Internationella MR-granskningar av Sverige från Utrikesdepartementet

Europadomstolens beslut (2011-12-06) i målet A.G. mot Sverige

Publicerad 06 december 2011

Europadomstolen har fattat ett beslut avseende ett klagomål om Sveriges efterlevnad av Europakonventionen. Regeringen publicerar en länk till beslutet i fulltext samt en sammanfattning av beslutet.

Länk till beslutet i fulltext

• A.G. mot Sverige i Europaparlamentets databas HUDOC (engelska)

Sammanfattning av beslutet

Målet gäller en man från Libyen, vars asylansökan i Sverige avslogs genom beslut som sedermera vann laga kraft. Han gav därefter in ett klagomål till Europadomstolen, i vilket det gjordes gällande att det skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen att utvisa honom till Libyen. Klaganden hävdade också att han berövats sin rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i konventionen, på den grunden att någon ny prövning av hans rätt till uppehållstillstånd inte ägt rum trots att han inför Migrationsverket åberopat nya omständigheter efter att hans första ansökan om uppehållstillstånd avslagits genom beslut som vunnit laga kraft.

Under den tid klagomålet handlades av Europadomstolen åberopade klaganden återigen nya omständigheter, vilket ledde till att han av migrationsdomstolen beviljades en ny prövning av hans rätt till uppehållstillstånd. Denna prövning utmynnade i ett beslut av Migrationsverket den 26 januari 2011 att bevilja klaganden permanent uppehållstillstånd. Klaganden vidhöll dock sitt klagomål inför Europadomstolen och hävdade att han hade rätt till ersättning på grund av den oro och ångest han åsamkats av den svenska asylprocessen. Regeringen bestred detta yrkande och anförde att målet skulle avskrivas eftersom klaganden numera beviljats uppehållstillstånd.

Europadomstolen motiverade sitt beslut att avskriva målet med att de omständigheter som utgjort grund för klagandens tala inte längre var för handen i och med beslutet att bevilja honom uppehållstillstånd. Beslutet innebar ju dels att klaganden inte längre riskerade att utvisas till Libyen, dels att de nya omständigheter klaganden åberopat lett till en ny prövning i sak och att han således haft tillgång till ett effektivt rättsmedel även i detta skede av den inhemska processen. Vidare uttalade Europadomstolen att beviljandet av uppehållstillstånd innebar att klagandens intressen hade tillgodosetts i tillräcklig utsträckning. Vid sådant förhållande ansåg Europadomstolen att den fråga målet gällde hade lösts, vilket är en grund för avskrivning enligt artikel 37.1 (b) i konventionen. Slutligen fann Europadomstolen att det inte förelåg någon grund för att bevilja klaganden skadestånd enligt artikel 41 i konventionen eftersom någon kränkning av konventionen inte ägt rum och att det i det aktuella fallet inte heller fanns skäl att ersätta klaganden för rättegångskostnader enligt regel 43.4 i domstolens procedurregler.