Regnér, ansvarig minister för regeringens funktionshinderspolitik.

I utredningsdirektiven står klart och tydligt att både LSS och assistansersättningen ska utgå i de mänskliga rättigheterna och i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den som behöver ett stöd ska få det stödet, oavsett om det är personlig assistans, ledsagning eller någon annan insats. Att som Westerberg gör antyda att regeringen skulle föreslå hemtjänst som ersättning för assistans är direkt felaktigt. Inte heller ska någon tvingas till institutionsboende, vilket också påstås i artikeln. Utredningen ska titta på alternativ och komplement till assistans, men institutioner är inget sådant alternativ.

Jag vet att det faktum att regeringen både i utredningsdirektiven och i andra sammanhang talar om behovet av att dämpa kostnaderna väcker oro. Jag förstår det, för jag vet hur viktig assistansen varit för många människors möjlighet till frihet och delaktighet. Men kostnaderna för assistansersättningen har fördubblats till cirka 30 miljarder på tio år, samtidigt som antalet brukare bara ökat med drygt 2000 personer under den perioden. Samtidigt vet vi att kontrollen i systemet är otillräcklig.

Regeringen värnar assistansreformen, LSS och dess rättighetsambitioner. Samtidigt har lagstiftningen problem och de problemen behöver åtgärdas. En rad utredningar har tittat på frågan ur olika perspektiv och konstaterat dessa problem, under flera olika regeringar. Därför behöver lagstiftningen också förändras.

Flera rapporter, bland annat från Inspektionen för socialförsäkringen, har pekat på att konstruktionen är kostnadsdrivande. Det finns en risk, konstaterar de, att företag överdriver behoven hos en brukare för att få in mer pengar i sin verksamhet. Dessutom vet vi att det finns brister i jämställdhet, män får mer assistans än kvinnor, och i likvärdighet, de regionala skillnaderna är exempelvis stora. Det vill vi förändra. Möjligheten till inflytande och självbestämmande över insatsen kommer utredningen inte att förändra. Det är inte uppdraget. Grunden för den personliga assistansen ligger därmed fast.

Det handlar således inte om försämrad kvalité för de personer som är berättigade till personlig assistans. Däremot kan det behövas alternativ till insatsen för den som exempelvis vill ha annat stöd. Utredningen ska se över en mängd olika delar i de här lagstiftningarna, såsom det delade huvudmannaskapet och inlåsningseffekter i daglig verksamhet. Dessutom ska barnperspektivet i lagstiftningarna stärkas. Kostnadsutvecklingen inom assistansutvecklingen är viktig, men utredningen har i uppdrag att att modernisera och se till att insatserna blir mer träffsäkra och kostnadsmässigt hållbara, i både assistansen och LSS.

Åsa Regnér
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister