Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Bolivia

Här följer en sammanfattning av rapporten om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Bolivia samt en länk till rapporten i sin helhet.

Ladda ner:

Trots att Bolivia fortsatt har stora utmaningar, råder politisk pluralism med flerpartisystem och under det senaste decenniet har en rad framsteg gjorts som främjar respekten för de mänskliga rättigheterna.
God ekonomisk tillväxt samt regeringens sociala satsningar har bland annat bidragit till halverad fattigdom, ökad tillgång till dricksvatten samt ett större deltagande i utbildningssystemet.

Landets konstitution från 2009 har tillsammans med regeringens politik bidragit till ökad politisk representation för kvinnor samt ökad inkludering av landets urfolk i politiskt beslutsfattande. Trots en ökad jämlikhet generellt finns alltjämt stora skillnader mellan landets olika regioner samt mellan stad och landsbygd när det gäller levnadsförhållanden samt tillgång till grundläggande offentlig service såsom rättvisa, utbildning och hälsovård.

Rättsväsendet präglas av ineffektiva arbetsmetoder, otillräcklig budgettilldelning och förekomst av korruption. Införandet av allmänna val av domare till de högsta domstolarna har ifrågasatts utifrån principen om den dömande maktens självständighet, eftersom regeringspartiet har närmast oinskränkt makt över urvalsprocessen av kandidater. Under det senaste decenniet har exekutivmakten gradvis ökat sitt inflytande över den dömande makten.

Frågetecken har rests kring den demokratiska utvecklingen sedan landets konstitutionsdomstol – på uppmaning av regeringspartiet och i strid med resultatet av en tidigare folkomröstning – i november 2017 beslutade om att upphäva konstitutionens tidigare begränsningar av antalet möjliga omval för folkvalda makthavare, vilket banar väg för presidenten och vicepresidenten att kandidera i ett obegränsat antal kommande val.

Ett antal juridiska processer, på ofta mycket oklara grunder, har initierats mot flera ledande oppositionspolitiker. Genom lagstiftning som bland annat stipulerar att civilsamhällets organisationer ska "följa regeringens politik och prioriteringar" har självcensur blivit allt vanligare vilket lett till att civilsamhällets övervakande roll successivt har begränsats. Statens ökande mediekoncentration, juridiska och administrativa åtgärder mot vissa oppositionella medier samt verbala attacker från regeringsrepresentanter riktade mot regeringskritiska medier och enskilda journalister under de senaste två åren har bidragit till ökad journalistisk självcensur.

Den bolivianska demokratiska traditionen omfattar ett aktivt civilsamhälle. Demonstrationer och gatuprotester är frekvent förekommande. Övervåld från poliser i samband med demonstrationer har rapporterats. Lynchningar förekommer, framförallt på landsbygden.
Situationen i landets fängelser karaktäriseras av överbeläggning och bristande tillgång till livsmedel, hälsa, vatten och sanitet. Majoriteten av de frihetsberövade är intagna som sitter häktade i väntan på rättegång och det förekommer fall där personer sitter häktade i flera år utan rättegång. Omkring två tusen barn är frihetsberövade.

Omkring 70 procent av den arbetsföra befolkningen innehar informella anställningar. Minimiåldern för ungdomar att arbeta är 14 år, men barnarbete i yngre åldrar förekommer. Kvinnor tjänar i genomsnitt hälften så mycket som män. Våld mot kvinnor är ett utbrett problem. Bolivia är ett ursprungs-, transit- och destinationsland för människohandel. Tonårsgraviditeter är vanliga och mödradödligheten är bland den högsta i regionen. På senare år har ökad acceptans av hbtq-personer noterats, även om diskriminerande attityder alltjämt förekommer. Landet har gjort viktiga framsteg i arbetet mot rasism och mot diskriminering av urfolk.

Kontakt

Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet
Telefon (växel) 08-405 10 00
e-post till Enheten för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD FMR), Utrikesdepartementet, via registrator

Mänskliga rättigheter i världen

Rapporten är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Den kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor.